Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknisk Tidskrift
Högfrekvensdistribution i bostadshus föi
radiomottagare.
Av I. AHLGREN.
god
Inledning.
Svårigheterna att i städernas hyreshus erhålla en
antenn för en radiomottagare ha alltid varit
stora. Men på sista åren ha de tilltagande
störningarna från olika elektriska apparater saint
radiomottagarnas ökade känslighet gjort behovet av en
störningsfri antenn mycket kännbart, Yid nybyggnader
har numera i många fall antennfrågan blivit löst
genom att en enda mycket god och störningsfri antenn
anordnats, vilken via en eller flera förstärkare och
ett genom hela huset gående ledningsnät gjorts
tillgänglig i de olika lägenheterna.
I ett tidigare nummer av Elektroteknik1
redogjordes för en utföringsform av centralantennen, som
dylika anläggningar bruka benämnas, varvid
mätresultat angavs för en viss anläggning. I det
efterföljande skola ytterligare några sidor av problemet
belysas. Dessutom skall en ny
centralantennkonstruktion beskrivas, vilken erbjuder en del fördelar
framför den tidigare behandlade.
Den principiella anordningen av en
centralantennanläggning framgår av fig. 1. Antennen anslutes till
en förstärkare, som matar en genom hela huset
gående ledningsslinga. Denna passerar således samtliga
lägenheter, där "abonnentanslutningar" ligga i shunt
i Teknisk tidskrift, Elektroteknik nr 10 1936, E. T. Glas:
Centralradioanläggningar med högfrekvensfördelning
(centralantenner).
Förstärkare
Fig. 1. Principiell anslutning av centralantenn.
Fig. 2. Anslutningsdosa för centralantenn
(a) jämte ekvivalentkrets (b).
50y>.
till ledarsystemet. Detta avslutas med en impedans,
som så nära som möjligt ansluter sig till dess
karakteristik. På så sätt undvikes reflexion, vilken skulle
medföra oregelbundenhet i spänningsfördelningen
längs ledningen.
För att ett dylikt nät skall lämna en fullgod
ersättning för en separat utomhusantenn till varje
lägenhet fordras: 1) radiomottagarna skola inte kunna
störa varandra inbördes, 2) totaldämpningen från
antennen till den sämst lottade anslutningen, den sista
n:r p, skall vara < 0, 3) centralantennkontakten, skall
ha samma elektriska data som en god
utomhusantenn, då radiomottagare normalt äro konstruerade
och justerade för att passa till en dylik.
Störningar från radiomottagare.
Det torde vara allmänt känt, att en återkopplad
radiomottagare kan förorsaka störningar. Vid
självsvängning utsänder den en odämpad våg, som
interfererar med vågor från sändarstationerna. Dessa
störningar uppstå endast vid felaktig skötsel, men
förekomma så allmänt, att ett centralantennät,
där denna störningskälla inte är eliminerad, är
oanvändbart. En annan störningskälla utgöra de mot
tagare, som grunda sig på superheterodynprincipen.
Dessa ha rent normalt en oscillator, som kan störa på
samma sätt som en återkopplad apparat, om också i
mindre grad. Därför måste försiktighetsmått
vidtagas, som förhindra att en radiofrekvent spänning,
alstrad av en radiomottagare, som inkommer genom
en anslutningskontakt i antennätet, förorsakar
störningar hos de till övriga kontakter anslutna
apparaterna.
Detta ordnas på så sätt, att dämpningen, räknad
från antenn-jord-kontakterna i en kontaktdosa til!
dessa i en annan dosa, göres mycket stor. Man får
därvid dock tillse, att
totaldämpningen i ledningsnätet
inte blir så stor, att
svårigheter uppstå vid konstruktion
av förstärkaren.
I fig. 2 a visas en
utföringsform av anslutningsdosan för
system med centralantenn
(benämnes hädanefter system
A), som användes av flera
tillverkare av
centralantenn-material. Spänningen till
radiomottagaren uttages över
en spänningsdelare 1:3,
bestående av två motstånd,
2 000 Q och 1 000 Q. Ur
störningssynpunkt erhålles en
ekvivalentkrets enligt fig. 2 b,
där Z’ är den med
anslutningsdosor belastade
ledningens karakteristik. Räkna vi
ut dämpningsexponenten för
Fig. 3. Annan typ för anslutningsdosa (a) jämte
ekvivalentkrets (b).
40
6 mars 1937
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
