- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / 1937. Allmänna avdelningen /
234

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 22. 29 maj 1937 - Industriens brandförsvar, av Torsten Mohlin

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Teknisk Tidskrift

språk om behovet av ett
lämpligt skyddsmedel mot
smitt-brand. T. o. m. de små
hand-skumsprutorna hava i några fall
visat sig tillräckliga för
skyddsbeläggning av hotande
byggnader. I mera kritiska fall äro
dock större aggregat
erforderliga.

Eldsläckniiigsorganisationer.

Med den tekniska utrustning,
som numera står till förfogande,
är det nödvändigt att personalen
är väl förtrogen med materielen.
Här gäller, på grund av rådande
kritiska förhållanden och ett
därmed ofta följande nervöst
tillstånd, att ett fåtal väl
utbildade åstadkomma betydligt mera
än massan. Häri ligger den
största skillnaden mellan
städernas moderna brandkårer och den allmänna
släckningstjänst, som förr togs i bruk.

Släckningsansvaret måste läggas i handen på
en persan och för arbetets genomförande måste
brandkåren vara ett lydigt instrument i hans hand. En
väl övad släckningskår, avsedd att ingripa i första
hand och i händelse av stor brand lämpad att bilda
en kärna, är lika nödvändig som tillgång till materiel
och vatten. Kåren bör indelas i underavdelningar
eller grupper, var och en med sin gruppbefälhavare.
Lämplig storlek på gruppen är 4—6 man. Genom
att giva varje grupp en bestämd uppgift att lösa,
får brandchefen ett visst system i arbetet, som utan
underavdelningar är omöjligt att uppnå, Samma
system bör tillämpas för bevakning och
räddningsarbete, som eventuellt verkställes av annan personal.
Varje grupp med sin ledare får sålunda ett
detaljansvar. Inom brandkåren bör, med undantag av
motorsprutskötare, varje man vara väl förtrogen med
ali materiel. Att under utbildningen skilja på
slang-utläggare och strålförare osv., är ej ändamålsenligt

Motorsprutøkötaren, för vilken dock måste finnas
reserver, övas uteslutande med sprutans skötsel och
pumpning. Ju mindre ombyte dess bättre, ty sprutan
har ofta sina speciella egenheter liksom varje motor.

Fig’. 12. Skumskyddad vägg.’ Obs. fönstren!

Man skulle kunna säga, att ett personligt umgänge
mellan sprutan och skötaren är av stor betydelse,
en betydelse, som ökas därigenom att de skola
samarbeta i kritiska situationer.

Pasta eldsläckningsinstallationer.

Sprinkler- och Mulsifire-system behandlas i annat
sammanhang i detta nummer.

Jag inskränker mig därför till att omnämna
utvändiga skyddsamordningar, s. k. Drenchers. På
svenska skulle man kunna kalla dem vattenslussar
eller kanske riktigare vattenridåer. De bestå av en
rörledning med munstycken, vilka sprida vattnet i
form av en slöja och placeras utanpå byggnader till
skydd för såväl väggar som tak. Om det är
klimatiska förhållanden eller andra orsaker som
medverkat, kan jag ej yttra mig om, de hava emellertid ej
kommit till användning i vårt land. Det förefaller
dock som om de till skydd för varandra närbelägna
byggnader, särskilt träbyggnader, skulle hava en
uppgift att fylla och i vissa fall även kunna
användas för sektionering av upplagsplatser.
"Drenchers" kunna nämligen begjuta platser, där det är
omöjligt för strålförare att vistas. I de angelsaxiska
länderna hava "Drenchers" kommit till rätt allmän
användning.

Vattenförsörjningen.

Vattenledning är det bekvämaste medlet att snabbt
få vatten till strålröret. Utomhusbrandposter, som
måste vara utmärkta med skylt, äro de viktigaste
vattentagningsställena, ty de äro alltid åtkomliga om
de äro lämpligt placerade och rätt skötta.
Inomhus-brandposter medge ett snabbt ingripande, och lia
därför under arbetstiden en viss uppgift att fylla. De
placeras i allmänhet vid utgången och i trapphus,
för att vara åtkomliga, och slangen bör uppläggas
i bukter på en hållare eller i korg och ej rullas, ty
i så fall kommer den vid utdragningen lätt i spiral
och "knyter sig" då vattnet påsläppes. Där slangen
genom trafik kan utsättas för slitage bör den
skyddas, t. e. genom att placeras i skåp, vilket liksom
annan eldsläckningsmateriel tydligt utmärkes.

Fig. 11. Drenchersystem.

234

29 maj 1937

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 18 15:35:04 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tektid/1937a/0246.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free