Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknisk Tidskrift
Den revy jag här sökt giva gör inga anspråk på
fullständighet. Jag har blott försökt omnämna vad
som under senare tid särskilt fångat min
uppmärksamhet och därtill i vissa fall anslutit några teoretiska
betraktelser.
Civilingeniör G. LÖFGREN:
Aggregatstorlek saint uppställningssätt.
Valet av aggregatstorlek har berörts av de båda
föregående talarna. Sett från elektroteknikeriis
synpunkt är en nedskärning av antalet aggregat i en
station inom vissa gränser enbart av godo. Hela
anläggningen blir enklare och mera lättskött. Vid valet av
aggregatstorlek kommer dels frågan om horisontell
eller vertikal uppställning, dels valet av
generatorspänning in. Beträffande uppställningssättet torde
flertalet av de nybyggda svenska vattenkraftverken
vara utförda med vertikal uppställning. Den
vertikala generatorns bärlagerkonstruktion möjliggör
användandet av enhjuliga turbiner, enär axialtrycket
utan vidare kan upptagas av bärlagret. Vid
horisontell uppställning måste turbinerna utföras som
tvillingturbiner och automatisk utbalansering tillgripas.
Dubblager måste dessutom installeras för
upptagande av event. resterande axialtryck. Vid
vertikaluppställningen måste vikten av maskinaggregatets
roterande delar jämte vattentrycket å hjulet föras ned
genom turbinens stagring till bottenfundamentet,
vilket ibland kan vara ganska besvärligt. Vid
horisontaluppställning finnas ej dessa svårigheter.
Vertikaluppställningen kan användas från de
minsta enheter upp till de största och ger bättre
verkningsgrad å turbinen, men anläggningen blir ofta
billigare vid horisontaluppställning genom att en
maskin med högre varvtal kan väljas. Den
horisontella uppställningen är ur montagesynpunkt enklare
än den vertikala och eventuella reparationsarbeten å
turbinen kunna oftast genomföras utan att generatorn
varken helt eller ens delvis behöver demonteras.
Man får som synes sällan några fördelar gratis, och
det uppställningssätt som väljes måste för varje fall
noga undersökas i alla avseenden. Man bör noga
akta sig för att tro, att vertikaluppställning är den
enda riktiga, åtminstone inom de storleksområden för
turbiner, där lagertrycken ännu kunna behärskas.
Betr. generatorspänningen har man här i landet
hittills ansett 10—12 kV som lämpligt maximivärde
med hänsyn till de stora kostnader som en driftsäker
spårisolation för högre spänning skulle medföra. Vid
stora maskinenheter blir generatorns normalström
ofta avsevärd, vilket med hänsyn till
förbindelseledningarna mellan generator och upptransformator
samt ställverksanordningar på generatorsidan är
föga önskvärt. Med hänsyn härtill torde man kunna
räkna med en viss begränsning av generatorstorleken
tills maskinkonstruktörerna åstadkommit den ur
dessa synpunkter synnerligen önskvärda höjningen
av generatorns driftspänning. Redan vid 2 500 à
3 000 amp. normalström bliva strömbrytare och
frånskiljare så pass tunga och svårmanövrerade, att en
ökning utöver dessa värden från driftledarens sida
måste anses olämplig. De kortslutningsströmmar, som
erhållas i skensystem för generatorspänningen, kunna
antaga avsevärda värden och kortslutningskrafterna
bliva sådana, att speciella åtgärder i fråga om alla i
anläggningen ingående apparater måste vidtagas i
och för deras bemästrande.
Aggregatstorleken bör därför väljas sådan att
samtliga i stationen ingående aggregat kunna
rationellt och ekonomiskt utnyttja den under olika
årstider till buds stående vattenmängden, samtidigt
som man bör tillse att de ej göras så stora, att man
onödigtvis skaffar sig svårigheter, vare sig’ på den
elektriska, hydrauliska eller vattenbyggnadstekniska
sidan.
Generatorernas allmänna utförande.
Bärkonstruktionen under den vertikala generatorn
har under senare år i regel utförts som en krans av
armerad betong eller plåt, med hål upptagna för
kylluften. En dylik konstruktion har nödvändiggjorts
genom den på de senare åren så vanliga anordningen
med 2 st. bärbalkar för generatorns bärlager i stället
för det tidigare använda armkorset. I vissa fall
kunna stora fördelar uppnås i fråga om lämplig
lufttillförsel och goda utrymmen för generatorns
uttagsanordningar om en lättare stödkonstruktion av
järnbalkar användes. Detta fordrar dock i sin tur
användandet av den dyrare armkorskonstruktionen i stället
för bärbalkar, enär tryckkrafterna måste fördelas
någotsånär likformigt runt om turbinens stagring. Då
fjädringen hos ett armkors är avsevärt mindre än hos
bärbalkar blir löphjulets vertikala rörelser vid
varierande belastningar mindre, vilket förhållande är
av fördel bl. a. med hänsyn till turbinens
labyrint-boxar.
Placeringen av bärlagret blir ofta föremål för
ingående diskussioner. Det har ofta framhållits, att
placerandet av bärlagret under generatorrotorn skulle
vara särskilt fördelaktigt, enär generatorn själv
skulle till stor del kunna efterses och även
demonteras, utan att bärlagret behövde röras samtidigt som
totalhöjden å maskinen minskades. En sådan
placering gör givetvis generatorlindnmgen lättare
åtkomlig för eventuella reparationer och underhållsarbeten
men medför å andra sidan att inspektionen av
bärlagret självt försvåras, även om det som regel är
möjligt att taga ut segmenten i detsamma utan
demontage av generatorrotorn. Placeringen av bärlag
ret under rotorn medför fördelen av att
vertikalbelastningen ej behöver föras ned genom statorryggen
utan endast via det undre och vanligen mindre
armkorset eller bärbalkarna ned till turbinen. Enär den
vertikala generatorns kylluft som regel suges in
underifrån, upptager bärlagret vid detta placeringssätt
ett för den obehindrade lufttillförseln önskvärt
utrymme. Om därtill stationen är sådan, att regulator,
oljepump m. m. äro placerade å högre beläget plan,
torde bärlagret i och för en lättare övervakning bättre
kunna placeras ovanför rotorn. Endast vid sådana
stationer, där generatorn är placerad "utomhus" och
där den egentliga maskinstationen befinner sig
mellan generator och turbin, är placeringen av
bärlagret under rotorn verkligen motiverad, ävensom i de
fall då statordiametern är så stor, att statorn måste
beredas möjlighet till expansion. Rotorn kan i så
fall fastlåsas vid byggnadskroppen och statorn
erhålla viss rörelsefrihet.
Det torde knappast bestridas av någon
anläggningstekniker, att alla de delar av maskineriet,
inklusive hjälpmaskiner, som av driftpersonalen särskilt
96
5 juni 1937
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
