Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Elektroteknik
1925.1 Mätningarna utfördes på en av
Vattenfallsstyrelsens 20 kV ledningar utgående från
transformatorstationen vid Husbyborg. Dessa undersökningar
följdes tre år senare av liknande försök i Förenta
staterna och senare i Schweiz. Även anläggningen
vid Husbyborg har under de gångna åren bidragit
med åtskilligt material.
Vid mätningarna i utlandet koncentrerade man sig
särskilt på oscillogram för sådana störningstillfällen,
där det kunde förväntas, att ledningen direkt skulle
träffas av blixten. Detta var för övrigt fullt
förklarligt, ty vid tiden för dessa mätningar förelågo
ännu icke några oscillografiska bestämningar av
blixtströmstyrkan. Beräkningar av de direkta
överspänningarna kunde följaktligen icke utföras. Ur
experimentell synpunkt kunde för övrigt dessa försök
att mäta de direkta överspänningarna knappast
betraktas som lönande. Vid observationerna var det
nödvändigt att ha en katodstråloscillogram med sin
komplicerade utrustning ansluten till en
högspän-ningsledning och anordningarna måste vara inställda
på invändningsfri registrering av de väntade höga
amplituderna. Observatörerna hade, när de
vidlyftiga anordningarna voro injusterade, närmast att
invänta den blixt, som skulle träffa ledningen på
rimligt avstånd från den anslutna mätstationen.
Utsikterna för att lyckas med ett sådant företag visade
sig vara ganska små. Det kunde man för övrigt
sluta sig till på förhand. Mätningsuppgiften låg
nästan i klass med den som författaren en gång var
i tillfälle iakttaga utomlands, där man lagt upp en
undersökning av blixtens urladdningsegenskaper
enligt följande metod. En järnstolpe av samma typ
som en vanlig kraftledningsstolpe, men 3 gånger dess
höjd, hade placerats väl jordad på en kulle. I
närheten var ett plåtskjul med öppningar för
observatörer och där måste dessa vänta med sina
observationsanordningar. Att deras förhoppningar på att
en blixturladdning skulle träffa tornet gäckades under
ett stort antal åskväder hör självklart till historien.
Om de katodoscillografiska resultaten för de
direkta överspänningarna blevo fåtaliga, så voro
förhållandena knappast bättre när det gällde de
indirekta överspänningarna. Vad man i främsta
rummet saknade för de senare var uppgifter om
sambandet mellan överspänningarnas amplitud och
avståndet mellan högspänningsledning och blixtbana.
Det fanns även andra luckor i det material, som stod
tillbuds. Det saknades exempelvis experimentellt
underlag för urladdningsformens inflytande. Bristen
på data på denna punkt var desto mera kännbar som
man för de alltmer nödvändiga impulsproven för
isolationsmaterial behövde pålitliga uppgifter över vad
som verkligen karakteriserade den indirekta
överspänningen. De snabbt framväxande
överspännings-skydden krävde en fixering av för dessa skydd
nödvändiga provförutsättningar. För dessa skydd, och
särskilt när det gällde sådana för lägre
driftspänningar, måste alltjämt de indirekta
överspänningarna spela en viktig roll. Ty de låga strömstyrkor,
som dessa skydd voro konstruerade för, tilläto
uppenbarligen icke tillräcklig avledning vid direkta
åskslag,; åtminstone, icke i de fall, när de träffade led-
1 Harald Norinder: En experimentell undersökning
rörande blixtens urladdningsform, Teknisk tidskrift, häfte 31,
Elektroteknik 8, 1925.
ningen i skyddens närhet. Här hade man ytterligare
ett skäl för att påbörja den undersökningsserie, för
vars första resultat i det följande lämnas en
redojörelse.
De experimentella anordningarna.
Högspänningsledning för mätningarna.
Genom tidigare erfarenheter hade vi funnit, att
mätningar utförda på en vanlig högspänningsledning,
medan denna var under
driftspänning, erbjöd
vissa experimentella
komplikationer. Dessa
bottnade i
svårigheterna att vid mätningarna
läcka bort den
50-perio-diga växelspänningen.
De framträdde i ännu
högre grad, när det
gällde att eliminera
störspänningar, vilka
Fig. 3. Schematisk bild] av den vid
försöken använda
högspänningsled-ningen.
åtföljde vissa överspänningar. Dessa störspänningar
hade sin orsak i genom överspänningarna framkallade
kortslutningar i nätet. Detta gav anledning till att
vi förlade våra undersökningar till en
provningsledning för högspänning, vilken under försöken hölls fri
från 50-periodig spänning. Ledningen ställdes till
institutets förfogande genom anslag från
Vattenfallsstyrelsen.
Provledningen var anordnad i en slinga med sina
båda ändpunkter vid högspänningsinstitutet och var
utförd som en enkelledning och upplagd på trästolpar
med träreglar. Den hade en impulsisolation över
isolatorkedjan av 1150 kV, vartill kom
tillsatsiso-lation för träregel och stolpe. För att undvika
inflytande av dämpning genom korona hade ledningen
byggts med en 12-trådig aluminiumlina av 85 mm-.
Vid försöken disponerades icke hela ledningen, en
sträcka av 2 km vid dess ena ända var bortkopplad.
De under åsksäsongen 1936 utförda mätningarna
voro anordnade så, att ledningens ena ändpunkt var
jordad, medan den andra, där överspänningarna
upptogos, var isolerad. En schematisk bild av ledningen
återgives i fig. 3. Genom att överspänningarna
mättes i den isolerade änden A blev följden, att
överspänningarnas amplitud fördubblades utan
formförändring. Av säkerhetsskäl hade ledningens andra
ändpunkt D jordats. Sedan nu vissa erfarenheter
vunnits genom de första försöken är det vår mening
att vid fortsatta mätningar bryta ledningen vid C
och använda den raka sträckan A—C.
Den vid de hittills utförda mätningarna använda
ledningssträckan hade en sammanlagd längd av
13,5 km. Mätningarna utfördes med hjälp av en
kapacitiv potentiometer bestående av en serie
iso-latorklockor, från vilka en lämplig delspänning
ut-togs till den anslutna oscillografen.
Mätstationen.
För att på ett bekvämt sätt utföra mätningarna
anslöts den för oscillografisk registrering avsedda
ändpunkten av ledningen till en av institutets rörliga
fältstationer. Utseendet av denna anordning fram
går av fig. 4. Stationens inre med oscillografer
framgår av fig. 5.
3 april 1937
35
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
