Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 46. 13 nov. 1937 - Johan August Brinells livsgärning, av Gunnar Dillner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TekniskTidskrift
13 NOV. UTGIVEN AV SVENSKA TEKNOLOGFÖRENINGEN HÄFTE 46
o
1 9 3 7 CHEFREDAKTÖR: KARL A. WESSBLAD ARG. 67
INNEHÅLL: Johan August Brinells livsgärning, av kommerserådet Gunnar Dillner. — Karl Dahllöf †.
— Notiser. — Litteratur. — Tekniska föreningar. — Insänt. — Sammanträden.
Johan August Brinells livsgärning.
Och förvisso markera dessa tre namn tre epoker
inom vårt lands metallurgiska forskning.
När Åkerman som lärare först vid Falu bergsskola
och sedermera vid Stockholms bergsskola började
offentliggöra sina undersökningar över
järnmalmernas röstning- och masugnsprocessen samt tillsammans
med norrmannen Vogt studerade masugnsslaggernas
sammansättning och smältbarhet, betydde detta en
markerad övergång från det dittillsvarande
upptecknandet av empiriskt
vunna erfarenhetsrön
till ett medvetet
fysikaliskt och kemiskt
tänkande på
järnframställningens område. De
teorier, som Åkerman
uppställde, spriddes
inom den tekniska
pressen över hela världen,
studerande från alla
världsdelar samlades
kring hans kateder i
Stockholm, och svenska
samt utländska
akademier och samfund
kallade honom till
hedersledamot. Det var en
oersättlig förlust för
den metallurgiska
vetenskapen, då Åkerman
år 1891 vid 54 års ålder
utbytte sin
professorsbefattning mot
generaldirektörsbefattningen i
Kommerskollegium.
Den rangställning,
som Åkerman sålunda
obestritt intog inom
den samtida
metallurgiska världen, gjorde, att han ofta rådfrågades av
personer, som ansågo sig hava gjort intressanta rön,
som de ville underkasta hans prövning. Bland dem,
som i sådant syfte uppsökte honom, var Brinell, som
då framlade de rön, som han vid sina smidesförsök
gjort beträffande stålets härdning och den teoretiska
förklaringen härtill. Efter mycken tvekan måste
Åkerman i allt ansluta sig till Brinells synpunkter,
och den avhandling härom, som Brinell år 1885
publicerade "Om ståls texturförändringar under
uppvärmning och avkylning", räknas till ett av
metallurgiens klassiska arbeten.
Ingenjörsvetenskapsakademiens
högtidsammankomst gick i år i J. A. Brinells tecken.
Höjdpunkten av högtiden nåddes med kommerserådet
Gunnar Dillners ej blott av varm känsla burna
utan jämväl pä personlig inlevelse och ingående
sakkunskap baserade anförande om Brinells
livsgärning.
Genom älskvärt tillmötesgående av författaren
har tidskriften tillfälle att här in extenso återgiva
föredraget. Red.
För varje metallurg,
vilket land han än
tillhör, utgör Iron &
Steel Institute en
centralpunkt. Denna
förening omfattar, förutom
de flesta tekniskt och
vetenskapligt
verksamma metallurgerna inom
imperiet, också
föregångsmännen inom
denna bransch över hela
världen.
När denna förening
år 1904 firade sin
trettiosjätte årshögtid, hade
den nytillträdande
ordföranden Sir Robert
Hadfield som ämne till
"Presidential Adress"
valt att lämna en
översikt över den
metallurgiska forskningen
genom tiderna, däri han
bl. a. namngav de
personer, som enligt hans
åsikt främst bidragit
till vår nuvarande
kännedom om järnets och
stålets framställning och egenskaper.
Varje svensk vilken liksom jag åhörde hans
framställning måste känna en våg av stolthet genom sitt
hjärta. Bland tjugo forskare från äldre tider,
börjande med Newton och Berthollet, nämndes sex
vetenskapsmän, såsom Swedenborg, Berzelius, Scheele.
Rinman, Cronstedt och Bergman, och när han
sedermera fortsatte sin skildring från nyare tid med
tjugofem då ännu verksamma forskare, funnos
bland dem tre svenska namn med världsrykte inom
metallurgien, nämligen Åkerman, Brinell och
Benedicks.
13 nov. 1937
495
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
