Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Elektroteknik
sivt höjer spänningen vid påtryckande av impulser på
exempelvis en isolator, finner man, att sannolikheten
för överslag växer med ökad impulsspänning från en
sannolikhet som är noll vid spänningar under ett visst
värde till en sannolikhet = 1 vid spänningar som
ligga över ett visst annat värde. Det lägre av dessa
värden kallades ursprungligen minsta
impulsöver-slagsspänningen (med angivande av impulsform!),
men på grund av svårigheten att exakt bestämma
detsamma, infördes i såväl tyska som amerikanska
normerna, ehuru något oegentligt, denna benämning för
den spänning, som förorsakade överslag med en
sannolikhet av 50 %. Ibland torde därför "minsta
im-pulsöverslagsspänningen" enligt tysk och amerikansk
definition kunna ligga ända upp till 10 % över den
ovannämnda undre gränsen.
I England hade med hänsyn till registrering av
överslagen med oscillograf utbildat sig en praxis, att
såsom minsta överslagsspänning definiera den
spänning, som gav överslag med en sannolikhet av 90 %,
dvs. av tio påtryckta impulser skulle nio leda till
överslag. I. E. C. tog mera hänsyn till denna praxis
än till det omfattande material av amerikanska
mätningar som förelågo utförda med 50 %
överslagssannolikhet, och införde i sina rekommendationer
beteckningen "minsta impulsöverslagsspänning" för den
impulsspänning, som ger 90 % överslagssannolikhet,
varigenom minsta impulsöverslagsspänningen i
ogynnsamma fall kan komma att ligga ända till 20 %
över det värde, som detta namn logiskt sett borde
ånge.
En utväg ur svårigheterna skulle vara att alltid
ange överslagssannolikheten jämte impulsspänningens
maximivärde och form.
Enligt I. E. C. skall en stympad impuls angivas
genom maximivärdet av den motsvarande hela (ej
stympade) impulsen. Om stympningen sker på fronten,
leder emellertid detta till en felaktig uppfattning om
den uppnådda spänningens storlek, varför I. E. C:s
rekommendation härvidlag knappast kan anses
lycklig och ej heller tycks åtföljas.
Tidskurvor.
Fig. 3 försöker åskådliggöra, hurusom tiden till
överslag, resp. genomslag, i allmänhet förkortas, när
den påtryckta impulsspänningen successivt höjes.
Tider om ett flertal us motsvara vid överslag i luft i
allmänhet en överslagssannolikhet mindre än 1,
medan sannolikheten blir = 1, då spänningen höjts, så
Fig. 3. Tidskurvor.
fi febr. 1937
Fig. 4. Varandra skärande tidskurvor.
att överslaget kommer inom 1 à 2 ^s vid 1/50
impulser. För längre tider kan man alltså tänka sig
tidskurvan ersatt med en sannolikhetskurva, ehuru detta
ej är brukligt, dels emedan tidskurvan sträcker sig
över ett större område, dels emedan den har en
praktiskt viktig betydelse för bedömning av, var ett
överslag kommer att ske i en anläggning för vars olika
delar man känner tidskurvorna.
Av fig. 3 framgår tydligt, huru tidskurvan bör
dragas, då frontöverslag komma i fråga, dels enligt I. E.
C:s rekommendationer (den heldragna kurvan), dels
enligt vanlig praxis (den streckade kurvan).
Invändningen mot I. E. C.-rekommendationen är framförallt
den, att den, exempelvis för en isolator, ger en
felaktig uppfattning om påkänningen i porslinet vid
im-pulsöverslagsprov med frontöverslag.
Tidskurvornas betydelse är framförallt, att man
genom jämförelse av tidskurvorna för två
isolations-sträckor kan bedöma, vilken av dem som är starkast,
dvs. var överslaget resp. genomslaget kommer att ske,
Fig. 4 återger två tidskurvor, som skära varandra: för
lägre spänningar än V0 är sträckan A starkast, men
för högre är B starkast. Hela frågan om
koordinationen av isolationen inom en anläggning, och därvid
inbegripet såväl yttre isolation som inre isolation i
transformatorer, maskiner, apparater osv. bör därför
bedömas på basis av tidskurvor.
På grund av tidskurvornas stora betydelse ha ett
flertal försök gjorts att ersätta dem med enkla
matematiska formler med några få ingående konstanter,
Fig. 5 a. Tidskurvor för isolatorer.
19
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
