Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 32. 7 aug. 1937 - Beträffande fastighetstaxering av vattenkraftverk, av Nils Helleberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknisk Tidskrift
Anledningen till avkastningsmetodens misslyckande i
det behandlade fallet är tydligen den, att det räknas
med ett och samma normala kraftvärde vid
kraftstationsväggen. Om överhuvudtaget ett normalvärde
utbildar sig, är det ifråga om det kraftpris, som
konsumenterna betala. Men innan man kommer till
kraftstationsväggen, skola överföringskostnaderna avdragas
och detta med olika belopp, beroende på — förutom
en hel del andra omständigheter — vid vilket stadium
i distributionens utveckling, som verket kommer till,
åtminstone om hänsyn skall tagas till de ekonomiska
förutsättningarna för utbyggnaden. Det är emellertid
alldeles omöjligt att angiva några normer för en
differentiering av kraftvärdet i detta avseende och i det
närmaste lika svårt att objektivt beräkna de olika
kraftvärdena för varje särskilt verk. Möjligen skulle
kraftföretaget självt gå i land med den senare uppgiften,
men det är ju part i målet och blir väl knappast
betrott med uträkningen. Även ur andra synpunkter är
det enhetliga värdet för kraft vid kraftstationsväggen
endast en fiktion. Det finns ju ingen marknad för dylik
kraft. Att räkna med samma värde exempelvis för ett
verk, som levererar hela krafttillgången till en alldeles
intill belägen industri, och för ett annat, som
distribuerar inom ett vidsträckt område, måste vara
oriktigt. Låt vara att de kan göras och väl även göres mer
eller mindre "normala" korrektioner för dessa och
liknande förhållanden, men i många fall kommer man nog
ändå långt från verkligheten.
Hur ställer sig då ingenjör Hässlers förenklade
affärsmetod? Även den har det principiella felet, att det
trots alla korrektioner måste räknas med samma
kraftvärde vid kraftstationsväggen, oberoende av sambandet
med distributionsnätets utveckling. Man får sålunda
icke fram det riktiga avkastningsvärdet för varje
särskilt verk. Det vore emellertid i och för sig
förmånligt, om en enda metod bleve fastställd för konsekvent
tillämpning, och ing. Hässlers metod torde då ge
rimliga värden för kraftföretaget totaliter sett, dock endast
om man stannar vid kraftvärdets multiplikation med 10.
Genom den av ing. Berg föreslagna korrektionen med ett
fallvärde, beräknat av differensen mellan det 10-faldiga
kraftvärdet och de verkliga anläggningskostnaderna,
införas ånyo de ensidiga höjningarna till kraftföretagets
nackdel, ty ännu mindre än vid användning av den
fullständiga avkastningsmetoden torde det ifrågakomma,
att ett negativt fallvärde får avdragas, när differensen
blir mindre än noll. Även ing. Berg räknar med, att
fallvärdet då bör sättas lika med noll.
Återstår anläggningskostnadsmetoden. Denna
fungerar fullt tillfredsställande ifråga om de enskilda verken
i ett kraftsystem. Och även rent generellt synas
invändningarna mot metoden ha föga grund. Att ett
företag lägger ned så och så mycket kapital på en
anläggning, brukar vara ett ganska säkert tecken på att det
med tämligen stor visshet tror sig få åtminstone full
förräntning. Anläggningskostnadsmetoden innebär, att
man räknar med att detta gått i uppfyllelse, och det
vore ju dåligt beställt med förkalkyleringsmöjligheterna,
om icke så vore fallet till alldeles övervägande delen.
Några särskilt upprörande orättvisor kan metoden
därför knappast medföra (för de spratt, som
penningvärdets förändringar spela en företagare, korrigeras ju
så gott sig göra låter). Ing. Bergs "drastiska exempel"
(sid. 302) innebär ingenting märkvärdigt, om A- och
B-verken tillhöra samma företag eller vart för sig ingå
i ett kraftsystem med flera kraftkällor. Och även om
det finnes två fristående kraftverk med de angivna
egenskaperna, så kan man ifrågasätta, om
förutsättningen "samma kraftavsättningsmöjligheter" kan visas
föreligga i något praktiskt fall. Antagligen skulle en
undersökning visa, att det dyrare verket distribuerar
’inom ett intilliggande samhälle eller en tättbefolkad
bygd, under det att det andra leverar inom ett område
med lägre belastningstäthet.
