Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Bergsvetenskap
ducerats med hänsyn till normalkvoten
och avsättningen har utförts på så sätt
att kvoter över 100 procent inverterats
och de inverterade värdena avsatts från
oo axeln. Härigenom få höga och låga
kvoter samma vikt. De uppritade
kurvorna avse olika avstånd a mellan
spetten och man observerar att kurvorna
förskjutas åt höger med ökat avstånd.
Denna osymmetri förstärkes även med
ökat djupgående hos ledaren, ett
förhållande som framställes i fig. 4. I
senare fallet har mätningen skett med
strömtillförsel först från vänstra och
därefter från högra sidan, varefter
kvotkurvor och medelvärdekurvor
(symme-trikurvor) uppritats. Som synes har
symmetrikurvan därvid blivit avsevärt
mer påverkad i fall 2 än i fall 1. Dessa
exempel hava alla gällt ledande kroppar.
Vid eftersökande av kvartsgångar är det
däremot fråga om oledare. Kurvorna få
därvid ett motsatt förlopp, dvs. höga kvoter före och
låga kvoter efter oledaren och symmetrikurvan ligger
över 100 % i stället för under.1 Fig. 5 A visar en
mätning över en skiva med stöyre specifikt
motstånd än omgivande materialet. Fig. 5 C framställer
resultatet av en mätning över en kontakt mellan två
material av olika ledningsförmåga._ De
laboratorieundersökningar, som utförts giva vid handen att
utsikterna att påvisa kvartsgångar medelst denna
metod äro mycket goda. De sp. motstånden vi ha att
räkna med äro exempelvis för kvarts 20 000 ohm/m3,
andesit 3—10 000 ohm/m3 och leptit 600—1 200
ohm/m3.
B
Fig’. 5. Racom- och symmetrikurvor över A dålig ledare, B god
ledare, C kontakt mellan god oeh dålig ledare.
1 Erfarenheter från nyligen utförda mätningar med ett
nytt instrument för potentialkvotmätning (det s. k.
Turam-Transformator-instrumentet) vilket förutom potentialkvoten
också ger fasdifferensen mellan potentialerna, visa att
sym-metrikurvans avvikelser förorsakas av fasdifferenser.
Man kan tänka sig förloppet på följande sätt: vid en
djupgående ledare befinner sig den nedre änden i ett elektriskt
fält, som är mer fasförskjutet än fältet vid markytan, och
ledaren kommer därför att bringa upp en starkare
fasför-skjuten spänning från djupet, vilken påverkar kvotkurvorna
på sä sätt, att symmetrikurvan böjes nedåt i en grad, som
står i en viss porportion till ledarens djupgående, dvs.
fasförskjutningen vid dess nedre ände. (Fasförskjutningen
ökas normalt med avståndet från strömelektroden.)
Det är svårare att tänka sig hur förhållandena gestalta
sig vid oledande skiva. Erfarenheter från såväl
laboratorieförsök som från fältmätningar visa, att symmetrikurvan
böjs uppåt. Man kan möjligen tänka sig, att någon
tillskottspotential från djupet därvid icke kan komma upp till
ytan, där oledaren utgår, samt att man därför mitt över den
oledande gången endast får ett normalt fasförskjutet fält.
Samtidigt kan man tänka sig, att på ömse sidor en viss
tillförsel äger rum underifrån genom de något ledande
omgivande bergarterna, tillräcklig att ge ovannämnda effekt i
symmetrikurvorna.
Det torde även kunna hända, att den spegling, som i
enlighet med Maxwells spegelteori föreligger, kan åstadkomma
en dylik effekt. Denna möjlighet har dock såvitt bekant är
icke varit föremål för utredning.
Förhållandet att upphöjningen av symmetrikurvan blir
kraftigare vid större djupgående torde även delvis
sammanhänga med det förhållandet, att den elektriska förbindelsen
mellan strömelektroden och baksidan av den isolerande
skivan till huvudsaklig del går under skivan och att därför
det elektriska fältet bakom en dylik isolator bör få en
fas-förskjutningr, som ökas i viss proportion med isolatorns
djupgående.
I allmänhet är kvartsen så avsevärt mycket sämre
ledande än omgivande bergarter, att den ger sig
tydligt tillkänna, trots att gångarna i de flesta fall icke
uppgå till 1 m eller ens 0,5 m bredd.
Det område, som undersöktes på Guldkusten, låg
vid kontakten mellan Tarkwaian och
Birrimianfor-mationerna, T. består här av kvartsiter och B. av
metamorfoserade och stundom rätt starkt förskiffrade
prekambriska bergarter, vilka till stor del torde vara
omvandlade tuffsediment och lavor och vilka i
förbigående sagt ha mycket stor likhet med många av
de svenska leptiterna. Kvartshalten var rätt hög och
bergartens ledningsförmåga därför tämligen låg, mätt
på stuffer. På grund av stark förklyftning blir dock
den verkliga ledningsförmågan betydligt bättre.
Dessutom voro bergarterna genom förvittring omvandlade
ned till ett djup av 50 à 60 m. Skillnaden i
ledningsförmåga mellan den opåverkade kvartsen och detta
omvandlade skikt var självfallet avsevärd.
Ett par typiska exempel från Guldkusten på dylika
Racommätningar skola nu diskuteras. I fig. 6 visas
dels potentialen på markytan dels
gradientkvotkur-vorna. och symmetrikurvan. Potentialkurvan sjunker
som synes kraftigt på ett ställe, vilket tyder på en
\
Potential à markytan
•—-42
—.40
—.58
100-
— .535
Potential
Fig. 6.
Potentialen på markytan samt
potentialkvot-symmetrikurvor över en kvartsgång:.
10 april 1937
73
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
