Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknisk Tidskrift
betydande av de båda storheterna, eller medtaga
den som en liten korrektionsterm. Kretsen själv
behandlar man ibland genom en ytterligare
omformning. Också i detta fall finns det ett omsättningstal
vid vilket man vid avstämning får största
gallerspänning.
Fig. 13
järnkärna.
5. Återkoppling.
återger en rörgenerator med spolar utan
Här använda vi ekvivalensen fig. 5 och
inverkar något på fasen men knappast något på
amplituden). Den ström, som flyter in från höger i fig.
M
13 c är alltså Zr= — S ■ ■ Ea (minustecknet kom-
mer av att strömmen vid i fig. visad polaritet ligger
180° i fas från spänningen).
Det är alltså, som om svängningskretsen utom Ä,
I M
hade en negativ konduktans ..- =—S■ –- shuntad.
E„ Li
Ursprunglig- krets. Ekvivalens.
Fig. 14 a och b. Två. kopplade kretsar och deras ekvivalenta krets.
rörekvivalensen enligt fig. 13 b, vid vilken en
konstant ström S ■ Eg (S rörets branthet) flyter genom de
parallellkopplade motstånden R( och Ra} Vi få så
fig. 13 c av vilken vi genast se, att gL2 och R.z icke
spela någon roll för Ëa. Praktiskt taget är Ë„ ■
M0
lika med Ea, om vi ej taga hänsyn till
spänningsdelningen mellan Rx och den till storleksordningen
mycket större reaktansen coL1 (denna spänningsdelning
1 S • Kg iir rörets kortslutningsväxelström i anodkretsen. Den vanliga
_ - - - S Ë
rörekv. .« Eg = la ■ (Rt + Ra) ger med Ba = -Ia Ra Ea =–j-
Ri+K
varav satsen följer. (ö. a.)
Härav finner man lätt villkoret för att svängningar
skola kunna uppstå.
G. Tvä kopplade kretsar.
Som sista exempel visar fig. 14 a två med varandra
löst kopplade kretsar, ett vanligt t. e. vid
mellanfre-kvensförstärkare förekommande fall. Vi använda
ekvivalensen enligt fig. 8 och försumma på grund av
den lösa kopplingen r vid sidan av 1. Vi få på detta
sätt fig. 14 b. Kretsarna äro på sätt och vis
förenade med varandra genom en mycket stor induktans
— gånger ursprunglig induktans^. Kopplingen är
därför återförd till en spänningsdelning.
Impulsmotståndet hos jordarter.
Av HARALD NORINDER och ROBERT NORDELL.
Inledning.
Genom de senaste årens stegrade krav på effektiva
skyddsanordningar mot åskslag i elektriska
anläggningar och icke minst vad beträffar
högspänningsledningar har frågan om lämpliga och effektiva
jordkontakter i hög grad aktualiserats. Samma förhållande
gäller även ifråga om jordkontakter för
byggnadsåskledare. En bidragande orsak till att man numera
ställer större krav på jordkontakternas egenskaper äi
den kännedom, som under de senaste åren vunnits
ifråga om blixtens urladdningsegenskaper. Genom
omfattande undersökningar med hjälp av
katod-stråloscillografer lia blixtströmmens variationsformer
blivit ingående undersökta. Man har därigenom fått
en möjlighet att bl. a. beräkna de
spänningsstegringar, vilka uppstå exempelvis i en kraftledningsstolpe
eller i en åskledare, när dessa föremål träffas av en
blixturladdning. Vid en dylik beräkning spela
jordkontakternas motståndsegenskaper för impulsström
en avgörande roll.
Då det exempelvis gäller att beräkna den
spänningsstegring, vilken uppstår vid blixtslag till en
kraftledningsstolpe av järn och därvid avgöra, om
denna spänningsstegring medför fara för isolatorerna
till de spänningsförande ledningarna gäller det att
noggrant räkna med de ohmtal, som representera
stolpens jordmotstånd. Den frågan inställer sig
genast i vad mån man kan räkna med pålitligheten i de
motståndsvärden, vilka uppmätts exempelvis med en
vanlig mätbrygga eller en megger. När det är fråga
om att bedöma skyddsegenskaperna lios en i jorden
nedlagd ledning, en s. k. marklina mellan ett antal
kraftledningsstolpar, är även denna linas jordmotstånd
bestämmande för dess skyddsvärde. Om en
kraftledningsstolpe, ansluten till en dylik ledning, träffas av
blixten, kan man i initialögonblicket visserligen icke
frångå att räkna med ett vågmotstånd på 150 à 200
ohm för den i marklinan från stolpen utgående
impulsen. Vad som kommer att bestämma
skyddsvärdet hos linan blir emellertid dess övergångsmotstånd
till jord, vilket bör vara så litet, att impulsen under
sin framträngning huvudsakligen bestämmes av detta
avledningsmotstånd. Gäller det att bestämma
säkerhetsgraden hos ett överspänningsskydd, blir man
likaså ställd inför kravet på ett tillräckligt lågt över-
110
7 aug. 1937
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
