Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TekniskTidskrift
ELEKTROTEKNIK
Redaktör: JULIUS KÖRNER
INNEHALL: Impulsspänningsprov, av R. Thorburn. — Karakteristikor hos svetsgeneratorer, av L. Dreyfus.
En enkel metod för exakt beräkning av spänningsfall och förluster vid långa kraftledningar. — Notiser.
Litteratur. — Föreningsmeddelanden.
Impulsspänningsprov.
Av R. THORBURN.1
Orientering.
Den speciella typ av prov å elektriska
isolationsmaterial, maskiner, apparater o. dyl., som består i
att spänning påtryckes provföremålet under mycket
kort tid, kallas vanligen impulsspänningsprov eller
stötspänningsprov. Självfallet har denna typ av prov
ursprungligen framkommit som ett försök att
efterbilda påkänningarna vid de i anläggningar under
drift uppstående överspänningarna, särskilt sådana
av atmosfäriskt ursprung. Dessa överspänningar äro
emellertid till sin natur synnerligen oregelbundna, och
först genom de senaste årens mätningar har man
lyckats samla ett något så när användbart material för
att kunna bilda sig en uppfattning om storleken,
varaktigheten o. s. v. av dessa överspänningar under
olika förhållanden.
Det är därför ej ägnat att förvåna, att de första
försöken med impulsspänningsprov, vilka torde ha
utförts omkring år 1910, voro synnerligen trevande.
Vårt nu viktigaste hjälpmedel för undersökningar av
mycket snabba förlopp, katodstråleoscillografen, var
visserligen redan då känd under namn av "Brauns
rör", men hade icke nått erforderlig utveckling för att
kunna praktiskt användas. Den nutida
överspänningsforskningen och impulsspänningsprovningen
vore helt enkelt otänkbara utan
katodstråleoscillografen, trots att denna fortfarande knappt lämnat
laboratoriestadiet och kräver erfaren och kunnig
personal för att ge någorlunda pålitliga resultat.
Vid alla prov och mätningar är det av
grundläggande betydelse att de utföras på ett så väldefinierat
sätt, att resultatet från olika tidpunkter, olika
laboratorier o. s. v. kunna jämföras med varandra.
Olyckligtvis utvecklades från början på olika platser olika
metoder att utföra impulsspänningsprov. Detta var
exempelvis fallet vid de båda amerikanska
storfirmorna General Electric och Westinghouse, och de av
dessa firmor publicerade provningsresultaten,
exempelvis i överslagsspänningar för isolatorer, kunde
därför ej jämföras. Särskilt för
anläggningsteknikerna, som i första hand hade intresse av jämförbara
resultat, var en dylik situation föga tilltalande, och
genom American Institute of Electrical Engineers’
försorg tillsattes därför år 1931 en kommitté för utarbe-
1 Föredrag- hållet vid Svenska elektroingenjörsföreningens
sammanträde den 20 november 1936.
tände av enhetliga normer för impulsspänningsprov.
Denna kommittés första förslag av år 1931 lyckades
ej vinna tillräcklig anslutning, men ett senare förslag
av år 1933 blev accepterat, trots en del invändningar
från de båda firmornas representanter. Fr. o. m.
år 1933 uppstod sålunda i U. S. A. ett relativt
enhetligt sätt att utföra impulsspänningsprov.
Ungefär samtidigt med den amerikanska
kommittén arbetade en kommitté i Tyskland på ett förslag
till normer för impulsspänningsprov, vilket förslag
senare godkändes och återfinnes bland de tyska
normerna som VDE 0450/1935.
Även inom I. E. C. upptogs frågan om
impulsspänningsprov, ej minst av den anledningen, att de
tyska och amerikanska normerna avveko rätt mycket
från varandra, och båda två i vissa avseenden
behövde kompletteras för att bli väldefinierade. I de vid
I. E. C:s plenarsammanträde i Bryssel 1935
framlagda och godkända rekommendationerna för
utförande av impulsspänningsprov hade även hänsyn
tagits till engelsk praxis, och I. E.
C.-rekommendatio-nerna kommo därför att avvika från både tyska och
amerikanska normer.
Här i Sverige ha vi ännu icke några normer
för utförande av impulsspänningsprov, men ett av
Elektriska standardiseringskommittén (nu: Svenska
elektriska kommissionen) tillsatt utskott för
utarbetande av allmänna normer för spänningsprov
kommer att även taga upp frågan om
impulsspänningsprov. Efterföljande framställning är delvis avsedd
som en orientering i ämnet med hänsyn till den så
småningom kommande diskussionen av
normförslaget.
Impulsformer.
Den ur teoretisk synpunkt mest tilltalande formen
på en impulsspänning är en spänning, som på
oändligt kort tid stiger iipp till ett visst värde och sedan
blir konstant, till dess den bryter samman på grund
av överslag eller genomslag. Tidsspänningskurvan
för en sådan impuls motsvaras av kurva A (fig. 1).
Emellertid är det praktiskt omöjligt att åstadkomma
en spänning, som ögonblickligt stiger upp till sitt
slutvärde och sedan blir konstant, och därför har
denna impulsform aldrig haft mer än teoretiskt
intresse. Den motsvarar ej heller de i praktiken
uppträdande överspänningarna.
6 FEBR. 1937. HÄFTE 2
17
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
