Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Häfte 36. 4 sept. 1937
- Svensk motortrafiks första skede, av Carl Meurling
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknisk Tidskrift
denna tid dock verkade välgörande nyktra och
sansade, en allsidig utredning i ämnet.
Den sålunda begärda utredningen, vilken
fullföljdes efter av departementschefen Leo givna direktiv,
kom också efter ett par år, åtföljd av "1935 års
förslag till reglering av den yrkesmässiga trafiken".
Detta utförligt genomarbetade förslag innehöll ett
flertal reglementariska bestämmelser, avsedda att
stärka den yrkesmässiga trafikrörelsen, men dess
punctum salmis torde dock hava varit den viktiga
fjärrtrafikens avskiljande såsom en organisatoriskt
fristående enhet samt dess ställande under en
särskild reglering, som förvillande nära liknade en
mo-nopolisering. Förslaget kom i detta avseende att
utgöra klimax i kravet på motorfordonstrafikens
reglering.
. Men det skulle i själva verket visa sig vara en
västgötaklimax! Konfronterade med
regleringsplanernas praktiska innebörd och ställda inför hotet om
en begränsning av det enskilda initiativet började
djupa led av förut intresserade regleringsanhängare
att gripas av eftertankens tvekan. Det hjälpte ej,
att förslaget i sista stund av nya sakkunniga
underkastades en skicklig uppmjukning, vilken
undanröjde dess väsentligaste ölägenheter, och det hjälpte ej
ens, att slutligen departementschefen med orädd
övertygelse och rakryggad principfasthet gick in för
detsamma. Något liknande en strömkantring i deri
allmänna opinionen hade redan skett! I riksdagen
föll slutligen förslaget, till synes i full
överensstämmelse med den svala skepsis, som enligt vad ovan
erinrats kunde läsas mellan raderna redan i
riksdagens ursprungliga utredningsdirektiv.
Betydelsen av de båda ovan nämnda
sakkunnige-utredningarna bör ej underskattas. Genom
desamma hava ej endast en hel del synnerligen värdefulla
riktlinjer för den yrkesmässiga motortrafikrörelsen
uppdragits, vilka denna rörelse säkerligen ej skall
underlåta att i sin vidare utveckling på eget
initiativ tillgodogöra sig, utan även åtskilliga anvisningar
givits, enligt vilka det allmänna utan nya
reglementariska bestämmelser kan främja motortrafikens
vidare utveckling. Men det lär å andra sidan ej
kunna förnekas, att de för utredningarna givna
direktiven gingo utöver vad som av riksdagen begärdes.
Genom denna i sakens dåvarande läge måhända
riktiga inställning vanns emellertid en välbehövlig
insikt om trafikregleringstankens närmare utformning
och dess genomgripande praktiska konsekvenser.
Angelägenheten av att ej driva denna tanke over
ævne och att vid statsmakternas prövning av
trafikens utvecklingskrav alltjämt lämna det lojala
personliga initiativet dess oundgängliga frihet torde ha
kommit att framstå klarare än förut. Och utan
tvivel är det också endast med klar insikt härom, som
objektiviteten och auktoriteten hos den statliga
behovsprövningen alltjämt skall kunna upprätthållas.
*
"Les fous seuls, Dorion, placent leur
félicité hors de leur pouvoir. Je ne désiré
rien que ne veuillent les dieux et je désiré
tout ce qu’ils veulent. Par lä, je me rends
semblable à eux et je partage leur
in-faillible contentement."
Anatole France: Thais (Eucrite).
Frågan om defl yrkesmässiga trafikens reglering
har nu åter tagits upp till ny utredning med nya
direktiv och enklare utgångspunkter. Medan denna
utredning, vilken säkert är lagd i goda händer, pågår,
må det tillåtas ett par allmänna reflexioner i
frågan.
Huvudmotivet för de ovan nämnda
trafikregle-ringsförslagen angavs i de ursprungliga
utredningsdirektiven vara det brydsamma läge, i vilket de äldre
trafikföretagen kommit genom biltrafikens
genombrott. Det är ej heller svårt att spåra, att denna
fråga, särskilt konkurrensen med järnvägarna, tryckt
sin bestämda särprägel på utredningens resultat.
När man nu åter tar upp hela frågan från början, så
kan det starkt ifrågasättas, huruvida ej en i detta
avseende väsentligt ändrad frågeställning är
motiverad. Utan att draga historien ab ovo torde det
vara skäl att åter erinra sig, att frågan om
konkurrens mellan olika samfärdsmedel i alla tider varit
och alltjämt kommer att ytterst bliva beroende på
den tekniska och ekonomiska utveckling och
fulländning, som varje samfärdsmedel för sig kan uppnå.
Inför de djupgående förskjutningar mellan de olika
samfärdsmedlen, som under tidernas lopp härigenom
måste uppstå, står varje tvångsreglering eller
trafikuppdelning lika maktlös som flugan på utvecklingens
hjul. Den genomgripande omvälvning inom
transportväsendet, som under det nu gångna skedet ägt
rum i vårt land genom avsevärda och ännu pågående
överflyttningar från järnvägar och sjöfart till
landsvägs- och lufttrafik, skulle möjligen ha kunnat
tillfälligt fördröjas, men in the long run dock säkert haft
sin oundvikliga gång, även om ingripande försök
tidigare gjorts till en strängare behovsprövning eller
till någon slags trafikreglering. Och även för deri
närmaste framtiden lärer ett försök till reglering av
förhållandet mellan de fyra stora trafikmedlen
järnvägar, iandstrafik, sjöfart och luftfart endast hava
små utsikter att stå sig inför den tekniskt-ekonomiska
utvecklingen; med ali sannolikhet blir det denna
senare som dikterar regleringen i stället för tvärtom!
Av allt att döma synes det dessutom, som om våra
viktiga och oundgängliga järnvägar för närvarande
äro på god väg att "återfinna sig själva". Det inom
svenskt järnvägsväsen utförda rationaliseringsarbetet
är av imponerande omfattning samt börjar allt mer
att bära frukt och den ekonomiska bärigheten hos de
verkligen livsdugliga järnvägsföretagen synes av
senaste rapporter att döma vara på god väg att
återvinnas. Allt mer synes insikten vakna därom, att
järnvägsväsendet är i stånd att med egna krafter
återvinna den ekonomiskt solida ställning, som dess
viktiga uppgift kräver, på i huvudsak tre vägar:
taxereformens, enhetlighetssträvandet och
trafihned-läggelsens. Ännu erfordras visserligen en hel del
upplysningsarbete för att bryta de trångt lokala
fördomarna mot förlustbringande linjers resoluta
nedläggande och den väl till stor del doktrinära rädslan
för vår välskötta statsbanedrifts utvidgning till
ett-enhetligare trafiknät, men arbetet härmed är dock
redan inne på målmedvetna och självständiga
vägar.
Då härtill slutligen kommer, att luftfarten ännu
helt regleras inom ramen för en oundgänglig statlig
subvention, och att intressekonflikten mellan sjöfart
11 sept. 1937
363
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Fri Oct 18 15:35:04 2024
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/tektid/1937a/0375.html
