Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 42. 16 okt. 1937 - Den svenska universitetsfilosofien och den fysikaliska världsbilden, av Ragnar Liljeblad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TekniskTidskrift
16 OKT. UTGIVEN AV SVENSKA TEKNOLOGFÖRENINGEN HÄFTE 42
o
1 9 3 7 CHEFREDAKTÖR: KARL A. WESSBLAD ARG. 67
INNEHÅLL: Den svenska universitetsfilosofien och den fysikaliska världsbilden. — H. I. Hannover †. —
Teknologföreningens höstmöte 1937. — Beträffande taxering av vattenkraftverk. — Notiser. — Litteratur.
— Tekniska föreningar. — Sammanträden.
Den svenska universitetsfilosofien och den fysikaliska
världsbilden.
Av doktor RAGNAR LILJEBLAD.
När John Ericsson stod på höjden av rykte, hände
det, att en ung brorson med färskt
civilingenjörsdiplom på fickan sändes ut till honom i Amerika. Den
unge mannen hade mera självkänsla än energi och
förmåga, vilket en gång kom John Ericsson att
förargad utbrista: "Varför har du egentligen kommit
hit? Vi behöver folk, som kan något, härute!" Varpå
ynglingen förtörnad replikerade: "Det skall farbror
säga, som inte ens är ingenjör!"
Jag kan inte hjälpa, att ovanstående historia rann
mig i minnet, när jag nyligen i tidningarna såg
referatet av professor Tegens installationsföreläsning vid
Stockholms högskola. Professor T. underkände ej
blott alltjämt Einsteins tidsbegrepp utan förklarade
rent ut, att Einstein ju inte var filosof; för att
filosofera behövdes helt andra förutsättningar än dem
fysikern Einstein besutte.
Jag undrar, om ej de närvarande Einsteinkännarna
i sitt inre logo ett stilla leende, när de hörde detta
uttryck av svensk filosofisk självkänsla.
Einstein är dock ej endast den ryktbaraste nu
levande fysikern, som bland mycket annat såsom en
ny Newton från enkla och näraliggande
utgångspunkter på rent teoretisk väg givit en ny
gravitationsteori, som fullständigare än den Newtonska
beskriver den experimentellt tillgängliga verkligheten och
som i motsats till Newtons teori har en logisk
tillfredsställande motivering.
Han har även raserat den kunskapsteori, som
grundades av Kant och som sedan dess ej blott
dominerat inom filosofien, utan även varit den mer
eller mindre medvetna grundvalen för det
naturvetenskapliga tänkandet.
Vad är det egentligen för ett underligt klickväsen,
som så kan ställa svensk universitetsfilosofi
främmande för den största revolution på det
kunskapsteoretiska området, som förekommit efter Kants
dagar. Att man för att fullt intränga i Einsteins tankar
måste vara en skolad matematiker är naturligtvis en
av orsakerna. Men den förklarar ej allt. Fullt
omöjligt är det dock ej för en vetenskapligt tränad person
att få ett begrepp om de Einsteinska grundtankarna
utan att behärska hela den matematiska apparaten.
Man kan knappast komma ifrån misstanken, att en
animositet, grundad på att nydanaren i detta fall är
att söka utanför "skrået", bidragit till
ställningstagandet.
Ty Tegen har sällskap med praktiskt taget hela den
svenska universitetsfilosofien. I festskriften till Hans
Larsson bidrog nuvarande professor Nyman med en
avhandling "Einstein — Bergsson — Vaihinger", som
sedan omtrycktes såväl i en tysk tidskrift som i en
på svenska utgiven essäsamling. Han visar sig där
ha så komplett missförstått hela grundtanken i
relativitetsteorien, att han kritiserar den för
förbiseenden, som den i motsats till den tidigare klassiska
teorien just beaktat och därigenom undgått. Jag
påpekade för över fyra år sedan för prof. Nyman det
felaktiga i framställningen, men såvitt jag kunnat
finna, har han ej offentliggjort något för att ställa
saken till rätta. Då avhandlingen första gången
publicerades, innan Nyman ännu var professor,
förmodar jag den utgjort en av hans meriter bland
ansökningshandlingarna, i vilket fall misstagen tydligen
undgått alla de sakkunniga.
Även professor Phalén kommer i sin ofta åberopade
skrift "über die Relativität von Raum um
Zeitbe-stimmungen" helt på avvägar, tack vare förbiseenden
och missförstånd, om ock hans anmärkningar på en och
annan punkt med någon rätt kunna träffa det
uttryckssätt relativitetsteoretikerna ibland använt sig
av vid sina försök att popularisera teoriens
begreppsinnehåll. Jag undrar emellertid, hur pass begripliga
framställningarna blivit, om författarna använt sig
av professorns egen otroligt tunga och omständliga
framställningsapparat.
Naturligtvis kan man i dessa frågor hysa olika
meningar. Men ett få vi väl ändå vara överens om.
För att kritisera en uppfattning måste man känna
till den. Att som exempelvis prof. Nyman med
Bergsons hjälp måla en bild på väggen, som ej ens är en
karikatyr utan snarast raka motsatsen till vad man
tror sig avbilda, och sedan göra ned bilden, är ej en
framkomlig väg.
Det är naturligtvis otänkbart att i en kort
tidskriftsartikel klarlägga ’hela denna fråga. Jag skall dock
göra ett försök att antyda, vari filosofernas misstag
egentligen består.
Filosofernas kritik går huvudsakligen efter två
linjer. Dels förebrå de fysikerna, att de förblanda
11 sept. 1937
409
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
