- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / 1937. Allmänna avdelningen /
389

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 39. 25 sept. 1937 - Till frågan om förbättrad utbildning i stadsplanekonst, av Gustaf Lovén

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Teknisk Tidskrift

ningsman besitter sådana kvalifikationer i avseende
å stadsplansgebitet, att han kan handhava även
detta. Som det är föga troligt, att de svenska
städerna i allmänhet kunna skaffa sig speciell
tjänsteman för enbart stadsplaneväsendet, blir den
praktiska konsekvensen av föregående resonemang i
avseende å utbildningen den, att möjlighet bör finnas att
lägga denna så, att mätningsmannautbildningen bör
kunna inrymmas i utbildningen för stadsplanerare.

Estetiska åskådningar.

Medan värdet av en stadsplan huvudsakligen
bedömes efter dess ändamålsenlighet, bedömes däremot
värdet av skön konst efter dess rent estetiska värde
utan hänsyn till nyttan eller ändamålet.
Stadsplanekonst är sålunda ej skön konst.

Liksom allt byggande, vare sig det gäller vägar,
gator eller hus, har en estetisk sida, måste dock
konsten att samordna de olika
stadsbyggnadselementen bliva estetiskt betonad, men denna estetik är
ej någonting, som kan föra en självständig tillvaro,
utan den måste framväxa ur och giva ett fullödigt
uttryck för ändamålet. Kunskaper i reella ting äro
sålunda, då det gäller stadsplanekonst, av
grundläggande betydelse även för dess estetiska sidor, men
för att kunna tillgodose dessa fordras också
särskilda medfödda eller förvärvade egenskaper, framför allt
fantasi, samt ans och vård av denna genom insikter
i och övningar med estetiska ting. Härav skall så
småningom utvecklas estetisk skaparekraft och
moget estetiskt omdöme.

Som det vid stadsplanering ej kommer an på att
åstadkomma vackra kartor, perspektivskisser eller
modeller, som kunna betraktas såsom konstverk i och
för sig är en manuell konstskicklighet av ringa
betydelse mot förmågan av att bedöma, hur ett förslag
tager sig ut i verkligheten. Det torde t. o. m. kunna
ligga en fara i att ett stadsplaneförslag genom ett
elegant artistiskt utförande å papper eller i modell
framstår på ett bättre sätt än det förtjänar.

Ehuru sålunda den manuella skickligheten och de
artistiska utförsgåvorna ej i och för sig äro av stor
betydelse, bör dock stadsplaneraren under god
ledning öva sig i frihandsteckning och
perspektivkonstruktioner samt modellering, ty dels behöver
han dessa hjälpmedel för att för sig själv och andra
åskådliggöra stadsplaneförslag, dels får han härunder
en del estetiska lagar levandegjorda och erhåller
övning för det estetiska omdömet.

Grunderna för vår estetiska uppfattning av
former, ljus och färger böra lämnas i en mera
allmän-bildande teoretisk kurs än som nu gives arkitekterna,
vilken möjligen kunde anslutas till arkitektkursen i
dekorativ konst men helst bör läggas på en bredare
bas och söka tillämpningar ej endast på
arkitektur utan även å konstbyggnader såsom vägar, broar,
å parkanläggningar och landskapet samt slutligen å
stadsbyggnaden.

Lagkunskap.

I anslutning till vad som anförts angående
mätningsingenjörens nödvändiga kunskaper i
stadsplanelagstiftningen kan lämpligen med några ord beröras
den lagkunskap, man bör fordra av stadsplaneraren.

En viss allmänbildning å det juridiska området
torde vara lämplig och en motsvarighet till lantmä-

tarnas tämligen grundliga utbildning i
författningskunskap bör finnas även för den speciella
stadsplaneraren.

I allmänhet avser man ju genom lagstiftningen att
reglera rättsförhållanden mellan det allmänna och det
privata och mellan privata intressenter inbördes.
Under det att fastighetsbildningslagen fordrar enbart
tydning och tillämpning av lagen som sådan, fordrar
stadsplanelagen dessutom, att stadsplaneraren själv
skall i smått stifta lagbestämmelser gällande för
vissa begränsade områden (stadsplanebestämmelser),
och det är sålunda nödvändigt, att han under sin
utbildning erhåller undervisning i vad sådana
bestämmelser kunna och böra innehålla samt huru de
utformas. Häri erfordras övning, så mycket mera som
genom den nya stadsplanelagen en hel del av de förut
gällande normerna för byggnadsverksamhetens
reglering blivit upphävda och för varje särskilt fall
måste ersättas av motsvarande stadganden i
stadsplanebestämmelserna.

*



Stadsplaneraren måste i stor utsträckning utföra
ett pionjärarbete och för att härvid länka
utvecklingen i goda banor bör han kunna bedöma de sociala,
naturliga och tekniska betingelserna på ett
självständigt och från hans sida förutsättningslöst sätt. Han
måste vid ett sådant allsidigt bedömande hava
förmåga att i snabb följd i sitt medvetande aktualisera
kunskaper inom de ofta vitt skilda kunskapsområden,
vartill de faktorer, som inverka å planlösningen,
hänföra sig. Detta är så mycket nödvändigare, som han
vid bedömandet måste taga hänsyn till vikten av den
ena eller andra faktorn. Även om sakkunskap
anlitas inom olika specialfack, tillkommer det
stadsplaneraren att hopfoga det hela, så att de olika delarna
samverka, ty en stad bör tillväxa som ett organiskt
helt. De sakkunniga använda det träffsäkra
uttrycket, att varje stadsplaneuppgift är ett
jämviktsproblem.

Av dessa och andra orsaker är det av vikt, att den
blivande stadsplaneraren på ett tidigt stadium av sin
tekniska utbildning inriktar sig på sitt framtida kall,
varvid han har den förmånen, att de flesta tekniska
ämnena på ett eller annat sätt beröra
stadsplanekonsten. Men även om han så gör, är det tydligen
omöjligt för honom att under 4 år av ständig hets med
inhämtande av kunskaper i ett 25-tal olika tekniska
ämnen tillägna sig de kunskaper av humanistisk och
naturvetenskaplig art, som äro lika nödvändiga för
honom som de tekniska; än mindre kan han hinna att
sammansmälta denna mångfald kunskapsgrenar, så
att han får något av den omdömesförmåga och
mognad, varom de sakkunniga tala.

Men vidare bör stadsplaneraren redan under
utbildningstiden erhålla en viss övning ej endast i
lagtolkning utan även i tillämpning av övriga
kunskaps-grenar, vari han erhållit undervisning. Det har ju
också städse betraktats som en självklar sak, att den
direkta undervisningen skall åtföljas av
tillämpningsövningar, även om dessa övningar ej kunna utgöra
tillämpning av mer än en ringa del av
kunskapsstoffet. Som det emellertid är av utomordentlig vikt,
att eleven ej lämnar utbildningsstadiet bakom sig,
med mindre han fått en viss träning i lösandet av

18 sept. 1937

389

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 18 15:35:04 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tektid/1937a/0401.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free