Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 30. 24 juli 1937 - Tekniska föreningen i Västerås, av H. S. - Skånska ingenjörsklubben, av F. M.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknisk Tidskrift
Sammanträdet besöktes av ett 80-tal personer och
avslutades som vanligt med supé och nachspiel.
H. 8.
Skånska ingenjörsklubben
firade den 5 maj under festliga former sitt
50-års-jubileum. Deltagarna samlades kl. 10 f. m. på Malmö
teater, som var synnerligen prydligt dekorerad med
draperier, mattor och blommor. Vid ett bord på scenen
intogo styrelsens ledamöter med ordföranden
bergsingenjör Inge Erichs i spetsen sina platser, medan pä
ömse sidor grupperade sig inbjudna gäster, bland vilka
märktes statsrådet P. E. Sköld, landshövdingen friherre
F. Ramel, Malmö, stadsfullmäktiges ordförande dir. E.
Olsson, professorerna J. Koch från Lunds universitet,
P. O. Pedersen och J. Munch-Petersen från Danmarks
tekniska högskola, ordföranden i Svenska
teknologföreningen dir. S. Westerberg, ordföranden i Tekniska
samfundet i Göteborg dir. E. Olsson, representanter för
Södra Sveriges byggnadstekniska samfund m. fi. svenska
tekniska föreningar, direktörerna V. Børsholt och E.
Boeck-Hansen m. fi. representanter för Dansk
Ingeniør-forening, generalsekreterare B. Bassöe från Den Norske
Ingeniørforening, cheferna för flera av de största
industriföretagen i Skåne osv.
Ordföranden hälsade gästerna välkomna, lämnade en
överblick över klubbens utveckling under de gångna 50
ären, därvid erinrande om den Baltiska
ingenjörskongressen i Malmö 1914. Till Konungen avsändes ett
hyllningstelegram. På styrelsens enhälliga förslag valde
klubben med acklamation undervisningsrådet Nils
Fredriksson till hedersledamot. Direktör Westerberg
framförde Sv. teknologföreningens välgångsönskningar
och överlämnade en ordförandeklubba såsom hedersgåva.
Han talade även på övriga svenska tekniska föreningars
vägnar. Presenter, blomsterhyllningar och textade
adresser överlämnades från Tekniska samfundet i Göteborg,
tekniska föreningen i Hälsingborg, Norrköpings
polytekniska förening jämte en mängd andra
ingenjörsföreningar bl. a. Dansk Ingeniørforening och Den Norske
Ingeniørforening.
Efter ett musiknummer höll direktören i Svenska
Sockerfabriksaktiebolaget C. F. Tranchell ett med
kurvor och statistiska tabeller belyst föredrag om "Den
svenska sockerindustrien". Raffinering av socker hade
börjats i landet redan på 1600-talet i hantverksmässig
skala. Konsumtionen var i mitten av 1700-talet 0,4 kg
mot numera nära 50 kg per år och invånare.
Betsockertillverkningen hade efter ett par misslyckade försök
återupptagits 1853 och därefter oavbrutet pågått. Landet
är sedan 1932 självförsörjande i fråga om socker med en
årstillverkning av nära 300 000 ton.
Sedan ordföranden avtackat föredragshållaren, begav
man sig till Kungsparkens restaurang, där lunch intogs.
Efter lunchen reste en grupp deltagare med omnibussar
eller bilar till Malmö yllefabriksaktiebolags anläggningar
i Furulund, vilka besågos under sakkunnig ledning,
medan en annan grupp begav sig till Kockums
mekaniska verkstad och varv, som förevisades av
därvarande ingenjörer. För de på Kungsparken kvarstannande
höllos två föredrag, det första av direktören i Skånska
cementaktiebolaget E. Wehtje om "Den svenska
cementindustrien" och det andra av direktören i
Höganäs-Billesholms aktiebolag E. Gummeson om "De skånska
stenkolen och därpå grundad industri".
Dir. Wehtje erinrade om att den första
cementfabriken i Sverige uppfördes i Lomma 1873. Därefter kom
den i Visby 1885 osv. Antalet nu i gång varande
fabriker är 12, men en avveckling pågår, så att antalet blir
inom kort minskat till 8. Råmaterialet, 20 % lera och
80 % kalksten, brytes för hand utom i Limhamn, där
en grävmaskin med en 2,5 kbm skopa bryter 2 000 ton
kalksten på 8 timmar. Huvudparten av cementproduk-
tionen förbrukas inom landet. Exporten har vid vissa
tillfällen uppgått till 8—900 000 fat per år, men är nu
endast 150 000, detta beroende dels på tullar och
restriktioner, dels på att de förut importerande länderna fått
egna cementfabriker. Cementbolaget har egen fabrik
för tillverkning av papperssäckar. Vidare har bolaget
begärt koncession för borrning efter jordgas på Gotland.
