Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknisk Tidskrift
konkavyta varifrån de reflekteras och registreras på
(let fotografiska skiktet F. Kristallcylindern K har i
denna strålgång två funktioner. För det första sker
här också reflexionen för olika våglängder under
olika vinklar. Kristallen verkar alltså analog till den
plana kristallen i fig. 1, den delar upp strålknippet i
de olika monochromatiska komponenterna. Men
dessutom verkar en cylindriskt böjd kristall såsom en
konkavspegel för röntgenstrålarna, dvs. i varje
mono-chromatisk grupp av röntgenstrålar återförenas dessa
till reella bilder utav den emitterande ytan. I fig. 2
äro Bl och fi, två sådana monochromatiska bilder
motsvarande våglängderna X1 resp. X.y
Det relativa läget utav apparatens olika delar
framgår bättre av fig. 3. där kristallens yta
kompletteras till en hel cylinder. Rotationsaxeln A—A
ligger i samma plan som provets yta och bilderna fi,
och fi,, som man kan kalla för spektralbilder i
analogi till spektrallinjerna i den vanliga
spektro-skopin.
Förutsättningen för en god avbildning är. att
provytans delar som skulle avbildas skola vara
belägna nära rotationsaxeln. Beräkningar och
experiment visa, att punkter, vilkas avstånd från
rotationsaxeln icke överstiger 15 % utav kristallens
krökningsradie, avbildas tämligen skarpt. Yidare måste
gittret på kristallens konkavyta vara orienterat
parallellt med tangentialytan, ett villkor som lätt kan
uppfyllas vid elastiska kristaller som exempelvis
muskovit. Däremot behöves ett särskilt
förfaringssätt för att kunna framställa NaCl-kristaller med
liknande egenskap.
Uppkomsten av bildspektra. Spektralbilderna i
fig. 2 äro endast jämnt svärtade, om de bägge
kemiska komponenterna, som utsända de respektive
våglängderna Xx och A,, äro homogent fördelade på
provets yta. Om vi däremot antaga, att blandningen
icke är jämn, så kan lätt påvisas, att detta måste
synas i spektralbildernas utseende. Vi kunna
exempelvis antaga, att punkten på ytan, som är betecknad
med 1, består endast av grundämnet med
motsvarande karakteristisk våglängd ),t och punkten 2
däremot endast av grundämnet med A, som karak-
Fig. 3. Schema fur åskådliggörande av apparatdelarnas
relativa läge.
teristisk våglängd. Det framgår omedelbart av fig. 2,
att det ställe som motsvarar punkt 1 i provet blir
svärtat endast i bild Bt och likaså punkt 2 endast i
bild fi2. Spektralbilderna bestå i allmänhet av de
ytelement, som innehålla motsvarande grundämne.
Likaså göra sig variationer av koncentrationen längs
provets yta genom en motsvarande ändring i bildens
svärtningsgrad märkbar.
För att bättre klargöra detta förhållande skola vi
.betrakta ett schematiserat exempel på spektrograf ens
A B A+B
Fig. 4. Schematisk ritning över ett prov och dess bildspektrum.
verkningssätt. Vi antaga, att i fig. 4 två
grundämnen A och fi bilda 3 skilda faser, nämligen de båda
rena substanserna och en homogent blandad fas. I
figuren som visar det schematiska spektret synas
två olika spektralbilder, som motsvara resp.
grundämnen A och fi. Spektralbilden A är sammansatt, av
de ytelement i vilka grundämnet A ingår; analogt
gäller för spektralbilden fi. De ställen, som bestå av
blandningsfasen, bliva representerade i bägge
spektralbilderna; emellertid blir svärtningsgraden av dessa
delar icke så stark, som i de delar, som endast bestå
av ett grundämne. Likaså hava vi möjlighet att
jämföra koncentrationerna av ett grundämne i två
olika provbitar, som vi ha fotograferat bredvid
varandra i spektrografen.
Beräkning av spektralbildernas position längs filmen
ur våglängden.
Fig. 5 visar ett tvärsnitt av apparaten lagd genom
rotationsaxeln A—A. Vi beteckna rotationsaxelns
riktning med X och räkna avstånden från provets
vänstra kant. Glansvinkeln cp sammanhänger med
våglängden I enligt B ragg genom formeln:
nX — 2 d. sin cp
ii betyder reflexionens ordning och d kristallens
git-terkonstant (parallellt till cylinderns tangentialyta).
Avståndet mellan provet och en spektralbild, som
uppstår genom reflexion under glansvinkeln cp, blir:
2 X = 2 R cot cp
om vi med R beteckna krökningsradien av
kristallens konkavyta. Genom sammanfattning av dessa
två formler erhålles:
^ F
B~i
Fig. 5. Tvärsnitt genom spektrografen.
"-"VÄRN*
som ger det önskade sammanhanget mellan
våglängden och spektralbildens läge i apparaten.
För att åskådliggöra dessa kvantitativa relationer
ha vi gjort två grafiska sammanställningar av
beräkningarnas resultat i fig. 6 och 7. I den första
förutsattes reflexion på NaCl-kristall, i den andra på
muskovit. Gitterkonstanterna äro resp. d -— 2,814 Å
och d = 9.94 Å. Den horisontella axeln represente-
2
9 jan. 1937
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
