Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Te kn i sk Ti ds kri ft
M
Denna fasvinkel å är i normala fall
och M0 ha ungefär samma absoluta
M = M0 ■
liten, så att
värden.
Med förkortningarna == Rx -f- jcoL1
L2 = R2 + jcoL2
Vi = fa + r2)-I1 —
r2-x • F2 = r2 ■ 7j — (r2 + r3)
* 2
X
M = j (o M„ ■ e
-i à
kan man skriva transformatorekvationerna
V2 = M-11 — L2.I2
En ekvivalens är riktig, när dess fyrpol-ekvationer
i formen (1) överensstämma med de nyss uppskrivna
transformatorekvationerna.
eller, skrivet på annat sätt
Vi = fa + r2)-h —
(1 a)
(1 b)
Vt = — fi
x
+ r 3
X2
■h
(2 a)
(2 b)
Identifiering av koefficienter mellan systemen (1)
och (2) ger oss
Ti + r2 — L1 = Bi -|- ja>L1
2. Villkorligheten när man fixerar ett ekvivalent
schema.
Fig. 3 och 4 visa transformatorekvivalenser av
%-och jj-typ med avslutande ’"ideell transformator"’.
Därmed menas, som ett abstrakt räknebegrepp, en
anordning, som har alla de egenskaper, som en normal
transformator borde ha men icke har. En "ideell
transformator" omsätter ström och spänning i
förhållandet x resp. ^, är fri från ohmskt motstånd och
x
läckning samt har på båda sidor oändligt stor
induktans, varigenom den ej inverkar på kretsens
impedans.
Vart och ett av ovanstående kopplingsschemata
innehåller fyra t. v. obestämda storheter ri; r2, rs och x.
Dessa behöva emellertid blott uppfylla tre
villkorsekvationer, ty transformatorekvationerna äro fullt
bestämda av de tre impedanserna Lt. L2 och M. Man
kan alltså helt godtyckligt uppställa ett fjärde villkor
och får på så sätt för varje gång en ny ekvivalens.
Alla dessa schemata äro visserligen lika rätta, men
de äro ej lika ändamålsenliga. Man kan t. e. sätta
r1 eller r., lika med 0 i fig. 3. Men så snart man
ställer orimliga fordringar på schemat, t. e. att man
antar r2 = 0 i fig. 3, hämnar sig detta genast, därigenom
att övriga storheter få värden, som icke kunna
fysikaliskt realiseras, såsom oc. I det följande behandla
r-i
x
+ r3
= M = jcoM0.e~’d
jcoL2
- Lo = Äo
(3 a)
(3 b)
(3 c)
En av de fyra parametrarna skola vi nu i det
följande välja olika från fall till fall. Emedan
frågan rör sig om impedanser, råder villkorlighet för en
amplitud och en fasvinkel.
b. Ekvivalent schema utan ’primär läckinduktans
(r1 reell).
För enkelhets skull gå vi in för ett reellt
omsättningstal x, ehuru det rent formellt inte skulle ställa
till med några svårigheter för tillämpningen att räkna
med komplext
x.
Vi sätta alltså
r2 = ]wx■ e
-jö
med en reell storhet x, som enligt (3 b) bestämmes
X
av x = . Insättning i (3 a) ger oss, då <5 är en
M0
liten vinkel, så att
-jå
oc 1
■]ö
ri = #1 + icoLt —jcox — öæx.
Härav följer vidare villkoret x = Ll.
Sedan blir
r2 = jmLi -\-ömLx
= R, — dwL^ = Rla
Li
(4)
(5 a)
(5 b)
(5 c)
r?. = x’
■ Ri
Li
■ fi- LM
l x2 • lJ
Ideell transformator
Fig. 3. Allmänt ekvivalent schema av r-tyP-
vi de olika ändamålsenliga formerna av
anslutning därtill även av ji-typ.
Fig. 4.
Ideell transformator
Allmänt ekvivalent schema av
rr-typ.
X
jco L2- X2 ■
— öæL1 =
i<x>aL2] (5 d)
med Rla = Rl — öcoL1
■ år 2coL«
R<Jn - Rs>
-typ och i
Mn
VLiL2
3. Transformatorekvivalenser av %-typ.
a. Allmänt.
Vi uppställa för fyrpolen onligt fig. 3 ekvationer
av typ (1) och identifiera äärefter de tre
koefficienterna. Sedan är fyrpolen en ekvivalens till fig. 1.
Man övertygar sig lätt — genom undersökning av
tomgång och kortslutning eller genom direkt
uträkning enligt fvrpolsmetod — att följande ekvationer
gälla för Vj-sektionen 1, 2 till 3, 4
= 1
= 1
Förhållandet
M,
har en praktisk innebörd, näm-
... Vi
ligen spänningsomsättnmgen i tomgang nar man
V 2
primärt påtrycker en bestämd spänning och mäter
106
3 juli 1937
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
