Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 41. 9 okt. 1937 - Ingenjören såsom sakkunnig i rättstvister, av Gösta Richert
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TekniskTidskrift
9 OKT. UTGIVEN AV SVENSKA TEKNOLOGFÖRENINGEN HÄFTE 41
O _
1 9 3 7 CHEFREDAKTÖR: KARL A. WESSBLAD ARG. 67
INNEHÅLL: Ingenjören såsom sakkunnig i rättstvister, av civilingenjör Gösta Richert. — Victor Hybinette †.
— Konjunkturomslag i U. S. A.? — Notiser. — Personalnotiser. — Sammanträden.
Ingenjören såsom sakkunnig i rättstvister.
Några reflexioner.
Av civilingeniör GÖSTA RICHERT.1
I "den gamla goda tiden", innan samfundslivet
kommit in i det skede, då det på ett mer och mer
markerat sätt präglats av teknikens allt snabbare
utveckling — och inveckling — voro föremålen för
rättstvister sällan av den art, att inte rättsskipningen
med trygghet kunde helt anförtros åt lagkunniga
domare och andra icke speciellt tekniskt sakkunniga
ledamöter i allmänna rätter och domstolar. Tekniska
anordningar ingrepo inte djupare i människornas liv
och leverne, än att den förståelse av deras
verkningssätt, som kunde erfordras för skipande av lag och
rätt, i allmänhet endast förutsatte vanligt "sunt
bondförstånd".
Ungefär samtidigt med de gamla
lagmansbefattningarnas försvinnande ur svenskt rättsväsen — i
mitten av 1800-talet — börjar emellertid en epok, då
intressemotsatser och rättstvister i ökad omfattning
komma att avse frågor, som sammanhänga med
tekniska förhållanden av sådan karaktär, att deras
bedömande kräver särskild sakkunskap vid sidan av
den juridiska. Med denna under de senaste
decennierna naturligtvis alltmer framträdande utveckling
börja sålunda inom oiika fack specialiserade
ingenjörer att tagas i anspråk såsom sakkunniga för
klarläggande av tekniska frågor vid tvisters biläggande
och vid rättegångar. "Lagman" är ju även
ingenjören i så måtto, som han studerar och tillämpar
naturens orubbliga lagar; hans uppgift i samband med
rättsfrågor må sedan gälla förklaring av dessa lagar,
av maskiners konstruktion och verkningssätt,
patentfrågor, bedömande av föreslagna åtgärders tekniska
verkningar, av inträffade händelsers tekniska orsaker,
hållfasthets- och säkerhetsfrågor, tolkning av
kontrakt och specifikationer av teknisk innebörd,
klargörande av vedertagen teknisk praxis,
kostnadsberäkningar, värderingar eller annat. Ingenjören kan
därvid inkallas som vittne; han kan anmodas
medverka i egenskap av utredare och rådgivare till
endera parten och såsom dennes tekniska biträde inför
rätten; han kan erhålla rättens uppdrag att vara
dess sakkunnige eller att avge yttrande i viss fråga;
han kan vara ständig ledamot av rätten; eller han
kan av den ena eller båda de tvistande parterna eller
i Denna uppsats ingår t hyllningsskriften till landshövding
S. Liübeck och återges med vederbörligt tillstånd. Red.
av tredje man utses till skiljedomare eller
förlikningsman.
Förutom ett återgivande av iakttagna fakta och
inhämtade uppgifter omfattar ett sakkunnigutlåtande
i regel också ett klarläggande av dessas innebörd och
betydelse för målet i belysning av den sakkunniges
speciella vetande. Utlåtandet ger därvid ofta
uttryck åt en personlig åsikt, en mer eller mindre
subjektiv värdesättning, särskilt i den mån de
förhållanden, av vilka slutsatserna dragits, eller
slutsatserna själva icke äro odisputabla. Den
omständigheten, att den sakkunnige på detta sätt har att
utfylla en brist på fackinsikter hos rättens ledamöter,
lägger på honom ett särskilt stort ansvar.
Frågan om i vilken form den erforderliga
sakkunskapen lämpligast bör ställas till rättens
förfogande, har under tidernas lopp varit föremål för
mycken begrundan och skilda meningar. Inom
speciella områden av rättsväsendet, t. e. i fråga om
vattendomstolarna, har åt sakkunskapen beretts
permanent rum i själva domstolen med rätt likväl för
parterna att själva tillkalla sakkunniga. I allmänhet har
emellertid behovet av sakkunskap fått tillgodoses
genom av parterna enbart eller av rätten enbart eller
genom dels av parterna och dels av rätten från fall
till fall särskilt tillkallade sakkunniga; och den
principiella värdesättningen av de sakkunnigas
medverkan har helt naturligt varierat med formen för
deras tillkallande.
Möjligheterna för domstolen att själv inhämta
yttrande från sakkunnig ha tidigare varit mycket
begränsade. Sedan behovet av mera generella regler
angående sakkunnigbevisningen i svensk rätt under
senare tid blivit alltmer framträdande, antog
emellertid 1934 års riksdag — i avvaktan på en allmän
processreform — en särskild lag om bevisning genom
sakkunnig, vilken trädde i kraft den 1 januari 1935.
Enligt denna lag äger numera domstol alltid rätt att
för prövning av fråga, vars bedömande kräver
särskild fackkunskap, inhämta yttrande av myndighet,
tjänsteman eller annan, som är satt att tillhandagå
med yttrande i det ämne frågan berör, eller att
uppdraga åt en eller flera för redbarhet och för
skicklighet i ämnet kända, ojäviga personer att mot
vederbörlig ersättning avge yttrande. Parterna skola dock
beredas tillfälle att yttra sig’ i frågan, innan sakkun-
11 sept. 1937
401
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
