Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Elektroteknik
åskådning bestämma, huruvida han viil taga sin
elektriska energi från det ena eller andra företaget.
Talaren lämnade därefter en del rent tekniska
uppgifter om de moderna högspänningsanläggningarna i
Amerika. Särskilt omnämndes de korta bryttider, som
användas på högspänningsnäten, för vilkas ernående
särskilt konstruerade strömbrytare måste installeras.
Exempelvis omnämndes en total bryttid av ca 3
perioder från det reläet gjort kontakt till dess
brytförloppet fullbordats. Kostnaderna för dylika
strömbrytare blevo emellertid fabulösa jämförda med
svenska förhållanden. En högspänningsbrytare för
287 kV driftspänning har ett inköpspris i U. S. A. av
110 000 $, en 132 kV brytare 30 000 $ etc.
Sedan ordföranden framburit avdelningens tack till
de båda föredragshållarna, vilket tack åtföljdes av
livligt bifall, förklarades ordet fritt för diskussion,
i vilken deltogo tekn. dr I. Herlitz, överdirektör
Borgquist m. fi., varefter det av ett 150-tal medlemmar
besökta sammanträdet avslutades kl. 22,05.
Sedan de närvarande styrkt sina krafter vid den
framdukade supén samlades man ånyo, nu för att åse
en något färgad skildring från resan. Herr
regissören och kameramannen Harry Nyström hade
nämligen med tillhjälp av sin fru, två filmkameror och
i mån av behov assistens av ingenjör Hugo
Pettersson åstadkommit en färgfilm från överfarten till
Amerika samt rundresan därstädes. Grand Canyons
sagolika färgspel, Boulder Dam och underbara
trädgårdsanläggningar passerade för de tjusta åskådarnas
blickar och framlockade livliga bifallsyttringar.
Ingenjör Nyströms humoristiska kommentarer till
filmen förhöjde i hög grad nöjet av densamma.
Sedan ordföranden ännu en gång framburit
avdelningens tack fortsattes samvaron under sedvanliga
angenäma former. Under samkvämet framförde
överdirektör Borgquist en hälsning till föreningen från
American Society of Swedish Engineers, New York
City, och ingenjör Axell i Chicago, varefter
svarstelegram avsändes dels till ovannämnda klubb, dels
till Swedish Engineers Society of Chicago. Ln.
Svenska elektroingenjörsföreningen, avdelning av
Svenska teknologföreningen, höll ordinarie
sammanträde fredagen den 5 februari 1937 kl. 19,00 på
föreningens lokal under ordförandeskap av byrådirektör
E. Malmgren.
Att jämte ordföranden justera dagens protokoll
ut-sågos civilingenjörerna P. Markman och H. Thorelli,
och i föreningen inträdde efter anmälan
civilingenjörerna Bengt Eriksson, Olle Ekert, Bjarne de La Cour
samt ingenjören C. T. I. Bo Särnö.
På förslag av ordföranden, som erinrade om att
föreningens kommitté för Nordiska elektrotekniska
kommissionen, tillsatt den 19/11 1931, under året skall
förbereda det Nordiska elektroteknikermötet i
Köpenhamn, valdes föreningens nuvarande ordförande,
direktör Hemming Johansson, till medlem i nämnda
kommitté.
Ordet överlämnades därefter till civilingenjör E.
Lundgben för ett föredrag över
"Tonfrekvensspektro-metern", beledsagat av en film från Siemens & Halske
A.-G. Föredragshållaren redogjorde först i korthet
för de olika metoder, som använts i syfte att bestämma
storleken av övertonerna i ett elektriskt
svängningsförlopp. Den hittills mest använda metoden bygger
på söktonsprincipen. Dessutom har man försökt
använda tonfrekvensmetrar, utrustade med mycket smä
tungor med kort insvängningstid samt metoder, som
utnyttja motsvarigheten till optikens böjningsgitter.
