Teknisk Tidskrift / 1937. Elektroteknik / 153 (1871-1962) Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

(20 000—30 000 V) erhålles en intensivt lysande yta,
som möjliggör förstoring med ett framförsittande
objektiv. Vid mitt besök åstadkommos de bästa
bilderna (i format 1,2 × 1,0 m) av den på fig. 13
visade apparaten. Ljusstyrkan var något lägre än
den på biografer brukliga. De större bilderna voro
ännu något ljussvagare. Den största apparaten lär
emellertid tillfälligt ha körts med en mångdubbelt
större ljusstyrka. Särskilt intressant var det att på
dessa storbilder se upptagningen av folkvimlet i
utställningsträdgården, där man utan svårighet kunde
igenkänna omkringspatserande personer. — Även
Loewe och Lorenz visade storprojektionsapparater,
dock med något mindre bilder.

Fig. 12. Filmsändare med Farnsworth’s bilduppdelare.

Fig. 13. Fernseh A. G:s projektionsmottagare för bilder upp till 1,2 × 1,0 m.

Fernseh A. G. tillverkar för hembruk två mottagare
av normal typ, av vilka den större med en bild pà
36 × 30 cm synes på fig. 14. I en stor möbel finnes
en liknande apparat hopbyggd med en normal
radioapparat och elektrisk grammofon. Ett mellanting
mellan dessa apparater och storbildapparaterna utgör
den s. k. hemprojektionsmottagaren, där bilden från
ett mindre elektronstrålrör projicieras på en i
apparaten inbyggd, eventuellt uppfällbar, mattglasskiva
(se fig. 15). Bildytan är 45 × 38 cm. Dessa
apparater gåvo dock ej fullt så tydliga eller ljusstarka
bilder som de övriga apparaterna. — Liknande
apparater demonstrerades ävenledes av Loewe (50 × 40
cm) och Lorenz (60 × 50 cm).

Fig. 14. En av Fernseh A. G:s televisionsmottagare.

Fig. 15. Hemprojektionsapparat.

Att en televisionsmottagare ej nödvändigtvis måste
vara otympligt stor visades av Fernseh A. G., som
demonstrerade en transportabel kontrollapparat med
dimensionerna 60 × 28 × 37 cm. Bilden var ej mer
än 7 × 6 cm men utomordentligt tydlig. F. ö. visade
Lorenz en biltelevisionsapparat, vans bilder, ungefär
av vykortsformat, voro synnerligen väl lämpade att
dra förarens blickar från körbanan. Bland övriga
nyheter kan antecknas att elektronmultiplikatorer av
förbättrad konstruktion användes vid såväl Loewes
som Deutsche Reichsposts mekaniska filmsändare.

Fig. 16. Telefunkens största super, 7001.

Beträffande de framförda bildernas kvalitet kan
man säga, att de bästa apparaterna gåvo en nästan
perfekt detaljrikedom och att ljusstyrkan var så stor,
att stora, ljusa partier i bilden, t. e. en vit vägg,
visade tendens att flimra, trots den 50-periodiga
bildväxlingen. (Denna olägenhet skulle antagligen
kunna elimineras genom övergång till 3-delad
radförskjutning, varigenom bildväxeltalet skulle bli 75.)
Emellertid visade det sig, att de 441 linjerna voro
tydligt synbara vid betraktningsavstånd under 2 1/2 m
och för de större bilderna framträdde på ännu längre
avstånd. Sannolikt torde man därför i framtiden få
räkna med ännu större linjetal. De 3 sändare, som
nu äro under byggnad, Berlin (ombyggnad), Brocken

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>