Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknisk Tidskrift
resultat, vilket alltså utförts på grundval av en
uppmätt ordinär vertikal blixturladdning. Denna har
antagits träffa en trefasledning, vars kapacitet varit
0,01 uF/km. Urladdningens variationsform i det
beräknade fallet är återgiven i fig. 1 A. Genom
integration av strömvariationskurvan har den
motsvarande kurvan för laddningen Q:s variation med
tiden erhållits, fig. 1 B. Vid det grafiska
förfarandet har man med hjälp av den senare kurvan för
varje mikrosekund beräknat amplitud och utbredning
10 20 30 [is 10 20 30/JS
R B
Fig. 1. Ström- och laddningsvariation i en vertikal blixt.
av laddningen. För vissa tidsintervall ha vi
exemplifierat de på detta sätt beräknade kurvorna, se
fig. 2. I det beräknade fallet har man tänkt sig, att
linjen haft sådan isolation, att den motstår överslag
ävën för överspänningens högsta amplitudvärde,
vilket något översteg 10 megavolt. Ett så högt värde
kan väl endast i undantagsfall gälla för en
högspän-ningsledning med stor höjd och upplagd på mycket
torra trästolpar. Det må nämnas, att man i Förenta
staterna vid mätningar på högspänningsledningar
upplagda på trästolpar erhållit oscillogram av
direkta överspänningar, där amplituden varit av samma
storleksordning som i det beräknade fallet. I
vanliga fall är en lednings isolationshållfasthet så låg,
att överslag till jord inträffar redan på tidigt stadium
i överspänningens utbildning. För sådana överslag
måste man vid sidan av ledningens ordinära
vågmotstånd räkna med vågmotståndet för den eller de
stolpar, över vilka överslaget sker. Resultatet blir
mer komplicerade kurvor, men även för dylika fall
kan man genomföra beräkningarna utan några större
svårigheter.
Vid en analys av de indirekta överspänningarna
äro förhållandena betydligt mer komplicerade.
Spänningen bestämmes därvid icke endast av
tidsfunktionen för urladdningen utan beror även av den
bundna laddningens fördelning i initialögonblicket
samt av den potentialgradient, som molnladdningen
orsakar. Den inducerade överspänningen uppbygges
alltså av en sammansatt funktion, där utom
urladdningsvariationen även de elektriska fältförhållandena
inom urladdningsområdet influera.
Följande uttryck för indirekta överspänningar har
uppställts:
e — J / [x ± v ■
Æ"
(2)
I (2) betecknar e överspänningens amplitud, F (t)
urladdningsvariationen och / (x)
fördelningsfunktionen för den bundna laddningen samt v
utbredningshastigheten. Som synes av relationen (2), vilken
gäller för en lång, rak ledning, sammansättes den
inducerade överspänningen av två vågor, vilka utgå
från ledningens mest närbelägna punkt i förhållande
till urladdningscentrum. På stora avstånd och
särskilt när ledningens riktning sammanfaller med
förbindelselinjen mellan en av dess ändpunkter och
urladdningscentrum, kan man även tänka sig utbildning
av två vågor, av vilka dock den ena omedelbart
reflekteras och överlagras på den andra. På grund
av de i relationen ingående funktionernas invecklade
karaktär finns det i allmänhet icke någon möjlighet
att framställa (2) i explicit form. Detta hindrar alltså
ett exakt integrationsförfarande.
För verkliga fall blir man hänvisad till en
behandlingsmetod, där integrationen ersättes med en grafisk
summationsprocedur. Man måste därför i sådant fall
utgå från experimentella kurvor för F (t) och f (x).
För F (t) kan man med hjälp av indirekta
beräkningsmetoder för strömstyrkevariationen i blixtbanan
erhålla tillförlitliga värden. Fördelningsfunktionen för
den på ledningen inducerade laddningen är det
däremot svårt att komma åt. En uppmätning skulle
kräva en vidlyftig experimentell anordning och man
är därför hänvisad att för denna fördelningsfunktion
röra sig med ett rimligt antagande.
Nödvändigheten av experimentella metoder.
Den metod för analys av de indirekta
överspänningarna, som leder till fullt användbara resultat,
grundar sig alltså på en direkt uppmätning medelst
lämpligt konstruerade katodstråloscillografer. Enär
överspänningarnas ankomsttider icke kunna förutses,
måste oscillograferna vara försedda med en lämplig
reläanordning. Författaren har funnit, att ett relä,1
som sedan ett antal år använts vid våra
undersökningar och där elektronstrålen själv apterats i en
reläfunktion, fyller alla rimliga anspråk.
I Sverige igångsattes betydligt tidigare än på
något annat håll direkta mätningar av
överspänningar på kraftledningar vid den försöksstation,
vilken på sin tid uppfördes på Vattenfallsstyrelsens
bekostnad bredvid transformatorstationen i
Husbyborg, utanför Uppsala, och där numera institutet för
högspänningsforskning är förlagt. De första
katod-stråloscillogrammen av överspänningar, vilka över
huvud taget erhöllos, framlades i denna tidskrift
i Harald Norinder: Katodstråloscillografer och deras
användning- för undersökning- av blixturladdning-ar, Svenska
fysikersamfundets publikation Kosmos, bd 11, sid. 244, 1933.
JSLps.
\ 10 M V
Jüliul
Fig. 2. Beräknade överspänningar vid direkt åskslag till
högspännings-ledning.
10 M V
10 M V
34
6 mars 1937
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