En ny metod, som tillämpats av Siemens & Halske
A.-G. i tonfrekvensspektrometern, går ut på att
uppdela frekvensområdet medelst ett antal parallellkopp-
lade filter i små frekvensintervall. Inom varje
intervall få svängningarna över likriktare uppladda en
kondensator, vars spänning blir proportionell mot
medelamplituden inom intervallet, över en roterande
omkopplare föres kondensatorspänningarna 20 ggr i
sekunden till det ena plattparet i ett oscillografrör.
Det andra plattparet erhåller en stegvis föränderlig
spänning, som av den roterande omkopplaren uttages
från en spänningsdelare. På katodstrålerörets
fluore-scensskärm ser man då 27 stycken bredvid varandra
placerade staplar, vilkas längder äro mått på
spänningen inom de olika frekvensintervallen. Bilden kan
fotograferas med en smalfilmskamera.
Med hjälp av den synnerligen intressanta och
illustrativa filmen redogjorde föredragshållaren för
ton-frekvensspektrometerns konstruktion och
användningsmöjligheter. Apparaten har redan med framgång
utnyttjats för undersökning av tal och musik,
störningar på elektriska ledningar samt analys av buller.
Den kan vidare utnyttjas för undersökning av
skakningar i byggnadskonstruktioner och torde kunna
lämna värdefull hjälp inom fonetiken samt för
undersökning av olika musikinstrument.
Sedan ordföranden framfört föreningens tack till
ingenjör Lundgren för det intressanta föredraget samt
bett honom vidarebefordra detta tack till
Siemens-bolaget, övertog han själv ordet för en kort
orientering över "Telegrafverkets museum". Byrådirektör
E. Malmgren förmodade, att det för flertalet
föreningsmedlemmar vore en överraskning att
telegrafverket hade ett museum, som nu stod praktiskt taget
klart att visas för offentligheten. I själva verket
hade museet ännu icke officiellt öppnats, varför
föreningen var den första institution, som fick avlägga
ett besök i detsamma.
Telegrafverkets museum är praktiskt taget lika
gammalt som telegrafverket självt. Redan 1865
avfördes en del föremål ur verkets
inventarieförteckning och samlades för att så småningom ingå i museet.
Dessa föremål utställdes på Göteborgsutställningen
1923, och då de skulle återföras därifrån till
Stockholm visade det sig att en hel del nya föremål
tillkommit. Dessutom skänkte Stockholms allmänna
telefonaktiebolag år 1924 ett stort antal apparater till
museet. Detta var till en början inrymt i
telegrafverkets undervisningsanstalt, Malmskillnadsgatan 23,
men utställningen var där ej så anordnad, att den
kom till sin rätt. År 1932 beviljade telegrafstyrelsen
medel för inredande av ett museum i Rikstelefons
förutvarande manuella station på Östermalm. Där ha
nu under åren 1934—1936 de utställda föremålen
ordnats på ett överskådligt och lärorikt sätt. Museet
disponerar över icke mindre än 7 500 nummer, varav
dock endast en del äro utställda.
Föredragshållaren övergick därefter till en
redogörelse för några av de märkligare föremål, som
finnas utställda i museet. Bland dessa märkas optiska
telegrafer, konstruerade av Edelcrantz, samt den
första elektriska telegrafapparaten, konstruerad 1842—
43 av Fahnehjelm och Heland. Vidare finns en bild,
överförd med Casellis bildtelegraf apparat av år 1865
samt en modell av Bells första telefon 1875. En
L. M. Ericsson-telefon (1877) samt en av ingenjör
Lundqvist vid Stockholms allmänna telefonaktiebolag
år 1884 konstruerad mikrotelefon ingå även i
samlingen. Bland telefonväxlarna märktes en enkeltrådig
växel, som varit i drift i östhammar mellan åren 1890
och 19 35, samt diverse manuella växlar av olika
årtal och konstruktion. De automatiska växlarna
omfatta modeller från början av 1900-talet, utförda av
Olsson och Betulander m. fi. Dessutom voro
naturligtvis de Holmströmska starkströmsmikrofonerna
representerade av ett flertal olika modeller.
6 mars 1937
V
51
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
