Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Bergsvetenskap
samma hastighet som valsen, där råder alltså ingen
slirning. Mellan B och utträdet C äro förhållandena
omvända, godset rör sig fortare än valsen och
bromsas därför av valsen, varför strömkanalerna vid
utträdet äro trängre i kärnan än vid valeytan. I kärnan
slutar där deformationen redan vid E.
Den vid inträdet A—A började krökuingen
förstoras på vägen till utträdet C—C, varigenom
krök-ningen blir skarpare. Mellan B och C, där kärnan
har större hastighet, avtar krökningen något, vilket
iakttagits av Ekelund. Krökningen blir dock större
vid A—A än vid C—C, därför att mera material
undantränges vid inträdet än vid utträdet och även
därför att godsets area är större vid inträdet, vilket
medför mindre stukningsmotstånd.
Som av Siebel klart framställts, råda mellan
punkterna A och B endast krafter som tendera att draga
in materialet, så länge vinkeln a är mindre än
friktionsvinkeln q. Då summan av alla horisontalkrafter
är noll, blir det resulterande valstrycket den mot
valsriktningen vinkelräta kraften li, och R X a är
lika med vridande momentet per vals, som måste
erhållas utifrån för att processen skall kunna hållas i
gång.
Då nu valsen mellan A och B slirar framåt, skjutes
godsets yta ihop där, och ytan står alltså under
tryckspänning mellan A och B. I kärnan kunna
däremot dragspänningar uppkomma vid punkt D genom
den snett bakåt riktade flytningen. Det har
experimentellt med i valsprovet insatta bultar visats av
Weiss, att dragspänningar verkligen måste existera
vid inträdet och vara lokaliserade i kärnan.
Vid utträdet äro förhållandena annorlunda. Då
valsytan där verkar bromsande på godsets anliggande
yta, har kärnan större hastighet än ytpartierna, vilket
resulterar i att kärnan vill draga ut ytan vid punkt
C där vi således måste vänta oss dragspänningar i
själva ytan. Vid valsning av sprött material
iakttagas ju ofta ytsprickor löpande tvärs mot valsrikt-
Fig. 4. Sektioner tagna parallellt med valsriktningen, vinkelrätt mot
valsplanet på 20 mm avstånd från varandra. 21,2 och 75,5 % red.
Sektionerna äro vridna 90° i bilden.
Fig. G. Deformationsförloppet vid valsningen, a) sektion i
valsriktningen, vinkelrät mot valsplanet, b) deformationen i valsplanet, c)
deformationen i tvärled.
ningen, vilka måste tänkas uppkomma på angivet
sätt.
b. Flytningen tvärs mot valsriktningen (bredning).
Som fig. 2 visar äro de främre och bakre ändarna
av den valsade plattan starkt avrundade. Först när
båda ändarna befinna sig på tillräckligt avstånd från
valsarna, är deformationsförloppet stationärt. Som
redan av Tafel framhållits lia de yttre partierna en
större tendens att breda ut än de inåt belägna, men
hindras därav genom materialsanimanhanget. Efter
det att ett tillräckligt stycke av materialet har
passerat valsarna, äro alla de från början med
vals-riktningen parallella strimlorna, i vilka vi kunna
tänka oss godset uppdelat, återigen parallella med
varandra och valsriktningen (se fig. 6 b). Då vidare
volymen är konstant, måste genomskärningsarean av
alla strimlorna vara lika efter valsningen (fig 6 c).
Bredningen är större ju kraftigare ned valsningen är
per stick, men konstant över provstyckets bredd,
vilket också observerats av Tafel och andra. Nu
äger vid den fria kanten en utbuktning rum och de
mera inåt liggande, ursprungligen vinkelrätt mot
valsplanet tänkta linjerna följa denna utbuktning,
Fig. 5. Sektioner vinkelräta mot valsriktningen och valsplanet.
21,2 och 75,5 % red.
-^j-tij-
10 april 1937
19
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
