Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Elektroteknik
1931 var den största
manuella telefonstationen i
Sverige med ca 25 000
anslutna abonnenter. För att
att få rum för alla dessa
nummer i multipeln ha
jackarna i denna gjorts
synnerligen små och
tätt-liggande, såsom också
framgår av bilden. Denna
multipels storlek
överträffas dock av den vid
Stockholmstelefons
Norrstation en gång
inkopplade, vilken uppgått till
maximalt 38 000 nummer.
Ett bord från denna
station, som nu är under
automatisering, kommer så
småningom att uppställas
på museet. Den i fig. 13
synliga samlingen av
urtavlor i växelns övre del
utgöres av samtalsräknare.
Jag går här förbi raden av alltjämt inom
telegrafverket använda manuella växlar — av klaffjacktyp,
lokalbatteriväxel med lampsignaler och
centralbatteri växel, den senare en kvarstående del av den
tidigare i lokalen inrymda telefonstationen — och
övergår till de automatiska växlarna. Bland dessa
märkes först ett aggregat, som sammanbyggts av
delar från en provstation, utförd enligt ett av H.
Olsson konstruerat halvautomatisk system. Med
"halvautomatisk" förstås i detta sammanhang, att
abonnentapparaterna ej äro försedda med
impulsgiv-ningsanordning (fingerskiva), utan väljarna utställas
till önskat nummer av telefonister. Det utställda
aggregatet gör ej anspråk på att till fullo motsvara
nämnda provstations utförande; man har med
detsamma snarast avsett att uppvisa skilda väljartyper
från stationen samt åskådliggöra dessas funktion.
Aggregatet kan visas i drift. Vidare må nämnas en
av G. A. Betulanders automatiska växlar från detta
sekels början. Den visas jämte ett par anslutna
apparater och ett korskopplingsskåp i fig. 15.
Exemplaret i fråga har varit i drift i 31 års tid vid
Östanbro växelstation i Enköpingstrakten och togs ned
först i fjol sommar, då det ersattes med en modern
växel av telegrafverkets konstruktion (demonstreras
även i museet). Att stationens 15 abonnenter, trots
den relativt besvärliga uppringningsproceduren,
under denna långa tid trivts ined sin växel vittnar ju
gott om densammas driftsäkerhet. Till deras
belåtenhet har givetvis bidragit den omständigheten, att.
de genom tillgång till en automatväxel blivit
oberoende av växelstationsföreståndare och fått
oinskränkt öppenhållningstid. Växeln drives av ett
torrelementbatteri på 75 voit och kan manipuleras av
den besökande.
Bland de övriga automatväxlarna av mer eller
mindre modernt utförande vill jag här endast dröja vid
den demonstrationsväxel av L. M. Ericssons
maskindrivna system, som är monterad fristående under
Fig. 16. Vy över automatavdelningen i muséet. i mitten L. M. Ericssons demonstrationsväxel.
glashuv i automatavdelningens mitt (se fig. 16). Detta
system, som kommit till användning vid
automatiseringen av telefonnäten i Stockholm, Göteborg med
flera orter, bör vara av särskilt intresse för den
besökande, ej minst därför att kopplingsförloppen här
kunna studeras mera i detalj. Till växeln äro
anslutna 4 abonnentapparater, och växeln startar så
snart mikrotelefonen på en av dessa avlyftes.
Förutom de rena telegraf- och telefonföremålen
äger museet en omfattande samling fotografier och
ritningar. En del av de förra har redan omnämnts.
Bland fotografierna märkes även en stor samling
porträtt. I våningen 1 tr. har en hel vägg ägnats åt
porträtt av kända fysiker och teknici verksamma på
telegraf- och telefongebitet. Sålunda finnes
exempelvis en fullständig samling porträtt av alla dem, som
lånat sina namn åt elektriska eller därmed
närbesläktade måttenheter.
För fullständighetens skull må här även nämnas,
att i museets källarvåning ett antal större modeller i
gips av telegrafverket tillhöriga fastigheter
(telegraf-och telefonstationer i olika städer) äro uppställda.
Dylika modeller tillverkades så länge telegrafverket
var sin egen byggmästare. Numera har uppförandet
av verkets byggnader övertagits av
byggnadsstyrelsen.
Om såsom avslutning på denna orientering något
namn skall nämnas i samband med tillkomsten av ett
telegraf- och telefonmuseum här i landet, så bör det
vara J. Gunnar Holmströms, förre föreståndaren för
telegrafverkets undervisningsanstalt och därmed för
dess museum. Han offrade för detta museums
planerande och ordnande mycken tid och mycket arbete,
varmt intresserad som han var för den tekniska
utvecklingen inom sitt verk. Utan hans energiska
ingripande hade det i dag kanske ej funnits något
telegrafverkets museum. Det är därför bara
naturligt, att också hans porträtt finnes bland de andra
märkesmännens inom museets väggar.
3 april 1937
59
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
