Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Elektroteknik
Planläggningen av ifrågavarande förbindelser och
organiserandet av luftbevakningen påvilar militära
myndigheter och telegrafstyrelsen, men det kräves
största möjliga stöd från landets civila medborgare,
till vilkas omedelbara skydd denna organisation mer
än någon annan är avsedd att bidraga. Oavsett
civil eller militär bör det ligga i vars och ens
intresse, att materiel för luftbevaknings- och
alarme-ringscentraler i största möjliga utsträckning snarast
möjligt anskaffas.
En sammanfattning av de fältmässiga synpunkterna
på militär signalmateriel ger vid handen, att såväl
beskaffenheten av de permanenta anläggningar, vilka
mer eller mindre tillfälligt kunna tagas i anspråk
för militärt behov i krig, som av den materiel, vilken
skall ingå i signalförbandens utrustning, är av största
betydelse för riksförsvarets ledning och
befolkningens skydd mot överraskande fientliga flygföretag.
Vad beträffar de permanenta anläggningarna må
framhållas betydelsen av att en ökad automatisering
och kablifiering av telegrafverkets nät icke utföres
i sådan utsträckning, att risk uppstår för allvarligare
störningar eller avbrott i händelse av krig.
Beträffande fältmaterielen framträder behovet av en väl
förberedd och produktionskraftig inhemsk
krigsindustri, därest signalförbandens utrustnings- och
ersättningsbehov icke skall äventyras.
Civilingenjör A. ÖMAN:
Utvecklingen av den militära signalmaterielen har
gått hand i hand med motsvarande utveckling på det
civila området. De äldsta signalmedlen äro de
optiska och de akustiska, vilka redan under forntiden
kommo till användning för överförandet av signaler.
Det är dock först i och med tillkomsten av den
elektriska signalmaterielen, som en snabb och säker
överföring av signalmeddelanden möjliggjorts.
Anordningar för ledningsbunden transmission av telefoni
och telegrafi kommo i bruk under senare hälften av
1800-talet men erhöllo under världskriget en
framgångsrik konkurrent i den trådlösa transmissionen.
Det som framför allt gjorde, att radion fick en
vidsträckt användning som signalmedel, var att en
förbindelse snabbt kunde upprättas under växlande
taktiska lägen samt att man blev oberoende av de
avbrott, som i fält ofta uppstå på ledningar.
Tillkomsten av den moderna radiomaterielen är
framför allt beroende av elektronrören. Dessa
utvecklades först under världskriget till större
användbarhet. Då världskriget upphörde, inträffade ett
stillestånd i utvecklingen av den militära
radiomaterielen och det var först i samband med att elektronrör
av s. k. lågtemperaturtyp framkommo, som en
ytterligare utveckling möjliggjordes. Den stora
betydelsen av lågtemperaturrören låg i, att betydligt mindre
effekt erfordrades för rörens upphettning, varför
radiomaterielen kunde byggas lättare och med mindre
dimensioner.
Den tekniska utformningen av signalmaterielen är
beroende av bi. a. dess taktiska användning. Det
ligger nära till hands att antaga, att många civila
anordningar på det teletekniska området kunna vara
direkt användbara för militärt bruk. Så är emellertid
icke fallet. Såsom ett exempel på materiel, vilken
ännu icke ansetts mogen för fältbruk i någon större
utsträckning, må nämnas utrustningar för
bärfre-kvenstelefoni på ledningar. Dessa anordningar
förekomma i det civila fast uppställda, betjänas av
fack-utbildad personal och användas på ledningar med
stabila egenskaper. Därest en sådan utrustning
kunde byggas med tillräcklig låg vikt och volym och
fungerade säkert, även om den betjänades av personal
med relativt ringa utbildning, samt utan svårighet
kunde användas på fältledningar, som från ena dagen
till den andra ha den mest varierande karakteristik
och dämpning, skulle den finna en vidsträckt militär
användning för multiplicering av trådförbindelser.
Signalmaterielen bygger i fråga om konstruktionen
på den allmänna utvecklingen på det teletekniska
området. Materielen måste dock i regel bliva av
ganska avvikande utförande från vad som är vanligt på
det civila området. Det är endast i ett fåtal fall,
som motsvarande civila materiel utan ändring kan
komma till användning.
Det är icke avsikten att här lämna en
systematisk redogörelse för den militära signalmateriel,
som förekommer, men skola dock några bilder
visas såsom exempel på dylik materiel. Armén
har nyligen fått en fälttelefonapparat av ny
konstruktion, fig. 1. Apparatens innanmäte visas på
bilden uttaget nr lådan, vilken senare är
bakelit-gjuten. Den tillverkas av Telefonaktiebolaget L. M.
Ericsson, som nedlagt ett förtjänstfullt arbete på att
skapa en apparat, som tillfredsställer alla fordringar
på låg vikt (ca 4,5 kg), hållbarhet, goda
transmissionsegenskaper m. m. Telefonväxlar förekomma av
olika storlekar. En dylik, i första hand avsedd för
30 linjer, men som genom påbyggnad av lösa
klaff-jackfält kan ökas för ytterligare linjer, visas å fig. 2.
En ensnörväxel för 10 linjer (fig. 3) har en vikt
av-blott 8 kg, varvid dock för dess betjänande jämväl
en telefonapparat erfordras. För mycket små
växelstationer användas s. k. växelceller (fig. 4). Genom
sammansättning (medelst en låsanordning) av flera
växelceller —- vardera för tre linjer — kan dock en
större växel erhållas. Fig. 5 visar en
automatcentral-battericell, som användes, då fältväxlar eller
fälttelefonapparater skola anslutas till automatiserade nät.
För provning av viktigare fältledningar användes en
s. k. linjeundersökningsapparat, fig. 6. Densamma
Fig. 1. Fälttelefonapparat.
1 maj 1937
73
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
