Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Elektroteknik
250
500 /us
200
400 MS
500 yU.S
250
500 /o
200 /us
100
200 /us
1000 /tf
400 MS
200
400
600 fjs
Fig. 18. Totala varaktigheten hos indirekta
överspänningar.
8
10
Fig. 19.
kV/us
Överspänningarnas frontlutning i
kV/jwsek.
Fig. 20.
160 kV
Överspänningarnas maximala
amplitud.
500 1000 /cs
Fig. 15—17. Registrerade indirekta överspänningar.
ningens variationsform och dels med hänsyn till att
det här rör sig om vandringsvågor på ledningen.
En grafisk sammanställning av den totala
varaktigheten för de oscillografiskt undersökta
överspänningarna är återgiven i fig. 18. Det är tydligt, att de
flesta överspänningarna ha en varaktighet
understigande 100 ^s.
Frontlutningen i kV/^s visade, att de oftast
förekommande lutningarna höllo sig vid värden
understigande 4 kV/^as, vilket framgår av den grafiska
sammanställningen i fig. 19. Frontlutningarna äro
helt naturligt påverkade av den efter ledningen
inträffade dämpningen.
Av största intresse var den maximala amplituden
såsom den uppmättes vid ledningens ändpunkt. Som
redan inledningsvis nämndes, hade man genom
uppskattningar beräknat att de indirekta
överspänningarna kunde oberoende, av reflexion uppnå amplituder
på ända upp till
500 kV. Så höga
värden ha icke
uppnåtts genom
våra hittills
utförda mätningar.
Som synes av den
grafiska
framställningen i fig.
20 har det högsta
värdet utgjort 170
kV. I detta
sammanhang är det
nödvändigt
framhålla, att hittills
har det endast
varit ett par
blixt-urladdningar, som
haft så pass små
avstånd till
ledningen som 1,1
respektive 1.5 km.
Med hänsyn till
vad som redan
framhållits måste
mindre avstånd
från ledningen än
i de observerade
fallen giva
upphov till
betydligt högre
amplituder. Först genom ett mera rikhaltigt
undersökningsmaterial kan detta spörsmål definitivt besvaras.
Sammanfattning.
Den använda metoden för undersökning av
indirekta överspänningar har resulterat i så höga
ampli-tudvärden, att de kunna anses skadliga för
luftledningsnät, åtminstone för sådana med lägre
spänningar. Mätningarna, vilka endast omfatta en
åsksäsong, ledde till amplitudvärden på upp till 170
kV. Avståndet mellan urladdningscentra och
ledningen ha i de utförda mätningarna varit relativt
stora och det är därför sannolikt, att fortsatta
mätningar, där mindre blixtavstånd uppnås, komma att
resultera i avsevärt högre amplitudvärden.
En påtaglig egenskap hos de indirekta
överspänningarna har visat sig vara, att de ha relativt flacka
fronter med ändringsvärden per mikrosekund på
endast ett fåtal kilovolt. De direkta
överspänningarna uppvisa enligt våra beräkningar ur
variationskurvorna för blixtens strömstyrka
frontlutnings-värden med en storleksordning på 1 000 kV/^s. Ur
fysikalisk synpunkt är det rimligt, att en så stor
skillnad skall vara för handen mellan frontlutningen
för de båda överspänningstyperna. Ty det är för de
båda fallen onekligen en stor skillnad i
förutsättningarna vad beträffar utbildning av överspänningar.
Vid direkt åskslag skall ledningen under ett fåtal
mikrosekunder taga upp och ha egenskapen att breda
ut laddningar, vilka orsakas av strömstyrkor med
en storlek, som uppgår till många tusentals ampère.
Vid den indirekta överspänningen betyder å andra
sidan redan avståndet mellan ledning och blixtbana,
att det hela måste röra sig om ändringar av helt
annan typ ifråga om frontlutningar.
6 mars 1937
39
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
