Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 39. 25 sept. 1937 - Till frågan om förbättrad utbildning i stadsplanekonst, av Gustaf Lovén
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknisk Tidskrift
stadsplaneproblem och mognad i omdömet, synes det
även av denna orsak nödvändigt, att han erhåller
längre utbildningstid än vad som föreslagits av de
sakkunniga. Ty det framgår otvetydigt av de
sakkunnigas utredning och förslag, att det ej låter sig
göra, att i de fyraåriga kurserna inpressa flera eller
vidlyftigare ämnen eller övningar berörande
stadsplanekonst, än vad de föreslagit. Då härtill kommer,
att tiden för lösande av examensuppgifterna ej blir
tillräcklig för att eleverna skola få tillbörlig stadga
i sin omdömesförmåga, synes den enda utvägen vara,
att en femte årskurs inrättas för dem, som skola
speciellt utbildas till stadsplanerare. Fortsatta studier
vid någon utländsk fackskola synes ej kunna bliva så
effektiva som en femte årskurs i hemlandet med
direkt syftning på våra förhållanden, vilket särskilt
bjärt framträder, om man beaktar vad här anförts
angående de landskapliga studierna. Även med hänsyn
till våra speciella geografiska och kulturella
förhållanden vore fortsatta studier i utlandet av mindre
värde. Om författaren ej misstager sig, har frågan
om en femte årskurs varit före, men denna möjlighet
tyckes nu ej tagits med i räkningen. Jag håller före,
att kostnaderna för en en femte årskurs vore
nationalekonomiskt synnerligen väl motiverade, då man
vid uppgörande av stadsplaner nästan alltid rör sig
med stora ekonomiska värden; kanske större än vid
mera rent tekniskt betonade uppgifter. Godtages
vad som anförts angående behövligheten av
sociologiska, nationalekonomiska och
geologiskt-geografi-ska studier och godtages vidare nödvändigheten av
för stadsplanerare särskilt tillrättalagd kurs i
kommunikationsteknik, är det tydligt, att ett
genomgående av konsthögskolan ej kan ersätta en femte
årskurs vid K. T. H.
Slutligen tillåter jag mig i detta sammanhang
framföra några förslag till examensarbeten, ägnade
att fördjupa elevens insikter.
Dessa fordra ingående studier av i ämnet
utkommen litteratur samt rådgörande med läraren, huru
arbetet skall läggas för att det skall komma till
verklig, helst bestående nytta.
Markbehovet vid olika stadsplaneschema, hänfört
till antalet boende människor.
Lämpliga planlösningar av smärre lägenheter i
hyreshus med hänsyn till rummens lämpliga belägenhet
inbördes, å ena sidan, och goda naturliga
belysningsförhållanden, å andra sidan, allt vid olika
husorienteringar.
Vilka fördelar stå att vinna i planlösningsavseende
genom användande av viss konstruktionstyp för
bostadshus, t. e. bärande tvärväggar?
Utredning av huru solinlysning och
dagerförhållanden förändras i ett system av vinkelhus vid olika
orienteringar.
Trevåningshusets ekonomiska användningsområde
och åtgärder till förbilligande av denna hustyp.
Utredning om belägenheten av industri- och
bostadsområden i förhållande till varandra i några
svenska städer och brukssamhällen samt slutsatser
härav.
Huru böra bostadsområden vara belägna i
förhållande till arbetsplatser i städer eller samhällen av
olika storleksordning och huru böra
förbindelselederna dem emellan ordnas?
Ett vetenskapligt inträngande i en sådan uppgift
bör kunna leda till förvärvande av teknologie
doktorsgraden.
Beträffande de ekonomiska konsekvenserna av
anordnande av en femte årskurs för stadsplanerare
torde följande korta uttalande kunna göras.
De statliga utgifterna behöva ej bliva stora, ty
utbildningen skulle till huvudsaklig del bestå i
1) examensarbete, vilket bör kunna ledas av
blivande professorn i stadsplanekonst.
2) självstudier i anslutning till examensarbetet
samt till förut genomgångna kurser.
3) kompletterande kurser de olika
fackavdelningarna emellan (t. e. kommunikationsteknik och av
loppsteknik för husbyggare, byggnads- och
arkitekturlära för v. o. v.-byggare, marklära samt
naturskydd och fornm.-vård (å lantmäterikursen) för både
hus- samt v. o. v.-byggare).
4) kursen i konstteori är i varje fall behövlig och
kunde tänkas förlagd till konstakademien
(möjligheter härför äro dock ej undersökta).
5) kursen i stadsgeografi kan förläggas till Sthlms
högskolas geografiska institut. (En total summa av
500 kr. skulle enl. upplysning underhand av prof.
Ahlmann räcka.)
6) kursen i landskapslära kunde tänkas antingen
ingå i en utvidgad kurs i allmän geologi eller
anordnas såsom särskild kurs under förutsättning att
nuvarande lärarens tid medgiver detta.
Nuvarande kurser i arkitekturens historia och den
svenska arkitekturens historia kunna förändras i
riktning mot ett mera allmänt humanistiskt
(etno-grafiskt-ekonomiskt) betraktelsesätt, och
komplettering ske genom självstudier under 5:te året.
Kostnaden för staten bör sålunda, vad beträffar
lärarkrafternas avlöning, bliva förhållandevis ringa.
Inga kostnader behöva beräknas för laboratorier
o. d. såvida utrymme för modellering o. d. finnes å
K. T. H. eller övningarna kunna förläggas till
konstakademien.
Ritsal behöves givetvis för 10 à 15 elever.
Elevernas egna kostnader. Erfarenheten har visat,
att den nuvarande undervisningen är otillräcklig, och
troligt är att denna brist kommer att i framtiden visa
sig allt betydligare, även om någon förbättring
kan åstadkommas genom omläggning av nuvarande
kurser så som de sakkunniga föreslagit. De som
försöka fylla sina bristande insikter efter det de fått
anställning, måste ådraga sig större utgifter än de som
fått tillräcklig utbildning i ett sammanhang. Med
varje levnadsår som förlöper blir kompletteringen
dyrare. Det är sålunda skäligt med hänsyn till
elevernas egen ekonomi att utbildningstiden förlänges.
Motsvarande resonemang gäller kommunerna, ty
givetvis måste det vålla dessa större avbräck i
skötseln av viss tjänst sedan denna tillsatts.
Man anser det skäligt att en arkitekt bekostar sig
fortsatt utbildning sedan han genomgått en fyraårig
teknisk kurs. Skola skälen för fortsatt utbildning av
en stadsplanerare verkligen anses vara för svaga,
oaktat den senares arbete i de allra flesta fall kommer
att beröra och bestämma mångdubbelt större
ekonomiska (och estetiska) värden än den förres?
390
18 sept. 1937
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
