Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 29. 17 juli 1937 - Fastighetstaxering av vattenkraftverk, av Gottfried Berg - Syntetiskt gummi, av Bror Hansson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknisk Tidskrift
Kommerskollegium utgivna "Sveriges utbyggda
vattenkraft" finnes 9-månaders vattenmängden angiven
för alla våra kraftverk med minst 100
turbinhäst-krafters installation och även för en del mindre verk.
Skulle fråga vara om ett vattenfall i ett vattendrag,
i vilket inte finnes några i denna publikation
upptagna kraftverk, kommer Statens Meteorologisk-Hy-
drografiska Anstalt att lika lätt kunna lämna
uppgift om 9-månaders vattenmängden som om den
normala lågvattenmängden.
En ny lag har prövats, och efter första ronden
synes det angeläget, att den måtte framkomma i ny och
omarbetad upplaga— om ock ej till innevarande års
så dock till nästkommande prövostund.
Syntetiskt gummi.
Man ser numera allt oftare små notiser i pressen
om så kallat syntetiskt gummi, som skall ha
allehanda underbara egenskaper. Sådant gummi har
sedan flera år tillbaka använts inom den elektriska
industrien i Sverige. Råvaran har härvid utan
undantag varit av amerikanskt ursprung, men av det
följande framgår, att det även i andra länder
förefinnes en stor tillverkning av liknande produkter.
Benämningen syntetiskt gummi är oriktig. De
produkter, som vid sidan av olika patentnamn ha
denna benämning, äro nämligen till sin kemiska
sammansättning och till sina fysikaliska egenskaper vitt
skilda från naturgummit. I brist på bättre namn
kallas dessa produkter i det följande för artificiellt
gummi.
Det är huvudsakligen två faktorer, som äro orsak
till att tillverkningen av artificiellt gummi tagits upp.
Den viktigaste är kanske att naturgummit vid sidan
av sina goda egenskaper (den stora draghållfastheten,
elasticiteten och prisbilligheten) även har en del
dåliga egenskaper. Gummi löses, förstöres av olja,
bensin och liknande lösningsmedel, och det åldras
hastigt under inverkan av värme, solljus och syrgas.
Det är visserligen möjligt att genom tillsats av vissa
kemikalier göra gummit relativt motståndskraftigt
mot det ena eller det andra av dessa
förstöringsmedel, men de artificiella produkterna äro härvidlag
naturgummit långt överlägsna.
En annan orsak till tillverkningen av artificiellt
gummi är den materialbrist och den önskan till
självhushåll, som förefinnes i vissa länder.
Rent kemiskt bör man skilja mellan olika
artificiella produkter.
1. Thiokol, (Ethanite, Perduren).
Thiokol erhålles om etylendiklorid C2 H, Cl2 får
reagera med en löslig sulfid t. e. natriumtetrasulfid
Na2 S4. Thiokol har den kemiska sammansättningen
C2 H2 S4.
Thiokol blir plastiskt i värme. Om det emellertid
blandas med ca 2 % zinkvitt och värmes under
1 timme till ungefär 140°C, förändras det
(troligen genom oxidation) till en produkt, som mycket
påminner om vulkaniserad kautschuk.
Det är nog otvivelaktigt, att thiokol är den av
ifrågavarande artificiella produkter, som är mest
motståndskraftig mot lösningsmedel. Det torde för
den skull ha fått sin största användning till slangar
för bensin, olja, tryckluft och liknande. En mycket
obehaglig egenskap hos thiokol är dess vidriga lukt,
som retar till hosta och tårar. Tillverkarna av
råvaran hålla emellertid nu före, att de lyckats minska
denna lukt. De göra även numera thiokol i olika
kvaliteter, lämpade för olika ändamål. Thiokol var
det artificiella gummi, som först uppenbarade sig i
Sverige. Det har använts till en hel del
oljebeständiga "gummikablar". Det är emellertid för
närvarande utslaget av följande ämne (neoprene), men
det är möjligt att thiokol, som är billigare, åter
kommer till användning, när dess största fel nämligen
dess ringa elasticitet övervunnits. Thiokol har
nämligen en tendens att antaga permanent förlängning
efter långvarig påkänning. Yulkaniserad thiokol är.
dessutom termoplastiskt över 100°C, och kan för
den skull ej användas för packningar vid höga
temperaturer.
2. Neoprene
är det inom Sveriges elektriska industri vanligaste
"artificiella gummit". Till sina egenskaper liknar det
även i hög grad gummi, även om dess kemiska
sammansättning är annorlunda.
Du Pont i U. S. A. började ursprungligen tillverka
denna produkt.
Syntesen av neoprene börjar med tillverkningen av
kalciumkarbid av kol och kalk. Ur kalciumkarbiden
framställes sedan acetylengas, som med hjälp av
en katalysator polymeriseras till
monovinylacety-len. Då detta ämne behandlas med saltsyra erhålles
kloropren, som, då det är färskt, utgör en tunn
klar vätska. Det är emellertid föga stabilt och kan ej
bevaras i flytande tillstånd. Det förändras spontant
till ett plastiskt fast ämne, som mycket liknar
naturgummi, och som ungefär på samma sätt kan blandas
med fyllnadsmedel och vulkaniseringsmedel och givas
önskad form.
Man har ännu ej lyckats klargöra naturgummits
kemiska sammansättning, men det kan emellertid
med tämligen stor sannolikhet antagas, att det är en
kondensationsprodukt av kolvätet isopren vars
kemiska sammansättning är C5 Hs eller
CH, = C — C = CH2
CH3 H
Kondensationsprodukten formel är (C5 Hs)n, men
man har ej lyckats fastställa huru stort detta tal n
är eller huru molekylen är sammanbunden.
Molekylarvikten är mycket hög. Så höga värden som
200 000 skymta i litteraturen.
Kloropren liknar kemiskt sett isopren.
Skillnaden är att CH3 radikalen utbytts mot klor. Dess
sammansättning är C4 H5 Cl eller
CH2 = C — C = CH,
Cl H
10 juli 1937
307
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
