Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknisk Tidskrift
amerikanska stenindustrien belöpa sig
skadeståndsanspråken hittills till ca 50 mill. dollars.
Silikosforskningen bedrives därför nu med mycket stor energi och
antalet tidskriftsuppsatser, som behandla denna fråga
håller på att bli oöverskådligt stort.
Den nya tidskriften, vars fullständiga titel är:
"STAUB. Veröffentlichungen der
Staubbekämpfungs-stelle beim Verbande der deutschen gewerblichen
Berufsgenossenschaften und Umschau über das
Schrifttum", vill på samma gång som den innehåller
originaluppsatser lämna utförliga referat över allt av
betydenhet, som publiceras på området.
Hittills hava två häften utkommit, det första i
april och det andra i juli 1936 (Wilh. Knapp, Halle).
Häftena omfatta tillsammans ej mindre än 339 sidor.
Originaluppsatserna behandla: Damningens
förebyggande inom takskifferindustrien i Tyskland,
dammfilter samt damm vars kornstorlek ligger under
gränsen för synlighet i mikroskop (häfte 1). Häfte 2
behandlar dammfrågan inom den keramiska
industrien. Antalet refererade tidskriftuppsatser uppgår
till 259 stycken, varvid referaten upptaga från några
rader till flera sidor. Uppsatserna äro för bättre
överskådlighet uppdelade i grupper enligt följande
schema:
I. Dammets egenskaper, mät- och
undersökningsmetoder,
II. Dammets uppkomst resp. framställning och
bearbetning,
III. Sjukdomar framkallade av damm och deras
förebyggande,
IV. Andra dammskador och deras motverkande.
V. Lagstiftning i dammfrågor.
VI. Diverse.
Några antydningar om innehållet skola här göras.
Den ursprungliga åsikten rörande uppkomsten av
silikos synes hava varit, att kvartsens hårdhet och
skärande egenskaper spelat den avgörande rollen.
Nyare undersökningar hava visat att denna åsikt
troligen är felaktig. Silikosen har befunnits uppstå
av obunden kiselsyra, amorf eller kristalliserad vid
partikelstorlek under 10 p. Partiklar över 10 «
(enligt andra uppgifter över 3 «) äro ofarliga.
Kiselsyrans löslighet i vävnaderna är av avgörande
betydelse. De finaste partiklarna verka därför genom
sin stora yta kemiskt mycket kraftigare än de grövre.
Vidare har dammkoncentrationen i luften betydelse.
Koncentrationer med under 180 kiselsyrepartiklar pr
cm3 vid kornstorlek mindre än 10 ^ anses ofarliga.
Först vid ca 700 partiklar pr cm3 uppträder sjukdom
och detta först efter 10 till 25 års inverkan.
De av Jones i de Sydafrikanska guldgruvorna
utförda undersökningarna hava emellertid givit vid
handen, att silikosen där förorsakas ej av SiOo utan
av sericit. Detsamma är förhållandet 1 kolgruvorna i
Wales, där dammet innehåller endast små kvantiteter
fri kiselsyra.
Beträffande andra minerals skadlighet har man
funnit att stoft av kalkspat, kalksten, gips och cement
är oskadligt. Det absorberas hastigt av organismen.
Likaså äro talk och stenkol ofarliga. Karborundum
har trots sin stora hårdhet, som ju närmar sig
diamantens, ingen skadlig verkan.
Till förebyggande av dammfaran användas som
bekant filter och masker för dammets utestängande från
andningsorganen, anordningar för dammets
uppfångande och nedslående i gruvrummet osv. Fordringarna
på masker kunna sammanfattas som följer:
1. Ringa andningsmotstånd, högst 4—5 mm
vattenpelare vid en kapacitet av 30 1 pr min.
2. Obetydligt "skadligt rum" eller högst 100—150
cm3. Eljest inverkar den utandade kolsyran skadligt
på andningsorganen.
3. God tätning utan onödigt tryck. Särskilt
omkring näsvingarna måste tätningen vara god utan
tryck pä näskaviteten, då andningen eljest hindras.
4. Goda anordningar för avlägsnande av svett och
andningsfuktighet.
5. Ringa hinder i synfältet.
6. Bekvämt att påsätta och avtaga.
7. Intet tryck får utövas på bakhuvudet.
8. Obetydlig vikt.
Man använder filter av väv, vadd, filt, papper,
naturlig svamp, svampgummi samt filterstenar.
Som medelvärde för bindeförmågan nämnes vid
olika filtermaterial:
Enkelt filter, svamp, fullt torr,
bindeförmåga ................ 39- -47 % av dammet
Dubbelt filter, svamp, fullt torr, bindeförmåga ................ 54 % „
Enkelt filter, svamp, fuktig, bindeförmåga ................ 13- -16 % „
Dubbelt filter, svamp, fuktig, bindeförmåga ................ 24 % „
Vaddfilter, torrt ............... 33 % „
Vaddfilter, fuktigt av kondens- 38 % „
Kolloidfilter (motstånd 11 mm) 85 % „
Dammask enl. Mönnig.......... 66 % „
Svampmask, torr .............. 37 % „
, fuktig ............ 6,7 %
Det bästa skyddet ger kolloidfiltret från
Auergesell-schaft.
För att förhindra dammets spridning i
arbetsrummen i gruvan användes sugning i borrhålen genom
att borret omgives med ett tätande munstycke, som
med en slang står i förbindelse med en
vattenvakuumpump eller en med motor driven pump. I senare
fallet uppfångas dammet i en linnepåse. Enligt gjorda
försök har vid ortdrivning 77 % av dammet bundits
och vid uppåtriktade hål i stross upp till 96 % med
denna anordning.
Man har även gjort försök med vattnets
förstoft-ning i arbetsrummen för att nedslå dammet.
Vattenförbrukningen är obetydlig (1—2 1/min.), men
metoden har den olägenheten att luften mättas med
fuktighet.
Minimax A.-G. i Berlin har patenterat en metod
att binda dammet med skum, i det att ett skumskikt
upprätthålles i borrhålet under borrningen. Vid
lastning överspolas även berget med skum. Skummet
bildas i en 200 1 behållare, placerad 15—2 5 m från
borrhålet. I denna inlägges 300 g "skumextrakt"
och vatten samt tryckluft påsläppes. Skummet ledes i
rör och slang till borrhålen. I Ruhrområdet, där denna
metod användes i rätt stor utsträckning, har man funnit
att en avsevärd minskning av luftens stofthalt ernås.
Till slut torde böra nämnas, att den åsikten synes
allmänt göra sig gällande, att våtborrning eller
vattenspolning i borrhålen under borrningen ej utgör något
effektivt skydd mot luftens förorening med damm i
arbetsrummen.
Flera länder hava redan infört silikoslagstiftning.
Sålunda har England sedan 1918 en dylik lag. I
Sydafrika måste alla arbetare med silikos eller
tuberkulos lämna gruvorna (sedan 1919), varvid de
erhålla antingen löpande skadestånd eller dylikt en gång
för alla. I Tasmanien och Ontario finnes en liknande
lag sedan 1914, i Västaustralien sedan 1923, i Nya
Zeeland Sedan 1925 osv.
I Tyskland lämnas ersättning vid svår silikos enl. en
förordning av den 11 febr. 1929. Denna förordning har
10 års retroaktiv verkan. Ersättningsskyldigheten
sträcker sig dock endast till sandstensbrott,
metall-sliperier, porslinsfabriker och gruvdrift. G. B—g.
8
9 jan. 1937
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
