Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 45. 6 nov. 1937 - Den högre tekniska undervisningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Te kn isk Ti ds kri ft
derande ett begrepp om arbetssättet säväl hos den
praktiskt verksamme ingenjören som hos den i
tekniskvetenskaplig forskning arbetande.
Studierna vid de tekniska högskolorna äro
synnerligen krävande med ett långvarigt och intensivt
tankearbete. Det äi därför av vikt, att eleverna icke
försumma att vårda sin fysiska kondition. Idrotts- och
friluftslivet bör sålunda ägnas stort intresse och i största
möjliga utsträckning uppmuntras och stödjas.
Anpassning till den tekniska verksamheten.
För att öka kontakten mellan högskolorna och det
praktiska livet vore det önskvärt, att ingenjörer ävensom
andra personer med stor erfarenhet bereddes tillfälle att
hålla föreläsningar vid högskolorna. Detta kunde
förslagsvis ske under det sista studieårets vårtermin, då
inga ordinarie föreläsningar hållas.
Som tidigare framhållits, måste den slutliga
specialkunskapen inhämtas under den praktiska verksamheten
efter examen. För att underlätta och uppmuntra till
självstudier vore det önskvärt, att fortsättningskurser
anordnades för utexaminerade ingenjörer. Det torde
vara lämpligast, att dessa kurser anordnades genom
Ingenjörsvetenskapsakademien och Svenska
teknologföreningen, som böra ha lättare att komma i kontakt med
därför lämpliga föreläsare bland praktikens män än
högskolorna.
Undervisning, forskning och lärare.
Högskolornas uppgift är ej blott att meddela
undervisning utan även att bidraga till den tekniska
forskningen. Därvid bör dock undervisningen anses som
lärarens huvuduppgift. Det är angeläget, att
föreläsningsskyldigheten ej gives större omfattning än att tid blir
över för vederbörande lärare att följa utvecklingen inom
sitt område. Inom mycket omfattande ämnen böra flera
speciallärare anställas. Det förtjänar även framhållas
angelägenheten av att lärarna ha god kontakt med det
praktiska livet och att de äro goda pedagoger. Vid
tillsättandet av lä rarbefattningarna bör stort värde läggas
på vederbörandes praktiska verksamhet och
förberedelserna för nybesättning böra göras i god tid, innan
företrädaren avgår, så att onödiga störningar i
undervisningen undvikas. Vissa befattningshavare tillsättas nu
på ett begränsat antal år, och det bör övervägas, om
detta förfarande kan utvidgas att gälla andra
lärar-befattningar.
Inträdesfordringar vid de tekniska högskolorna.
Det vore önskvärt, att antalet utexaminerade
ingenjörer kunde anpassas med hänsyn till behovet, som
givetvis skiftar med konjunkturerna. Dessas förlopp torde
dock ej med någon större säkerhet kunna förutsägas och
en sådan anpassning är därför möjlig endast i mycket
begränsad omfattning. Vid bestämmandet av antal
studerande, som kunna intagas vid högskolorna, får icke
förglömmas, att ingenjörernas sociala och ekonomiska
ställning icke blott skall vidmakthållas utan höjas.
Om undervisningen skall vara fullgod, får
elevantalet icke vara större än att god personlig kontakt
kan råda mellan lärare och elever. Parallellavdelningar
skulle kräva dubblering av lärarkåren och lokaler, vilket
t. v. av ekonomiska skäl torde vara ogenomförbart. Ett
större antal elever än för närvarande bör icke intagas,
förrän högskolornas resurser ökats i motsvarande grad.
Gallring av inträdessökande är till fromma för
undervisningen, enär hcgkvalificerade elever härigenom erhållas.
