Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 24. 12 juni 1937 - Den svenska vattenkraftens framtid, av Nils Forssblad - Diskussion, av G. Malm, Upmark, W. Borgquist, Gottfried Berg, Velander, Lübeck - Notiser - Ytskydd på oädla metaller, av s.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknisk Ti dskrift
en tredjedel av konsumtionen, men dä har det funnits
en hel del fall i södra Sverige att bygga ut. Nu är
det väl sannolikt, det finns i varje fall mycket, som
talar för det, att vattenfallsstyrelsens anpart av det
totala, när man blir hänvisad till Norrland, kommer
att stiga. Det få vi vara beredda på. För min del
tror jag, att det kommer att ställas mycket stora
anspråk på statens vattenfallsstyrelse och dess förmåga
att leverera kraft till Sverige, den svenska industrien
och det svenska näringslivet. Jag har bara kort tid
kvar att verka, men jag har för min del inte velat
underlåta att söka bidraga till att vi få en tillräcklig
reserv för att fylla den uppgift, som vi ha.
Ingenjör Upmark: Jag ville bara ge en kort replik
med anledning av generaldirektör Malms första
yttrande. Generaldirektören sade, att det viktigaste är
inte, vem som har kraftöverföringssystemet, det
viktigaste är kraftöverföringens resultat. Jag delar
fullständigt generaldirektörens uppfattning i detta
avseende och skulle bara vilja tillägga en sak:
konsumenterna märka nog lättare resultatet, om det är
två, som ha tillfälle att visa fram, vad de kunna.
Generaldirektör Malm: Jag har ingenting emot om
det är två eller till och med flera.
Ingenjör Gottfried Berg: De siffror, som jag anfört
angående kraftförbrukningen, äro officiella och
omfatta hela perioden från 1913. Att man icke i allt
för hög grad får fästa sig vid de sista årens mycket
kraftiga hausse är självklart. Vi veta ju, att vi
efter denna ha att räkna med kanske några års
stillestånd under en efterföljande lågkonjunktur.
Angående vattenfallsstyrelsens framtida andel i
landets kraftproduktion har jag inte samma åsikt
som generaldirektör Malm. I sina strävanden att
skaffa billigast möjliga kraft torde Sydsverige komma
att även i fortsättningen försöka skaffa sig egen kraft
från Norrland i den mån hinder inte läggas i vägen.
Mellansverige, där centralblocket hittills levererat
kraft, kommer fortfarande att tillföras kraft genom
vattenfallsstyrelsen. Norr om centralblocket ligga
Värmland och Dalarna med Uddeholms och Stora
Kopparbergs bergslags kraftnät. Dessa landsdelar
komma att för många år framåt använda sin egen
kraft. Sedan äro vi i Norrland, där storindustrien i
stor utsträckning har sina egna krafttillgångar. Jag
kan inte se, att det inom överskådbar framtid skulle
föreligga något motiv för någon nämnvärd
förskjutning i kraftproduktionen mellan vattenfallsstyrelsen
å ena samt de kommunala och enskilda företagen ä
andra sidan.
Disponent J. Hedin: Jag skall inte ingå på några
detaljer. Jag vill endast uttrycka min tillfredsställelse
över de uttalanden, som gjorts från
vattenfallsstyrelsens sida beträffande önskemålet om ett gott
samarbete mellan enskilda verk och statens verk liksom
de kommunala. Vattenfallsstyrelsen har under den
diskussion, som förts om överförande av
norrlandskraft till Sydsverige, erbjudit sig att ombesörja
tran-sitering på mycket gynnsamma villkor, såvitt man kan
se. Jag förmodar, att liknande villkor komma att
tillämpas även vid andra transiteringsproblem, som
efterhand kunna uppkomma på grund av statens
omfattande kraftledningsnät och förbindelser med en
mängd kommunala och enskilda verk. Jag finner,
att genom de uttalanden, som nu gjorts, lagts en ny
grundsten till det "grundmurade svenska systemet"
gott samarbete, till fromma för Sveriges vattenkraft,
såväl statens som annan.
Ordföranden, landshövding Lübeck: Jag får då
förklara diskussionen avslutad och ber att få
framföra föreningens uppriktiga tack för de inlägg, som
gjorts. Jag vill i detta sammanhang alldeles
särskilt rikta ett tack till generaldirektör Granholm,
ehuru han inte deltagit i diskussionen, för att han
ändock varit en betydande faktor i diskussionens
bakgrund. Jag tackar honom, och det vet jag, att
jag kan göra ä allas vägnar, för den
utomordentligt klarsynta och för framtiden i många avseenden
grundläggande utredning, han och hans medarbetare
utfört. Här har tvistats huruvida kraftledningar av
det ena och det andra slaget skulle kallas bredspåriga
eller smalspåriga, men därom råder enighet, att
generaldirektör Granholms utredning varit bredspårig,
och detta i överensstämmelse med hans kynne.
Jag vill också rikta ett särskilt tack till
generaldirektör Malm för — vad som inte heller varit
oväntat — den goda vilja till samförstånd och gott
samarbete, som talade genom hans mun, framför allt
när det gällde uppbyggande arbete för framtiden. I
tillämpliga delar riktar jag detta tack också till
överdirektör Borgquist, endast med den lilla reservationen,
att när överdirektör Borgquist talar om att
Krångede-intresset utövat någon smartness och
överrumplingstaktik, så kan mot detta lyckligtvis sättas ett skriftligt
uttalande från vattenfallsstyrelsens ledning, att
Krång-edeföretaget i berörda avseenden icke vidtagit några
åtgärder, som vattenfallsstyrelsen hade anledning att
klandra. Det är naturligtvis så, att
överraskningsmoment och låt oss gärna säga överrumplingar alltid
kunna förekomma i varje konkurrens. Jag tror
nästan jag kan säga, att det kan tillhöra
konkurrensens natur. Det kan därför naturligt nog också göras
gällande, att det från vattenfallsstyrelsens sida
förekommit vissa överraskningsmoment ibland.
Jag tar emellertid ur det helas synpunkt fasta på
de uttalanden, som gjorts här om viljan till
samförstånd i det gemensamma intresset att tjäna landet
och alla dess kraftkonsumenter med billigast möjliga
kraftproduktion och -distribution för framtiden. Jag
ser i detta inte någon nyhet men i alla fall en
bekräftelse av en gammal god princip. Denna
bekräftelse är en följd av dagens diskussion på detta
område, som jag härmed ber att få förklara avslutad.
NOTISER
Ytskydd på oädla metaller i form av elektrolytiskt
utfällda överdrag av nickel, krom, silver etc. är sedan
länge använt inom tekniken. Hittills ha dylika
korrosionsskyddande beläggningar i regel använts pä
föremål av järn, koppar, mässing och zink. Pä senare
tid har emellertid behovet av liknande överdrag pä
lättmetaller alltmer kommit i förgrunden. Prin-
cipiellt föreligger härvid inga olikheter gentemot
tidigare praktiserade metoder för framställning av
skyddsbeläggningar på tunga metaller och i enstaka
fall har även tidigare förekommit att lättmetaller
försetts med överdrag exempelvis av nickel.
Svårigheten har emellertid i sådana fall varit, att erhålla
tillräcklig vidhäftning mellan överdrag och basmetall.
På grund av den snabbhet med vilken t. e. aluminium
i luft överdrar sig med en oxidhinna och dess starka
passiveringstendens i mera neutrala bad, har
ytbehandlingen av basmetallen före elektrogalvaniseringen
26 juni 1937
267
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
