Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 48. 27 nov. 1937 - Tekniken 1937, av A. F. Enström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknisk Tidskrift
av en "mörkeffekt", som tolkats såsom en avvikelse
från andra huvudsatsen.
Apparater för brytning och riktning av
ultrahögfre-kventa vågor hava konstruerats av Zworykin och
Linder.
I och med den fortgående effektökningen på
radiostationerna har frågan om den primära
kraftförbrukningen och stationens verkningsgrad blivit ett
aktuellt kapitel. Tidigare har den i stor utsträckning
använda förstärkningen på sändarstationerna ej
medgivit högre verkningsgrad än cirka 33 % i sista
steget, förutsatt att moduleringen skall ske
distor-sionsfritt upp till 100 %. Detta innebär, att
verkningsgraden på stationen i sin helhet helt föga
överstigit 20 % (för en 100 kW station sålunda en primär
effektförbrukning av 450—500 kW).
Flera metoder ha under årens lopp utarbetats för
att förbättra verkningsgraden, bl. a. det i fjol
omnämnda s. k. klass B moduleringssystemet samt
fransmannen Chireix’ system. Under senaste året har
ett nytt system beskrivits, utarbetat av W. H.
Do-herty. Med användning av två utgångsrör i speciell
koppling ernås en avsevärt förhöjd verkningsgrad,
utan att moduleringssvårigheter inträffa. För en 100
kW station skulle det motsvara en minskning av
primäreffekten från cirka 460 till 270 kW.
Att anteckna är vidare att kortvågsteknikens
landvinningar numera omfattar ej enbart kommersiell
radio utan i allt större utsträckning rundradion. Som
en följd därav har mottagartillverkningen utvecklats
därhän, att varje modern radiomottagare jämväl är
försedd med anordningar för kortvågsmottagning —
en sak som för några år sedan ansågs vara ren
hobby. I samband därmed har sändartekniken
tvingats in på nykonstruktioner av sändarrör för kortvåg,
vilket bl. a. medfört konstruktion av sändarpentoder
för högre effektbelopp.
Örats reaktion för toner har noga undersökts.
Örat har ett visst tröskelvärde. Den härför
karakteristiska kurvan är olika för olika individer, men
likartad för samma familj och har visat sig vara ett
nytt medel för den ärftlighetsbiologiska forskningen.
En hel del andra hörsel-fysiologiska förhållanden ha
klarlagts.
Ultraljudvågor ligga mellan 16 000 och 2 • 108 Hz.
De alstras dels genom piezokristaller (företrädesvis
kvarts), vilkas kristallgitter utvidga sig och
sammandraga sig i takt med en påtryckt elektrisk
växelspänning, dels magnetostriktion (upp till 50 kHz), dels
också genom direkta luftstrålar. Våglängden
bestämmes enklast genom optisk gitterverkan av strålen, då
gitterdelningen är lika med ljud våglängden.
Tekniska användningar äro införda ifråga om
signalering under vatten, ekolodning på små djup,
finfram-etällning av emulsioner (t. e. fotografiska plåtar)
nedslagning av rök och damm m. m. Man förutser även
andra användningar, såsom för sterilisering av
vätskor, förbättring av metallsmältors egenskaper
o. a.
Ett stort antal stora broar ha tillkommit i olika
delar av världen. I Amerika ha de båda stora
kabelbroarna över Golden Gate (spännvidd 1 280 m) och
S. Francisco—Oakland tilldragit sig livligt intresse. I
Tyskland ha flera märkliga brobyggen tillkommit i
samband med autostraderna. Vidare Riigenbron
(700 m bro ooli 1800 m bank).
I Danmark har Storströmsbron, vilken uppges vara
den längsta i världen (3 200 m), nyligen tagits i bruk.
En bro över Öresund har diskuterats. I
brobyggnadstekniken har svetsningen kommit att spela en
framträdande roll.
Svetsningen har även kommit allt mera till
tillämpning för hopfogning av fartygsskrov. Den tyska
marinen använder uteslutande denna metod och har
konstaterat att därmed vinnes en viktsminskning av
8—10 %.
En intressant färskningsmetod är att anteckna,
grundad på en idé framkastad av överingenjör Ivar
Rennerfelt och sedan utvecklad av professor Bo
Kalling. Metoden innebär, att man granulerar
tackjärn i vatten till en storlek motsvarande hagel till
ärtor, vilket material sedan införes i en rullugn och
upphettas till 900—1 000°. Sedan processen kommit
i gång, behöver man ej tillföra något extra värme,
processen är nämligen exoterm och förlöper analogt
med bessemerpocessen, fast på torra vägen och
kontinuerligt.
Metoden har prövats i en mindre försöksugn. Med
en produktion av 2,5 ton/dygn kom man ned i
kolhalter under 0,03 %. Materialet har visat sig lätt att
nedsmälta i metallurgiska ugnar och kan, om det
framställes av rent tackjärn, betraktas som ett
ypperligt insatsmaterial för kvalitetsståltillverkning — en
allvarlig konkurrent till järnsvampen. Det bör
särskilt få användning när det gäller framställning av
kvalitetsmaterial med låg kolhalt i högfrekvensugnar,
men kan även med fördel användas som insats i sura
martinugnar och elektriska ljusbågsugnar i de fall,
då brist på kvalitetsskrot föreligger.
Nya magnetstål av sammansättningen Fe—Pd,
Fe—Pt, Co—Pt ha väsentligen överträffat tidigare
legeringar (koercitivkraft 4 000 örsted och remanens
3 900 gauss).
Alkemien har blivit den modernaste av
vetenskaper. Kärnreaktionerna ha varit och äro föremål
för ett intensivt forskningsarbete. Förr innehöll en
reaktionsformel bokstavstecknen för molekyler och
atomer. När det är fråga om kärnreaktioner, dvs.
sådana åstadkomna vanligen genom bombardemang av
ämnen medelst elementarpartiklar, måste varje ämnes
isotop angivas, och sålunda uppträder bokstaven
iklädd tvenne tal, ett elektrontal upptill och ett
kärnladdningstal nedtill. Olika väte- och syreisotoper
t. e. äro H11 och Ha2 (även kallad deutron, D) och
Os16, 0817 och O». Såsom ytterligare led i
ekvationen ingå enheter av protoner, neutroner, elektroner
och energikvanta med pius eller minus, infångade
eller utslungade.
För dessa forskningsarbeten behövas höga
spänningar på millioner voit. Här har tekniken fått
tillfälle att göra den rena vetenskapen en betydande
återtjänst genom framställande av erforderliga
apparaturer. I allmänhet användas s. k.
stötspännings-generatorer. För något år sedan krävdes för en
större sådan en hushöjd av ca 30 m. De stora
elektriska världsfirmorna ha emellertid nedlagt ett
intensivt arbete på apparaternas utveckling, och numera
har utrymmesbehovet kunnat nedbringas til! ett fåtal
meter.
En annan metod begagnar elektronernas
acceleration under avvikning i magnetfält. Dylika apparater,
s. k. cyklotroner, utsläppa elektronerna med mycket
25 dec. 1937
515
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
