Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 24. 12 juni 1937 - Den svenska vattenkraftens framtid, av Nils Forssblad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknisk Tidskrift
Fig. 2.
mer givetvis en viss
utjämning att ske, men kan
någon väsentlig ändring
i kurvans karaktär dock
icke ernås. Det
förefinnes även en annan
naturlig utjämning,
nämligen den som sker årsvis
genom att nederbörden i
Norrland i allmänhet är
riklig, när det är
vattenbrist i södra delarna av
landet och vice versa.
Även denna utjämning
verkar endast till en viss
grad. I framtiden, när
norrlandskraften
överväger, betyder ett
vatten-fattigt år i Norrland
vattenbrist för hela landet.
Den hydrologiska
utjämning som står att vinna erhålles tydligen redan
från norrlandskraftverk med relativt begränsad
effekt. De anläggningar som byggas senare få
svårare att vinna avsättning för sommar- och
höstöverskottet, under det lågvattenkraften under vintern
som regel bör kunna komma till användning. Detta
förhållande måste utöva sitt inflytande på
anläggningarnas utbyggnadsgrad, vilken givetvis blir
beroende av möjligheterna att avsätta
säsongöverskottet. Såvitt nu kan överblickas bör emellertid i
framtiden ett stort sådant överskott bliva tillgängligt till
lågt pris.
Å andra sidan blir det nödvändigt att räkna med
ett avsevärt kompletterande tillskott av ångenergi
under lågvattentiden på vintern, särskilt under
vattenfattiga år. Kompletteringen av den söderut
transporterade kraften kommer givetvis att ske i söderut
belägna ångcentraler. Den i Norrland förbrukade
kraften torde i huvudsak gå till massafabriker, där
stora möjligheter finnas till billig produktion av
mot-trycksångkraft. I framtiden lär väl denna i
huvudsak komma att insättas under vintern och under övrig
tid av året ersättas med säsongöverskottet av
vattenkraft. Härigenom kan en värdefull utjämning komma
till stånd.
I detta sammanhang kan vara lämpligt att något
beröra frågan om vilken inverkan krafttillförseln från
Norrland kan få på sjöregleringarna i mellersta och
Södra Sverige. Särskilt i södra Sverige utnyttjas
sjöregleringarna nu i huvudsak under sommaren. I
det aktuella fallet Bolmen har opinionen motsatt sig
en reglering på grund av den inverkan på naturen
som en avsänkning under vegetationsperioden skulle
innebära. Tillgängligheten av norrlandskraften
medför emellertid, att behovet av en avsänkning under
sådan tid blir i hög grad minskat, och att det största
behovet kommer att föreligga under vintern, varvid
olägenheterna ur naturskyddssynpunkt till största
delen bliva eliminerade. Norrlandskraften kan icke
göra sjöregleringarna överflödiga, men den kan
åstadkomma en väsentlig minskning av olägenheterna,
särskilt av de ur allmän synpunkt påtalade.
Kraftföretagen skulle icke påtaga sig det besvär och de
kostnader, som äro förknippade med
sjöregleringarna, om dessa icke vore av väsentlig betydelse för
säkerställandet av krafttillgången och för minskandet
av importen av utländskt bränsle.
Frågan om transporten av norrlandskraften
söderut kan belysas med hjälp av fig. 2. Transporten
kommer till en början att ske medelst linjer för
220 kV. En sådan linje Indalsälven—Horndal—
Hallsberg—Skåne är schematiskt inlagd för att visa
avstånden. I framtiden torde linjer för ännu högre
spänning komma ifråga, men jag har icke gjort
något försök att å kartan antyda sträckningen av
dessa linjer. Sannolikt komma de dock att gå från
övre Norrland till trakten av Hallsberg.
Den normala årskostnaden för 220 kV linjerna kan
vid relativt lågt pris och ränteläge uppskattas till
1 800 kronor per km. Årskostnaden för en linje
Indalsälven—Hallsberg (500 km) blir härvid 900 000
kronor, för fortsättningen till Skåne (400 km) 720 000
kronor. Överföringsförmågan kan angivas till 100 000
à 130 000 kW. Då fullbelastning icke kan påräknas
förrän efter några års drift, antages linjerna vid en
ekonomisk beräkning hava en belastning av 70 000
kW å den nedre sträckan och 90 000 kW å den övre
(Indalsälven—Horndal). Till årskostnaden för
linjerna addera sig kostnaden för nedtransformering och
faskompensering.
För ett kraftverk, som icke är beläget invid
linjerna, ökas kostnaderna dessutom genom att särskild
inmatningslinje erfordras och genom att
transformatorer behövas mellan denna och 220 kV linjen. Denna
kostnad uppskattas här till 5 kr/kWår, fortfarande
lågt räknat, under det förlustökningen uppskattas
till 4 %.
I ekonomiskt hänseende karakteristiska data
föl-överföringarna bliva då, hänförda till den mottagna
effekten:
Linjesträcka
[-Överföringskostnad-]
{+Överförings-
kostnad+}
kr.kWår
[-Överförings-och transform erings-förlust-]
{+Överförings-
och trans-
form erings-
förlust+} %
Indalsälven—Hallsberg .... 22 17
Indalsälven—Skåne........ 35 27
I fig. 3 visas med ledning av ovanstående siffror
vad kraften kan komma att kosta vid
transformator-centraler i Hallsbergstrakten, respektive i Skåne, vid
varierande pris å kraften vid kraftverk belägna i
mellersta Norrland. Kraftpriset har dels satts i
kronor per kilowattår, dels i öre per kWh. I senare
fallet har utnyttningstiden för linjebelastningen
antagits till 5 000 timmar per år, varvid den ovan an-
hrJkWir
1ZO
Pr kW och i
110
100
5kàne
V fjo/Jsberf
Pr kWh vic/ SOOO /rm
ulnyl/jn
I HeHsbery
10 to 30 4C 50 CO kr/AWår
OZ 04 06 C
Aos/nad vid kraf/verK i nedre Norrland
•/kWh
Fig. 3. Kostnader i centralställverk i Hallsberg och i Skåne.
262
12 juni 1937
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
