Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknisk Tidskrift
rar mot avvikelsen från normalfrekvensen. Den
summerar således dessa avvikelser, och differensvisaren, som ju
är utväxlad från denna rotor, ger genom sitt läge en
direkt indikering på summaavikelsen och därmed också
på skillnaden mellan synkrontiden och normaltiden. Pä
differensuret kan därför direkt avläsas hur mycket ett
till nätet anslutet synkronur går före eller efter
normaltiden. På nedre delen av differensurets tavla finnes
dessutom en vanlig urtavla med visare, som drivas från
ett sekundimpulsverk. Detta impulsverk drives i sin tur
av sekundimpulser från pendeluret, och visarna komma
således att ånge den borgerliga normaltiden.
Till anläggningen hör dessutom en
tidkorrigerings-anordning som användes för den händelse pendeluret
skulle dra sig före eller efter den borgerliga
normaltiden. Denna anordning korrigerar då
normaltidangivel-sen i hela systemet. På grund av differensurets
konstruktion kan detta ej ske så enkelt som uteslutning
resp. tillägg av en sekundimpuls, utan en sådan
ruck-ning i systemet måste utsträckas över en tid av flera
sekunder. Tidkorrigeringsanordningen är därför
konstruerad så, att en impuls lägges till resp. tas bort
på 4 s.
Apparaten består av en väljare och två reläer samt
en starttryckknapp och en omkopplare för pius- resp.
minuskorrigering. Apparatdelarna äro sammanbyggda
inom en plåtkåpa. Verkningssättet är följande: vi anta
att pendeluret går något för sakta i förhållande till den
borgerliga normaltiden, och att 1 s skillnad mellan
precisionsurets tidangivelse och den borgerliga
normaltiden uppstått. För att. korrigera denna differens, fäller
man omkastaren till plusläget och igångsätter
anordningen genom att trycka in startknappen. Därvid
förberedes en utsändning av påskyndande impulser; när
nästa impuls inkommer från pendeluret, börjar
tidkorrigeringsanordningen automatiskt att arbeta och utsänder
sedan impulser med 0,8 s mellanrum. Efter 4 s ha
således fem impulser gått ut i systemet, och man har
ruckat differensuret en sekund bakåt. För den
händelse pendeluret i stället skulle gå något för fort måste
efter någon tid korrigering ske åt motsatt håll.
Omkastaren fälles därvid till plusläget och startknappen
Fig. 2.
intryckes. På samma sätt som förut utsändes nu
impulser, dock endast tre under 4 s. Detta tillgår så, att
en impuls förlänges så länge, att denna och nästa
impuls förenas till en lång impuls med en varaktighet
av 1 s. Detta betyder för differensurets del, att den
inre rotorn följer med den yttre under ett halvt varv
och drar differensvisaren en sekund åt minussidan.
X differensuret kan inbyggas en kontaktanordning,
som sluter en signalströmkrets vid vissa inställbara
värden på skillnaden mellan synkrontiden och
normaltiden. Härigenom behöver inte driftpersonalen hela
tiden hålla ögonen på differensuret, utan kan mera
odelat ägna sig åt sina övriga uppgifter. Till anläggningen
kunna flera differensur anslutas. Det är ofta önskvärt
att på flera ställen inom ett kraftverk kunna ånge
tidsavvikelsen på ett till nätet anslutet synkronur, och
chefen eller andra högre tjänstemän kunna i sina rum
låta sätta upp differensur för att på detta sätt
kontrollera driftpersonalen (Ericsson Rev. 1936, sid. 100).
sah.
Förläggning av sjökabel genom inspolning. För att
skydda sjökablar mot skadegörelse vid ankring etc.
bör man gräva ned dem i sjöbottnen på större eller
mindre djup. För nedgråvningen har man i
allmänhet använt grävskopa, vilket är ett mycket dyrbart
förfaringssätt, som mycket starkt begränsat dess
användning.
Där bottenförhållandena det tillåta, kan man
emellertid nedgräva kabeln direkt genom spolning. För
detta ändamål har en dykarfirma nyligen utarbetat en
anordning, som består av ett spolrör, genom vilket
kabeln frammatas. På undersidan av röret finnas 57
munstycken, genom vilka utströmmar vatten, som
med 4 à 8 at. tryck lämnas av en pump, driven av
två dieselmotorer på 50 resp. 75 hk. Spolröret, som
monteras på en pråm, nedskjutes i sjöbottnen till
önskat djup; när röret sedan dras framåt av
pråmen, glider kabeln genom röret och lägger sig i
den ränna som utspolas av tryckvattnet. Genom
vattenströmningen lägger sig sedan rännan igen av sig
själv. Anordningen tillåter kabelns nedgrävning till
ett djup av upp till 6 m; vattendjupet kan uppgå till
18 m. Röret kan ta kablar med en yttre diameter av
upp till 20 cm.
Med anordningen förlades nyligen en 6 6-par
sjö-kabel tvärs över ett flera kilometer brett sund pä
2 m djup under sjöbottnen; vattendjupet var 5 m.
På största delen av sträckan bestod sjöbottnen av
sand och grus, och där gick förläggningen utan större
svårigheter; större stenar kringgingos.
Förläggningshastigheten uppgick till 100 m kabel på 25 à 30 min.
På en mindre del av sträckan voro
förläggningsförhäl-landena mycket ogynnsamma, då bottnen bestod av
Kabel Från Hobel-
Fig. 3.
lera, krita och sten. Förläggningshastigheten fick då
minskas till 100 m kabel på 2 timmar. (E. T. Z. 1936,
sid. 5 78.) sah.
Ett nytt elektronrör, som är avsett att kunna
an-vändas för alla uppgifter i en mottagare, har
konstruerats av engelsmannen Harries. Rörets elektroder
sammankopplas och anslutas på olika sätt med hänsyn till
arbetsuppgiften, och röret säges kunna utnyttjas —•
utan nämnvärt sämre resultat än som uppnås med de
normala specialrören — såväl för hög- och
lågfrekvensförstärkning som för demodulering, frekvensblandning
m. m.
118
7 aug. 1937
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