Undantag utgöra naturligtvis de rena
felspekulationerna, vilka icke behöva vara självförvållade utan
kunna orsakas av oförutsedda ändringar av
kraftprisnivån relativt den allmänna prisnivån, ett samhälles
önskan att självt omhändertaga kraftförsörjningen o. dyl.
I sådana fall kommer anläggningskostnadsmetoden att
"lägga lök på laxen". Frågan är emellertid, om detta
skall föranleda ett slopande av en eljest
tillfredsställande metod. Nog borde det vara möjligt att göra
individuella korrektioner, t. e. medelst större
avskrivning, när behov därav verkligen kan påvisas. Vad
speciellt de mycket gamla verken beträffar, så synas för
dem betydligt större osäkerhet och orättvisor kunna
inkomma av andra anledningar, t. e. genom
avskrivningsmetoden i förhållande till den verkliga
värdeminskningen eller med hänsyn till verkens olika
utvecklingshistoria ifråga om vinster och skatter.
Även exceptionella vinster på kraftverksutbyggnader
torde kunna betraktas som undantag.
Anläggningskostnadsmetoden kan sägas förutsätta, att kraftverken
utbyggas just vid det tillfälle, då de ge normal förräntning av
såväl utbyggnadskostnaderna som det på olika sätt
korrigerade normala fallvärdet. Men är icke detta med ganska
stor sannolikhet riktigt, så som landets kraftförsörjning
utvecklats och utvecklas? Uppstår sedermera vinst för
kraftföretaget, beror detta i regel på att
distributionsnätet blir bättre utnyttjat. Det är nätet, som är den
lyckade spekulationen, och vinsten bör räknas det till
godo, åtminstone borde man kunna betrakta saken på
det sättet. En viss om än obetydlig rubbning i den här
anförda förutsättningen inträder genom räntelägets
förändringar — under tider med låga krav på
kapitalför-räntningen verkställas relativt ogynnsamma
utbyggnader — varför man kan ifrågasätta en korrektion
liknande den, som göres för variabelt penningvärde.
Även den fördelning mellan olika kommuner, som
anläggningskostnadsmetoden medför, blir antaglig. Man
kan visserligen tvista om vad som är skäligt i detta
avseende. Förmodligen variera uppfattningarna mellan den,
att kommunerna egentligen icke alis böra få draga fördel
av de naturtillgångar och anläggningar för dessas
utnyttjande, som händelsevis ligga inom deras gränser, och
den, att kommunerna skola ha till godo även en sådan
sak som att utbyggnadskostnaderna äro speciellt låga
för ett vattenfall. Genom anläggningskostnadsmetoden
bestämmes taxeringsvärdet inom varje kommun av
naturtillgångens storlek — relativt oberoende av
utbyggnadsvärdigheten — och omfattningen av de inom
kommunen uppförda anläggningarna. Detta synes ge god
överensstämmelse -med annan fastighetstaxering. Att
en kommun skulle draga fördel av de särskilt
gynnsamma utbyggnadsförhållanden för ett vattenfall,
framstår som oriktigt, speciellt om vinsten aldrig
materialiserat sig för kraftföretaget utan åtgått för
täckning av höga överföringskostnader eller om den blivit
verklighet huvudsakligen genom en
distributionsutveckling, som till största delen skett inom andra
kommuner.
Mot anläggningskostnadsmetoden kan anföras, att
den icke ger överensstämmelse med saluvärdet. Detta
är riktigt, t. e. för det ovan behandlade Q-verket, om
man tänker sig det sålt till en köpare, som skall driva
det helt separat. Men är icke detta en alldeles
verklighetsfrämmande transaktion? Kraftföretaget skulle ju
då sälja verket betydligt under det värde, som det har
för företaget självt. Nog bör i saluvärdet beaktas,
vilket pris som kan ifrågakomma vid en praktisk
försäljning, dvs. säljarens nytta av att ha kvar verket bör
tillmätas lika mycket vitsord som köparens synpunkter.
I själva verket är försäljning av enstaka i ett
kraftsystem ingående kraftverk mycket sällan förekommande.
14 aug. 1937
333
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