Dir. Gummeson gav en intressant historik över den
skånska stenkolsindustrien. Dess tidigaste öden leddes
av en kvinna, Marie-Sophie de la Gardie, dotter till Ebba
Brahe och gift Oxelstjerna, ägarinna till det ej långt
från Höganäs belägna Krapperups gods. Hon utverkade
privilegium på leverans av stenkol till fyrarna på kusten
utanför Höganäs, den äldsta gruvan. Nästa stora namn
är bergmästaren Anton ’Schwab, som upptog en ny
gruva vid Boserup. Han lyckades tillverka eldfasta
deglar, som överträffade de dittills importerade. Sedan
gick gruvhanteringen långa tider mycket dåligt. Det
var svårt att skaffa arbetare, ty traktens bonddrängar
vantrivdes med arbetet nere i gruvorna, och vana
gruvarbetare från Falun trivdes ej heller, enär den låga
höjden hindrade dem att stå raka. Ett försök med ett
kompani ur armén med kapten, löjtnanter, underbefäl och
manskap, som skulle dela sin tid mellan exercis och
gruvarbete, slog ej heller väl ut. Något bättre torde
det ha gått med ryska krigsfångar, av vilka somliga
stannade kvar och gifte sig, så att ryska namn och
ryska typer ännu återfinnas bland gruvarbetarna.
Svårigheterna att hålla gruvorna torra voro också mycket
stora. Samuel Owen anskaffade slutligen för ändamålet
från England en ångmaskin 1832. Cylindern var gjord
i två delar, som tyvärr hade en skillnad i diameter av
3 mm, varför den icke kunde godkännas, men medan
en ny cylinder, som beställts i England, hamnade på
havsbottnen utanför Halmstad och där var föremål för
efterforskningar under två år, hade den felaktiga hunnit
bliva såpass väl insliten, att den fick fungera ända till
år 1900. I mitten av 1800-talet började gruvrörelsen
ge vinst, och nya företag uppstodo i Skromberga, Bjuv
m. fi. platser. Numera äro alla de skånska gruvorna
sammanförda i Höganäs-Billesholms aktiebolag. Endast
60 % av de brutna stenkolen kunna säljas. Resten
måste förbrukas på platsen. De mellan och under
kol-flötserna liggande lerorna i förening med den aska,
som återstår efter kolens förbränning, äro råmaterial
för en industri, som konsumerar en stor del av de
mindervärdiga kolen. Produkterna: eldfast tegel,
klinker-plattor, rör m. m., tåla i regel ej längre frakter än till
östersjöländerna och Norge. Kalorierna från kolen
omsättas i Ormastorp i elektrisk energi. En ej ringa del
användes till framställning av järnsvamp enligt Sieurins
metod. Bolaget ger arbete åt 3 000 anställda.
Sedan ordföranden avtackat de båda
föredragshållarna, gjordes en paus på ett par timmar, varefter man
kl. 7 e. m. samlades till festbankett på Knutssalen i
Malmö rådhus. Ordföranden höll hälsningstalet och
uppläste ett från Konungen ankommet svarstelegram samt.
utbragte Konungens skål. Sekreteraren rektor F.
Montén talade för den nyvalde hedersledamoten
undervisningsrådet N. Fredriksson, som svarade med ett tal för
klubben. För de utländska gästerna talade förste
stadsingenjören E. Bülow-Hübe. Sockerfabriksarbetaren Petter
Nilsson höll ett utmärkt tal för det goda samarbetet
mellan arbetare och ingenjörer. Bland övriga talare
märktes statsrådet Sköld, landshövding Ramel, professor
Koch, dir. Boeck-Hansen, generalsekreterare Bassöe m. fi.
Skålen för kvinnan utbragtes av ing. C. A. Nilsson och
besvarades av fröken Marion Dieden. Båda uttryckte
sig på vers och skördade livligt bifall. Efter middagen
följde samkväm med dans och inslag av körsång, den
sistnämnda under ledning av ingenjör Gunnar
Gunnarson. Festen avslutades kl. 2 f. m.
F. M.
316
31 juli 1937
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
