Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Elektroteknik
Fig. 1.
Fig. 2.
Fig. 3.
Fig. 4.
Harries-röret har indirekt upphettad katod, fem
galler och anod. Vanliga trioddata ernås genom
anslutning av samtliga galler med undantag av det närmast
katoden befintliga till anoden (fig. 1). Det sistnämnda
gallret tjänstgör här liksom i alla övriga kopplingar
som styrgaller; det är uttaget i glasballongens topp.
För högfrekvensförstärkning kopplas röret enligt fig.
2 eller fig. 3. Röret arbetar härvid ungefär som en
tetrod, dock med den skillnaden att automatisk
volymreglering (AVC) kan ske med ett resp. två frän
styrgallret avskilda galler. Fördelen härmed uppgives vara
att arbetspunkten ständigt kommer ätt ligga på
anod-strömskurvans raka del.
Även som slutrör lcan det nya röret tjänstgöra, och
det inkopplas i så fall enligt fig. 4. Arbetssättet är då
i stort sett detsamma som lågfrekvenspentodens. Ett
extra accelerationsgaller med tämligen låg potential
finnes dock mellan fånggaller och anod. Röret är med
hänsyn till dess användning som slutrör utfört enligt
samma princip som "beam-power-röret" (se notis 1
Elektroteknik nr 7, 1936), vilken konstruktion Harries
tidigare angivit, enligt vad det vill synas helt oberoende
av den amerikanska.
Idén att söka åstadkomma ett rör, lämpat för ett
flertal arbetsuppgifter, är visserligen ej ny, men så pass
mångsidiga typer som Harries-röret hava, så vitt oss är
bekant, ej tidigare uppträtt på den radiotekniska
arenan. Uppslaget bör emellertid vara mycket lockande;
vid genomsyn av en av de större europeiska
rörfabrikanternas sista lista över mottagarrör finner man däri
upptagna icke mindre än 73 olika typer, frånsett
likriktar-rör och sådana rör, som avvika från andra endast
beträffande katodutförandet. g.
LITTERATUR
De viktigaste konstruktions- och driftsegenskaperna
hos likströmsmaskinerna, av lektorn, fil. dr,
civilingenjör Axel Nordhult, 38 sidor. Pris 1 kr.,
Stockholm 1937.
Ovan angivna uppsats, utgörande ett särtryck ur
Tidskrift för elementär matematik, fysik och kemi,
riktar sig i främsta rummet till fysiklärarna vid de
allmänna läroverken. Enligt gällande läroplaner
skall fysikkursen inrymma åtskilliga tekniska
till-lämpningar av naturlagarna, men i detta avseende äro
förefintliga läroböcker ofta relativt knapphändiga.
Förf. av den nämnda uppsatsen har därmed åsyftat
giva en mer tekniskt betonad översikt över
likströmsmaskinens teori och driftsegenskaper såsom ett
lämpligt komplement till läroböckerna. För att också
kunna sättas i elevernas egna händer i samband med
det s. k. enskilda arbetet är innehållet, och speciellt
de teoretiska momenten, anpassat efter
kunskapsmåttet i matematik och fysik på realgymnasiet. En
viss olikformighet i framställningens bredd kan
förstås mot bakgrunden av denna dess didaktiska
uppgift. Förf. långa pedagogiska erfarenhet torde borga
för, att stoffurvalet blivit det för ändamålet mest
adekvata. Ur innehållet må anföras huvudrubrikerna:
Konstruktion, Generatorns driftsegenskaper, Förluster
och verkningsgrad, Likströmsmotorernas vridande
moment och varvtal. Det är att hoppas, att det lilla
arbetet, vilket även bör kunna intressera ingenjörer
och i synnerhet dem, som syssla med undervisning i
elementär elektroteknik, skall efterföljas av en
liknande uppsats över växelströmsmaskiner.
K. D.
Installationstechnik und Elektromaterial für
Haus-anlagen, von W. Klement. 157 sid., 216 fig.
Ver-lag Max Jänecke, Leipzig 1937.
Hochspannungsanlagen, von Friedrich Weickert.
Dritte, vollständig neubearbeitete und erweiterte
Auf-lage. 341 sid., 275 fig. Verlag Max Jänecke,
Leipzig 1937.
FÖRENINGSMEDDELANDEN
Svenska elektroingenjörsföreningen, avdelning av
Svenska teknologföreningen, höll ordinarie
sammanträde på föreningens lokal, Brunkebergstorg 20,
onsdagen den 24 mars 1937 kl. 19,30.
Sammanträdet öppnades av föreningens vice
ordförande, överingenjör Yngve Holm.
Att justera dagens protokoll utsågos
byrådirektörerna K. E. Nylander och Nils Malm.
I föreningen invaldes ingenjör G. Agorelius och
friherre N. A. A. Leuhusen.
Ordet överlämnades därefter till överingenjör K. E.
Eriksson", Ludvika, vars föredrag behandlade ämnet
"Provning och bedömning av högspänningsbrytare".
Föredraget kommer att införas i Teknisk tidskrift.
Efter det med livligt bifall emottagna anförandet
frambar ordföranden avdelningens tack till
föredragshållaren, varefter följde en diskussion, i vilken
förutom föredragshållaren deltogo herrar Alm, Herlitz,
Thorburn och Löfgren, varefter det av ett 60-tal
medlemmar besökta sammanträdet avslutades kl. 22,20.
Klubbafton med gemytlig samvaro avslutade
kvällens sammankomst.
Ln.
Svenska elektroingenjörsföreningen, avdelning av
Svenska teknologföreningen, höll under den
"Elektriska veckan" ordinarie sammanträde lördagen den
22 maj 1937 kl. 10 på föreningens lokal.
Ordföranden, direktören Hemming Johansson,
förklarade sammanträdet öppnat, varefter överingenjör
K. E. Eriksson och civilingenjör F. Markman utsågos
att jämte ordföranden justera dagens protokoll. I
föreningen inträdde efter anmälan civilingenjörerna
Ivar Hellder och Ivar Hilfing.
Ordföranden meddelade, att Svenska elektriska
kommissionen (SEK) konstituerades den 21 maj
19 3 7. Vid ett därefter hållet sammanträde med
SEK:s styrelse blev ett av SEIF:s styrelse uppgjort
förslag till avtal mellan å ena sidan SEK och å andra
3 juli 1937
119
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
