Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Bergsvetenskap
ävensom varmbearbetningens utförande i detalj och
lämpar sig därför bäst att utföras i ett
stålverkslaboratorium.
Under kriget 1914—18 tilltog denna felaktighet i
flera länder, säkerligen till följd av den stegrade
produktionstakten under användning av mindre goda
råmaterial och otillräckligt övade arbetare. Särskilt
framträdde den i kanonsmiden. Under senare år har
den ånyo uppträtt i ökad omfattning. En bidragande
omständighet härvidlag är utan tvivel, att
sprickornas utseende och sätt att uppträda blivit bättre kända,
en annan, att användningen av värmebehandlade stora
tsmidesstycken av specialstål har mångfaldigats. Vissa
specialstål äro i högre grad än kolstål hemfallna åt
detta fel och fläckarnas blanka kornstruktur
framträder mycket tydligt i det värmebehandlade stålets
matta brottyta.
Litteraturen i ämnet har också vuxit betydligt
under senare år. De bidrag, som lämnats, äro av
mycket olika värde, men värdefulla uppgifter ha
framkommit, om ej rörande sprickornas exakta orsak,
så åtminstone ifråga om de försiktighetsmått, man
bör vidtaga för att förebygga dem.
Sprickornas karaktär och betydelse.
Flakes tilltaga i antal och betydelse med det
smidda eller valsade föremålets grovlek. I de
vanliga specialstålen för konstruktionsändamål ha de
iakttagits vid mindre än 150 mm diameter.1 De
utgöra sprickor, som enl. nyligen utförda
undersökningar (se längre fram) ofta uppkomma under
avsvalningen av grova smidesstycken mellan 250—300°
och vanlig temperatur, om denna sker för hastigt.
Sprickor kunna även uppkomma i göt under liknande
svalningsbetingelser, men uttrycket "flakes"
reserveras för sprickor av denna art, bildade efter
varmbearbetningen. I göten följa sprickorna i allmänhet
de primära kristallkornens gränser eller dendriternas
konturer, men även flakes-liknande sprickor kunna
förekomma i göt, särskilt efter värmebehandling.
Om sprickor funnits i ett göt, som varmbearbetas,
företer brottet därefter ofta ett egendomligt träartat
utseende, en följd därav, att sprickorna icke helt
vällt ihop vid bearbetningen.
Svalsprickor äro praktiskt taget plana, med en yta
varierande från någon mm2 till flera cm2 och äro
vanligen orienterade i ett visst förhållande till
bearbetningsriktningen. Om ett göt smides i alla tre
riktningarna komma eventuellt bildade sprickor att vara
orienterade i alla riktningar. Om deformationen
sker företrädesvis i en riktning bli sprickorna i stort
sett parallella med deformationsriktningen.2 I yttre
eller mellanliggande partier av en cylindrisk kropp
ligga de i axiella plan, i kärnan återigen regellöst,
i stort sett parallella med axeln. Deras orientering är
oberoende av reduktionsgraden, åtminstone fr. o. m.
ett visst värde på denna. De äro talrikare i de delar,
som härstamma från götets topp- och mittparti än
från dess bottenparti. De äro mindre vanliga nära
ytan och ändarna av smidesstycket.
Somliga författare ha påstått, att sprickorna icke
1 I verktygsstål, olegerat och låglegerat, framställt i basisk
elektrougn, bl. a. i plattdimensioner ända ned till 40 mm
tjocklek. (Ref. anm.)
2 Undantag: tvärgående svalsprickor i räler, vilket troligen
sammanhänger med valsning i slutna spår. (Ref. anm.)
existera i smidesstycket omedelbart efter svalningen
utan bildas senare, vid svarvningen eller under
hållfasthetsprovet, vilket skulle innebära att i närvaro
av betydande kvarstående spänningar en ytterligare
spänningsförskjutning skulle framkalla dem. Denna
åsikt torde dock nu ha övergivits. Om man
godtager den nyligen framlagda förklaringen, som går
ut på att spänningar uppstå, då en gas i lösning
eller i kemisk förening frigöres, kan det dock tänkas,
att spänningarna i vissa punkter ej bli tillräckliga
att framkalla bristning utan att sprickor kunna
uppkomma senare vid en belastning understigande
stålets brottgräns.
Sprickorna äro mycket fina, vanligen osynliga för
ögat på en omsorgsfullt polerad yta, i
undantagsfall synliga utan etsning vid 100 ggrs förstoring,
stundom utan etsning vid högre förstoring. Följande
metoder kunna användas för att göra dem synliga:
behandling med en uppslamning av magnetiskt
pulver, varvid provet magnetiseras, långvarig etsning i
syra eller i Heyns etsmedel, behandling med fotogen,
olja eller vatten på ett sådant sätt, att vätskan
bringas att sippra fram ur sprickorna på den torkade
ytan.
Ofta upptäckas sprickorna först vid
hållfasthets-provningen i och för leverans eller kontroll.
Dragprovet är bättre ägnat att bringa dem i dagen än
slagprovet med inskärning, på grund av provets
likformiga belastning i förra fallet. Slagprovet på stor
provstång utan inskärning liknar i detta avseende
dragprovet.
Orsak till sprickornas uppkomst.
Sprickorna förorsakas av spänningar, som
framkalla bristning på vissa gynnade ställen. Två slag
av faktorer spela således in, dels orsakerna till
spänningarna, dels skälen till sprickornas lokalisering.
Spänningarna, såsom orsak till sprickbildningen,
ha tillskrivits följande olika fenomen:
a) Olikformig avsvalning. Vid hastig avsvalning
uppkommer en temperaturgradient, som alstrar
spänningar.
b) Kvarstående smidningsspänningar.1
c) Fysikaliskt-kemiska omvandlingar. Volymsök-
1 En faktor, som är besläktad men ej identisk med mom.
(a) och (b) må framhållas. Under smidningen erfar stycket
en snabb avkylning vid ytan på grund av beröring med
städ och pen under samtidig bearbetning av sådan art,
att den spänningsfördelning, som eljest skulle framkallas
av den ojämna temperaturfördelningen, praktiskt taget
upphäves. Tillståndet vid avslutad smidning (fall 1)
karakteriseras således av å ena sidan en brant temperaturgradient,
å andra sidan mindre, varierande spänningar (restspänningar
efter smidningen). Om avsvalningen hade skett i luft och
utan spänningsutjämnande smidning (fall 2), skulle i
motsvarande stadium temperaturgradienten ha varit flackare och
ej obetydliga spänningar ha varit för handen
(dragspänningar i ytpartiet, tryckspänningar i kärnan). Under den
fortsatta avsvalningen inträder som bekant ett skede, då till
följd av temperaturutjämningen en stark tendens uppstår till
alstrande av dragspänning i kärnan. De resulterande
spänningarna bli tydligen mindre i fall 2 än i fall 1, dels på
grund av den flackare temperaturgradienten vid den högre
temperaturen, dels emedan de tidigare tryckspänningarna i
kärnan i viss mån kompensera den senare tendensen till
dragspänningar. Smidningen och den därmed förenade
påskyndade avkylningen ha således den indirekta effekten, att risken
ökas för sprickbildning’ i det inre som en följd av
dragspänningar under den efterföljande avsvalningen. (Ref. anm.)
10 april 1937
99
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