Det nuvarande systemet för gallring, då
studentbetygen i ett begränsat antal ämnen samt praktiktid
gälla som kvalifikationer, torde icke alltid skipa
rättvisa mellan de inträdessökande. Humanistisk bildning
synes i många fall kunna vara minst lika värdefull för
en blivande högskoleingenjör som exempelvis färdighet i
teckning och goda språkkunskaper äro synnerligen
värdefulla tillgångar inom ingenjörsyrket. Hänsyn bör
sålunda tagas till de allmänbegåvningar, som under
skoltiden ej specialiserat sig på de naturvetenskapliga
ämnena, men visat en genomgående hög standard i alla
ämnen. Kompletteringsbetyg borde endast tillgodoräknas
i ämnena matematik och fysik. Praktiktid bör endast
anses vägande, då den inträdessökande under en längre
tid haft tillfälle att visa stor fallenhet för
ingenjörsyrket.
II. Speciella synpunkter på undervisningsplanen vid
Tekniska högskolan i Stockholm.
Matematiken är det viktigaste av huvudämnena och
det måste studeras i minst den utsträckning, som
erfordras för framgångsrikt studium av de övriga ämnena,
främst mekaniken, hållfasthetsläran och de tekniska
till-lämpningsämnena. Ämnet är emellertid så omfattande,
att det noga bör undersökas, huruvida minskning av
kursens omfattning ej kan ske på något håll, t. e.
beträffande kurvanalys och ekvationslära. Den partiella
differentialekvationen däremot har visat sig vara ett
så viktigt hjälpmedel inom hållfasthetsläran, att den
måste behärskas av de studerande. Genom
differensräkning kunna de flesta grafiska konstruktioner
ersättas med i många fall bekvämare analytiska metoder.
Fysiken utgör i sin nuvarande form en svår
belastning i studieplanen. Då vid högskolan en särskild
fackavdelning finnes för teknisk fysik, bör kursen för
väg-och vattenbyggarna minskas och endast omfatta vissa
delar utav speciellt intresse. Den allmänna mättekniken
återkommer i den geodetiska ämnesgruppen och bör blott
finnas på det senare stället. Elektricitetsläran bör helt
kunna överföras till ämnet elektroteknik, som bör bli
ett obligatoriskt ämne. Fysiklaborationerna ge
visserligen övning i handhavandet av olika instrument och i
protokollskrivning, men då detta återkommer i senare
laborationer inom olika tillämpningsämnen, bör en
ändring här komma till stånd. En avsevärd tidsbesparing,
uppgående till ca 300 arbetstimmar på två terminer,
skulle kunna uppnås, om detta dubbelarbete slopades och
laborationerna koncentrerades till tillämpningsämnena.
Elektroteknik bör även omfatta erforderliga delar av
den elektricitetslära, som hittills hört till fysiken.
Elektrotekniken är numera av så stor betydelse för väg- och
vattenbyggaren i allmänhet, att ämnet bör göras
obligatoriskt.
Tillämpad matematik avser studiet av matematiska
hjälpmedel för lösandet av olika problem. Ämnet i sin
nuvarande form är emellertid knappast upplagt för
tekniska problem och fråga är därför, om ej denna del av
matematiken skulle kunna minskas för väg- och
vattenbyggarnas del, t. e. genom slopandet av vektoranalysen.
Rittekniken bör lara de studerande att uppgöra
bygg-nads- och konstruktionsritningar på det sätt, som
förekommer i praktiken. Ämnet är nu gemensamt för ett
stort antal fackavdelningar, men då det är avsevärd
skillnad på den ritteknik, som tillämpas inom detta
fack och t. e. mekanisternas, vore det önskvärt, att
väg-och vattenbyggarna finge egen lärare däri.
Perspektivritning vore önskvärd.
Mekanik är ett för det tekniska skapandet synnerligen
viktigt ämne, som. genom rikligt med övningar måste
grundligt inläras. Viss dubblering i undervisningen
synes förekomma mellan mekaniken å ena sidan samt
grafostatiken och byggnadsstatiken å den andra, vilket
bör undvikas. Ämnets omfattning synes väl avpassad.
Läran om maskinelement. Här ingående nit-, bult-,
svets-, skruv-, kil- och krympförbands beräkning och
konstruktion ingå i andra ämnen, exempelvis brobyggnad, och
bör därför här utgå. övrig del av ämnet bör bibehållas.
Grafostatik, hållfasthetslära och byggnadsstatik. Före-
6 nov. 1937
489
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
