Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknisk Tidskrift
"1" på "% C"-axeln —• och motsvarande gäller för
konstant S-halt. Skärningspunkten mellan en dylik
C-koordinat och en S-koordinat representerar en
smälta med de så angivna C- och S-halterna,
i viktsprocent, och resten Fe. De i
diagrammet synliga (grövre) kurvorna och linjerna äro
gränslinjer för olika koncentrationsområden inom vilka de
olika, förekommande fasta och flytande
beståndsdelarna utskiljas vid stelnandet. Dessa
gränslinjer äro givetvis bestämdt även i avseende på den
temperatur vid vilken utskiljandet äger rum, och
detta antydes genom vissa temperatursiffror i
figuren, t. e. 1125° vid punkten c. Införes därför en
temperaturaxel vinkelrätt mot diagrammets plan
kunna dessa kurvor fixeras till vissa rymdkurvor
och tillsammans ge den rymdmodell av systemet
Fe—S—C (omkring Fe-hörnet), som återges i
perspektivritning i fig. 3 (efter Benedicks och Löfquist,
fig. 10). Här har dock (för tydligare ritning) S- och
C-axlarna i fig. 2 bytt plats! Fig. 2 kan alltså
uppfattas som en projektion i koncentrationsplanet av
den fullständiga rymdmodellen i fig. 3 (där
diagrammet i fig. 2 även är antytt i bottenplanet!).
Fig. 4. Sulfid (grå), perlit (mörk)
och cementit (vit) i järn med 4,83 % C
och 0,91 % S, 1 500 X, efter Hanemann
och Schildkötter.
Det mest karakteristiska i fig. 2 är förekomsten av
ett område inom kurvföljden nabcd, där en
uppdelning äger rum i två smältfaser med
sammansättningar angivna av två koexisterande punkter på
kurvan, t. e. a och a". En från början homogen
smält legering av Fe med vissa S- och C-halter,
motsvarande t. e. punkten a- kommer under svalnandet
vid en viss temperatur att börja avskilja fast Fe med
något C (och S) i fast lösning, austenit. Under
fortsatt avskiljande av C-haltigt Fe anrikas smältan på
S och C på något sätt, som visas av streckade linjen
a—a ■ Då smältan erhållit’koncentrationen a delar
den upp sig till att bilda ännu en smältfas, i det att
små droppar av sammansättningen a" börja utfalla.
Vid temperatursänkning avskiljes allt mera fast Fe
ur båda dessa smältfaser, vilkas sammansättningar
härvid ändras utefter kurvan, tills slutligen punkterna
c och a uppnås. Smältan av sammansättningen c
kommer då, vid konstant temperatur, att avskilja
C-haltigt Fe och dessutom FesC i proportion
ungefär motsvarande tackjärnets ledeburit (punkten e),
under det att den S-rikare smältan a ökar i mängd.
Slutligen är smältan c helt förbrukad och endast a
återstår. Även inom denna avskiljes då mera Fe och
Fe3C, medan smältans sammansättning under
temperaturens fallande ändras utefter linjen af. Till sist
uppnås vid 970° en koncentration som motsvarar
punkten f. Då stelnar denna sista rest till ett ternärt.
eutektat, bestående av FeS (i övervägande mängd),
Fe och Fe3C. Detta kommer att ligga i de först
utskilda Fe-kornens gränsområden. I fig. 4 (1 500 X,
efter Hanemann och Schildkötter, etsat HN03)
återges dylik struktur med sulfid (grå områden i mitten),
mellan perlitkorn (prickiga), bildade av austeniten,
och cementit, Fe3C (stora vita kristaller); ledeburit
nedtill.
Närvaron av C i en S-haltig Fe-smälta nedsätter
alltså starkt S-lösligheten. Detta kan sägas bero på
att C genom sin kända förmåga att "binda" Fe till
på ett eller annat sätt uppbyggda karbidmolekyler
undandrager FeS en stor del lösningsmedel, Fe.
Detta är särskilt verksamt då Fe:s förmåga att hålla
FeS i lösning redan i och för sig är svag, vilket
framgår av det ganska flacka förloppet av löslighets-
38
11 sept. 1937
Fig:. 2. Systemet Fe—S—C, efter Benedicks och Löfquist.
Fig. 3. Systemet Fe—S—C,
rymdfigur, efter Benedicks och Löfquist.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
