Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknisk Tidskrift
Fig. 20. Oxidsulfidslagg med (Mn, Fe)S
(ljusgrå), (Mn, Fe)0 (mörkgrå) och
silikat-fosfat (svart) i thomasjärn, 1 200 X.
gen löst en avsevärd mängd MuS, men samtidigt
genom sin oxidulhalt verkat oxiderande på järnets
fosfor. så att P205 bildats, vilket genom närvarande CaO
bundits till fosfat, ingående i den svarta slaggfasen.
Slaggen har alltså verkat på en gång desulfurerande
och defosforerande!
10. Närvaro av syre kan förhindra skadlig
utbildning av sulfidnät i korngränser. Vid stålgjutgods
liar den iakttagelsen gjorts (av Sims och
Lilljeqvist) att vid utbildning av sulfidslaggen i form av
korngränsstrimmor, fig. 21 (efter Sims och
Lillie-qvist) godset blir sprött, medan vid annat utseende
på slaggen, som rundade, sammansatta korn, fig. 22
(samma förff.), bättre hållfasthet erhålles. Den förra
typen erhålles särskilt vid Al-tillsats, och den senare
ey pen då Al ej använts, och då oxidhalten var hög,
speciellt vid högre Mn-halt. Dessa förhållanden få
med kännedom om vad ovan utvecklats en förklaring.
I det förra fallet har genom tillsatsen av Al, som
bildar A1,03, den i smältan lösta syrehalten starkt
nedbringats. Det lösta svavlet kommer då vid
stelnandet att utskiljas i ett austenit-sulfid-eutektat i
korngränserna, i enlighet med diagrammet i fig. 9. I det
senare fallet är smältans lösta syrehalt hög, och vid
stelnandet bildas droppformade silikat- eller
oxid-slagger, som hålla sulfiden i lösning. Dessa kunna
Fig. 21. Korngränssulfid i
syrefattigt stålgjutgods, efter
Sims och Lillieqvist, 500 X
X % X.
Fig. 22. Oxidsulfidslagg i
syrerikare stålgjutgods, efter
Sims och Lillieqvist, 400 X
X % X.
komma att ligga här och var inom austenitlcornen,
då de utskiljas redan på ganska tidigt stadium i
stelnandet.
Sammanfattning.
Sulfidslaggens löslighet i smält järn och stål är i
allmänhet avsevärt större än de halter som vanligen
förekomma i tekniska produkter. De för studium
av dylika slagginneslutningars
bildningsförhållan-den grundläggande systemen Fe—FeS, Fe—S—C,
Fe—S—O, Fe—Mn—S, Fe—Mn—S—C, Fe—Mn—S—
C—p, Fe—Mn—S—C—Si, Fe—Mn—S—O, ha under
senare år ganska väl studerats kvalitativt och
delvis kvantitativt, och en kort översikt lämnas av
den nuvarande kännedomen därom, med diagram
och belysande exempel.
Några för praktiken viktiga fall, med speciell form
av sulfidslagg, visa sig få god förklaring med hjälp
av dessa diagram. Bl. a. visas hurusom syrerika och
CaO-haltiga slaggdroppar kunna verka samtidigt
desulfurerande och defosforerande på en järnsmälta,
och huru en för stark desoxidering av stålgjutgods,
medelst Al, medför utbildning av för hållfastheten
skadliga sulfidstrimmor i stålets korngränser, medan
närvaron av en högre syrehalt medför uppkomsten av
rundad, sammansatt oxidsulfidslagg, med mindre
skadlig inverkan.
Litteraturförteckning.
A. H. Andrew, W. R. Maddocks och E. A. Fowler, .Ini
Ir. St. Inst. 12!,, 283, 1931 ( :II).
J. H. Andrew, W. R. Maddocks och D. Howat, Jnl Ir. St.
Inst. 12!,, 283, 1931 ( :II).
P. Bardenheuer och W. Geller, Mitt. K. Wilh. Inst. Eisenf.
16, 77, 1934.
C. Benedicks och H. Löfquist, Slagginneslutningar i järn
och stål, Stockholm 1929 ; — Non-Metallic Inclusions in Iron
and Steel, London 1930.
H. Hanemann och A. Schildkötter, Arch. Eisenh. Wesen tt,
427, 1929.
W. Hatfield, Cast Iron, London 1912, p. 68.
T. L. .Joseph och W. F. Holbrook, U. S. Bureau of Mines
Rep. Inv., No. 3240, p. 13.
F. Körber och W. Oelsen, Mitt. K. Wilh. Inst. Eisenf. 18,
109, 1936.
O. Meyer och F. Schulte, Arch. Eisenh. Wesen 8, 187, 1934.
H. Schenck och A. T. Tiefenthal, opublicerat arbete, se H.
Schenck, Physikalische Chemie der Eisenhüttenprozesse, 1932,
vol. I, 280.
C. E. Sims och G. A. Lillieqvist, Träns. Am. InÆt. Min.
Met. Eng., Iron and Steel Div. 100, 154, 1932.
J. E. Stead I, Jnl Ir. St. Inst. 1892:11, p. 223; 1893 : 1,
p. 48.
J. E. Stead II, British Ass. Adv. Sci. 1910 ; abstr. Jnl Ir.
St. Inst. 1910:11, p. 530.
T. Såta, Techn. Rep. Tohoku Imp. Univ. 10, 453, 1932.
S. F. Urban och J. Chipman, Träns. Am. Soc. Met. 2-1,
645, 1935.
R. Vogel och H. Baur, Arch. Eisenh. Wesen ß, 495, 1933.
R. Vogel och G. Ritzau, Arch. Eisenh. Wesen .’,, 549, 1931.
R. Vogel och O. de Vries, Arch. Eisenh. Wesen 1,, 613, 1931.
H. Wentrup, Ir. St. Inst. Carnegie Sch. Mem. 24, 103, 1935.
H. Wentrup, R. Chelius och W. Scholz, opublicerat arbete,
se Wentrup.
C. R. Wohrman, Träns. Am. Soc. St. Treat, J’,, 385,
1928 ; Inclusions in Iron, American Society for Steel Treating-,
Cleveland, Ohio, U. S. A., 1928.
44
14 aug. 1937
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
