Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 22. 29 maj 1937 - Brandskydd och brandpremier, av Einar Lindbohm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknisk Tidskrift
I o. II Klass
III Klass
IV o. V Klass
*9,7 ’/i
- t», 6
värde, som berörts av brand
Skadeprocenternas fördelning inom träindustrien.
60,9%
bilitet. För vissa industriföretag torde man komma
underfund med att de årliga
brandförsäkringsavgif-terna uppgå till tiotals procent av den redovisade
nettovinsten. Alldeles särskilt gör sig denna sak
gällande under lågkonjunkturer, då vinstmarginalen
krymper ihop utan att motsvarande minskning i
kostnaderna för försäkring av byggnader, maskiner och
varor kan påräknas. Ett faktum är dock att
brandförsäkringspremiernas storlek såväl i absoluta tal
som relativt sett i hög grad växlar från fall till fall,
beroende på de "lokale forhold". Att då det gäller
rationaliseringsåtgärder i syfte att inskränka
omkostnaderna inom ett industriföretag i första rummet
kasta sig över brandförsäkringsavgifterna såsom
lämpligt objekt för nedprutningskravet, torde i de
flesta fall vara missriktad energi. Att däremot, då
man av andra mera tungt vägande skäl tager
brandskyddsproblemet under allsidigt skärskådande, man
även beaktar möjligheterna att något nedbringa
premiekontot kan ju icke vara annat än klokt och
framsynt.
Byggnadssätt.
Av fundamental betydelse då det gäller att bedöma
brandfaran och bestämma de häremot svarande
försäkringspremierna är uppenbarligen byggnadssättet
för det ifrågavarande objektet. Här i landet tillämpa
försäkringsbolagen i allmänhet en indelning av
industribyggnader i fem klasser, vilkas viktigaste
egenskaper här nedan angivas:
Kl. I. Stenbyggnader, alltigenom brandsäkert
uppförda (armerad betong), med trappor och hissar
obrännbara och brandsäkert inbyggda samt med
brandsäkert yttertak.
Kl. II. Byggnad i huvudsak likartad med kl. I,
men med icke brandsäkert yttertak.
Kl. III. Till kl. I eller II icke hänförlig byggnad,
som har alla ytterväggar av sten.
Kl. IV. Byggnad med ytterväggar av råtegel,
stenkorsvirke eller av plåt på järnställning.
Kl. V. Övriga byggnader; hit hänföras
sålunda även byggnader av plåt på träställning
samt byggnader av trä med utvändig
revetering.
I alla ovan angivna fall förutsättes att
byggnadernas yttertak är åtminstone s. k. "hårt"
tak, vilket innebär, att taktäckningen måste
utgöras av asfaltpapp, tegel, plåt e. d.
Byggnadssättets inverkan ur
brandskyddssynpunkt gör sig gällande närmast i två
avseenden, nämligen dels beträffande
möjligheterna för brands uppkomst, dels beträffande
risken för att en utbruten brand skall få större
eller mindre omfattning.
Det säger sig självt, att ett trähus skall löpa
större risk att antändas än ett stenhus, vare
sig faran kommer inifrån eller utifrån. Den
skadegrad, som en utbruten brand kan tänkas
medföra, blir givetvis också större om
byggnaden, varom fråga är, i sig själv är mer eller
mindre brännbar.
Sedan år 1922 hava samtliga de över hela
Sverige arbetande brandförsäkringsföretagen
etablerat ett samarbete i syfte att få fram en
vederhäftig brandskadestatistik. De
inkommande rapporterna över inträffade
brandskador bearbetas ur olika synpunkter och materialet
sammanföres statistiskt. Man har på denna väg
bl. a. fått fram huru skadeprocenten för olika slag
av risker varit beroende av byggnadssättet.
Vidstående diagram utvisar sålunda de genomsnittliga
skadeprocenterna för olika husklasser under en
10-årsperiod vad beträffar den egentliga träindustrien,
dvs. sågverk, hyvlerier, snickerier osv. I
diagrammet har byggnadssättet endast särskiljts i tre
grupper, varvid de relativt brandsäkra I och II
klassbyggnaderna hänförts till en grupp och de sämsta
byggnaderna, IV och V klass, till en grupp, under
det att III klassen har behandlats enbart för sig.
Vidare hava skadeprocenterna utlagts särskilt för
byggnader, maskiner och varor. Det antal skador,
som utgjort grundval för denna statistik är 1 348.
Ur diagrammet kan omedelbart utläsas, att
exempelvis genomsnittliga skadeprocenten för maskiner inom
denna industrigrupp varit:
I och II kl. byggnad 25,4 %,
III kl. byggnad 45,9 % och
IV och V kl. byggnad 71,6 %.
Av dessa siffror skulle man sålunda föranledas att
draga den enkla slutsatsen att brandpremierna inom
dessa tre husklasser hörande till träindustrien borde
inbördes förhålla sig såsom 21/2: 41/a: 7. I realiteten
blir emellertid problemet icke så enkelt, då det gäller
att konstruera ett tariffschema, ty då måste åtskilliga
andra faktorer tagas med i beräkningen, vilket det
skulle föra för långt att här beröra.
Vad man emellertid med skäl kan våga påstå det
är att ett bättre byggnadssätt är värt en betydligt
billigare premie och vice versa.
I den föregående framställningen hava endast
byggnadssättets grövre drag tagits i betraktande, nämligen
de byggnadselement som komma i åtanke vid den
förutnämnda klassificeringen i fem klasser. Då det
gäller en rättvis premiesättning nr brandfaresynpunkt
tages emellertid ofta hänsyn till åtskilliga andra
byggnads- och inredningsdetaljer. Fördyrande på
236
29 maj 1937
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
