Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknisk Tidskrift
sidan STF med dess avdelning SEIF godkänt utan
ändringar. Vidare anmäldes att styrelsen utsett tekn.
dr F. Dahlgren till ledamot för Sverige i kommittén
för behandling av elektrotekniska frågor vid "Det
andra nordiska ingenjörsmötet" i Oslo den 13—15
juni 1938. Därjämte har styrelsen valt tekn. dr
I. Herlitz som sin representant i Svenska
nationalkommittén för internationella
högspänningskonferen-ser.
Föreningen godkände styrelsens åtgärder att med
anledning av en skrivelse från professor S. Velander
om samarbete vid uppgörande av förslag till andra
utbyggnaden av Tekniska högskolans elektrotekniska
laboratorier tillsätta en kommitté bestående av
följande personer:
överingenjör Theodor Björgerd, civilingenjör Hugo
Blomberg, överdirektör Waldemar Borgquist,
direktör Gunnar Dalén, kommerserådet Axel F. Enström,
överingenjör Karl Erik Eriksson, direktör Nils
Forssblad, överingenjör Bror Hansson, tekn. dr Ivar
Herlitz, bergsingenjör Gustaf Hjertén, förste
byrådirektör Arvid Holmgren, direktör E. A. Hultman,
överingenjör Fritz Jacobsson, direktör H. Johansson,
direktör J. L. La Cour, överingenjör Karl J. Laurell,
byrådirektör Siffer Lemoine, tekn. dr Ragnar
Liljeblad, byrådirektör Nils Malm, civilingenjör Fredrik
Markman, professorerna Harald Norinder, Henning
Pleijel och J. Roos af Hjelmsäter, ingenjör Henning
Spanne, civilingenjör Inge Svedberg, direktör Fredrik
Söderbaum, civilingenjör Edy Velander, fil dr Mauritz
Vos och byråchef Ivan öfverholm.
Kl. 10,30 hälsade ordföranden samtliga
representanter för de i "Elektriska veckan" deltagande
organisationerna välkomna och uttalade en förhoppning,
att de föredrag, som SEIF komme att bjuda på under
den gemensamma titeln "Materialfrågor inom
elektrotekniken", skulle visa sig vara av intresse och bidraga
till den svenska elektroteknikens utveckling.
Förste talare var bergsingenjör G. Gedda, som
behandlade ämnet "Järn och järnlegeringar för magnetiska
kretsar". Efter en redogörelse för de teorier, på vilka
vår nuvarande uppfattning av ferromagnetismen
grundar sig, underströk föredragshållaren den stora
betydelsen för teknik och industri, som den fria
vetenskapliga forskningen på detta område haft.
Senare delen av föredraget behandlade tekniska
till-lämpningar och järnlegeringarnas materialegenskaper
under rubrikerna solida kärnor, lamellerade
järnkärnor, permanenta magneter och omagnetiska
järnlegeringar.
Civilingenjör S. övebby talade därefter över ämnet:
Speciella magnetiska material för ton- och
radiofrekvens.". Som karakteristiskt för skillnaden mellan
kraftteknikens och teleteknikens uppfattning om
magnetiska legeringar påpekade talaren, att den förre
huvudsakligen studerar BH-kurvor och den senare
H-kurvor. Karbonyljärnets framställning och vidare
bearbetning t. e. till pulverkärnor var föremål för
behandling. Vidare beskrevos ferronickellegeringar
med hög permeabilitet och
nickel-aluminium-kobolt-titan-legeringar med hög koercitivkraft samt
demonstrerades med bilder modeller för dessa legeringars
användning inom teletekniken.
Efter lunchpaus fortsatte förhandlingarna kl. 14,40,
då ordföranden överlämnade ordet till civilingenjör
H. Berlin, som behandlade ämnet: "Ometalliska
press-ocli sprutmaterial för elektroindustrien." Den stora
mängden olika typer material, som nu tillverkas, gör
en överblick över dem mycket svår. En klassificering
är därför önskvärd, och talaren efterlyste resultat av
verksamheten inom den kommitté, som för några år
sedan tillsattes av ESK på initiativ av SEIF. En stor
del av föredraget omfattade en redogörelse för olika
provutrustningar och -metoder för materialprovning,
varefter till slut några exempel på pressade och
sprutade delar för elektroindustrien demonstrerades med
hjälp av skioptikonbilder.
Siste talare för dagen var ingenjör B. Andersson- med
föredrag över ämnet: "Värmeleständighet hos fibrösa
isolermaterial." Med utgångspunkt från en av
föredragshållaren uppställd definition på
värmebeständighet påpekade denne den stora praktiska betydelsen
av att isolatormaterial bibehålla sina mekaniska
hållfasthetsegenskaper, även då de utsättas för höga
temperaturer. Undersökningar, som utförts på Aseas
materiallaboratorier sedan 16 år tillbaka, visa att
livslängden avtager utomordentligt snabbt med
temperaturen. De elektriska egenskaperna äro däremot
ej alis så beroende av en relativt lång tids
uppvärmning. Forskningsresultaten åskådliggjordes med hjälp
av ett mycket stort antal kurvor och diagram.
Efter föredraget framställde hr Stenkvist en fråga,
huruvida det vore riktigt att i normer tillåta högre
övertemperaturer för impregnerad än oimpregnerad
lindningsisolation, vilket föredragshållaren besvarade
nekande. Hr A. Berggren önskade upplysning om
några undersökningar utförts över hållfasthetens
förändringar vid relativt måttliga övertemperaturer, men
under mycket lång tid. Härpå svarade hr Andersson
att så ej vore fallet.
De fyra föredragen åhördes av ett till mellan 50
och 125 personer uppgående auditorium.
Föredragshållarna avtackades efter sina resp. föredrag av
ordföranden, som avslutade förhandlingarna kl. 17,15.
Söndagen den 2 3 maj deltog SEIF:s medlemmar i
en för "Elektriska veckan" gemensam utflykt med
damer till Horndal och Avesta. Strålande vårväder,
utmärkta arrangemang av veckans kommissarie,
kapten Lagerholm, samt icke minst värdarnas gästfrihet
bidrogo till att göra utflykten minnesrik och trevlig.
I Horndal studerades 220 kV ställverket och
transformatorstationen, varpå följde riklig skaffning ur
Krångedebolagets smörgåsförråd, över Krylbo gick
färden vidare till Avesta, där Svenska
aluminiumkompaniets fabrik vann de besökandes beundran.
Då det gäller att skildra stämningen och välfägnaden
under den "enkla" middagen på Avesta stadshotell,
känner sig referenten helt enkelt enkel, varför han
övergår till hemresan, vilken liksom uppresan
företogs i S. J:s senaste nytt i tredjeklassvagnar. Hade
värdarna under utflykten visat sig vara mästare i att
giva deltagarna ett varmt mottagande, slogs dock
värmerekordet av "läskedryckerna" på återresan till
Stockholm, men vad gjorde väl det, när det gamla
teknologhumöret släpptes lös i sångernas glädjerus.
H. Sy.
120
7 aug. 1937
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
