Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Tekn isk Ti dskrift
Fig. 5. Svetsniugsoseillograin vid tunt belagda elektroder.
(Svetsgene-rator LZ 17 Asea).
Fig. 6. Plötslig kortslutning vid tomgång och brytning efter stationär
kortslutning.
Fig. 7. Övergångsfenomen vid kortslutning under belastning
(svetsgene-rator LZ 17 Asea).
slutningsströmmen inom lämpliga gränser utan hjälp
av oekonomiska förkopplingsmotstånd.
Men huvudfältet beror i allmänhet icke endast på
strömmen i en lindning utan oftast på strömmar i två
eller flera lindningar, som tillhöra skilda
strömkretsar. I många fall äro dessa strömkretsar
magnetiskt kopplade, t. e. på det sättet att deras resp.
fältlindningar omsluta samma pol. Inträffar då vid
kortslutning en plötslig strömrusning i
motkom-pounderingslindningen, besvaras den ögonblickligen
av en motsatt riktad strömstöt i en annan
fältlind-ning.
Resultatet blir sålunda, att huvudflödet sjunker
mindre när svetsströmmen stiger snabbt, än när
samma strömändring försiggår långsamt. Har t. e.
vid plötslig kortslutning svetsströmmen uppnått det
värde ilk som senare blir dess slutvärde enligt den
statiska karakteristiken, är huvudfältet icke ännu
tillräckligt försvagat. Svetsströmmen fortsätter
därför att stiga långt högre för att sedan, i den mån
huvudfältet sjunker, dämpas ner till det stationära
slutvärdet (jfr fig. 3 och 6).
Brytes sedan belastningskretsen och därmed
strömmen i motkompounderingslindningen, förhindrar nu
fältlindningarnas magnetiska koppling, att
huvudfältet växer lika fort som svetsströmmen avtager.
Den omedelbart efter brytningen återvändande
spänningen är därför väsentligt mindre än
tomgångsspän-ningen, som först betydligt senare uppnås (jfr fig. 6).
Enligt föregående kräves för svetsmaskiner med
normalt polsystem en mycket lös magnetisk koppling
mellan deras motverkande fältlindningar för att i
möjligaste mån eliminera skillnaden mellan den
statiska och dynamiska karakteristiken. 1 själva verket
har det på denna väg lyckats att konstruera
förstklassiga svetsmaskiner. Såsom oscillogram fig. 7
visar stiger arbetsströmmen vid plötslig kortslutning
endast obetydligt över sitt stationära värde, och vid
snabb brytning av kortslutningen erhålles i
brytningsögonblicket nästan fulla tomgångsspänningen (jfr
fig. 4). Yad dessa oscillogram visa, känner varje
svetsare såsom en utomordentlig lättnad vid
utförandet av sitt arbete.
B. Allmän teori för övergångsfenomen vid två
magnetiskt kopplade strömkretsar.
Att fullständigt upphäva den magnetiska kopp
lingen mellan motkompounderingslindningen och
andra fältlindningar är visserligen principiellt möjligt
men i praktiken med hänsyn till generatorns vikt och
tillverkningspris knappast genomförbart. Dessutom
verkar även armaturlindningen vid högre
svetøström-mar motkompounderande. Yi förutsätta därför i det
följande två induktivt kopplade strömkretsar:
arbets-strömkretsen (index 1) och fältkretsen (index 2).
För att samtidigt kunna behandla maskiner med
självmagnetisering, separatmagnetisering eller
blandad magnetisering antages en koppling enligt fig. 8
med särskild matare. Fältlindningen matas av
summan av generatorklämspänning e± och matarspänning
em. Sättes för fältkretsens klämspänning
e2 = kel -f- em (3)
erhålles med k ~ 0 separatmagnetisering med k — 1
blandad magnetisering eller egenmagnetisering (em —
— 0). Inom ett mindre område av arbetsströmmen
interpoleras bågkarakteristiken (fig. 9) genom
i
ekvationen
/føfore
e, = e,
■ r.
(4)
Fig. 8. Kopplingsschema för motkompounderad
svetsningsgenerator med separat- och egenmagnetisering.
varvid på grund av bågens fallande karakteristik rl
är negativ, ifall ej särskilda förkopplingsmotstånd
eller långa tilledningar från generatorn till
arbetsstycket användas.
I det allmänna fallet äro i vardera strömkretsen
"1" och "2" fyra spänningar resp. spänningsfall
tänkbara, nämligen
i krets "1" resp. i krets "2"
— h (r’i -f ci) — h r2 ohmska spänningsfall och [-motkompounderings-rota-tionsspänning.-]
{+motkompounderings-rota-
tionsspänning.+}
8
2 jan. 1937
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
