Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Elektroteknik
uppmärksamhet var Körtings "Transmare 38" (fig.
18 och 19), med tryckknappsinställuing. 20 av
de större stationerna hade var sin tryckknapp,
vid vars nedtryckande en motor igångsattes och
inställde apparaten på den önskade stationen. Då
motorn härefter stannade, övertogs fininställningen
av en elektrisk anordning med 2 rör. Man kunde
f. ö. även använda motorn för inställning på vilken
som helst av de övriga 175 på skalan upptagna
stationerna. Genom att hålla fingret på en omkastare
får man motorn att sakta föra visaren över skalan.
När önskad station är uppnådd, släppes omkastaren,
varvid motorn stannar och den automatiska
korrektionen vidtar. På liknande sätt med motordrift
men utan tryckknappsstyrning, var Sabas största
modell, 980, utförd. Här skedde dock även
fininställningen mekaniskt på så sätt, att sedan omkastaren
släppts, motorn fick en svag ström från apparatens
avstämningskontrollkrets, varvid motorn sakta vreds
fram till det exakta läget.
En annan av de mera bemärkta apparaterna var
AEG:s största super med 8 -f- 4 rör, 10 kretsar,
automatisk fininställning, dubbla högtalare, motkoppling
och som speciell finess ett apparatlås till huven över
skalan, medelst vilket även nätströmkretsen brytes.
I de flesta större och medelstora apparater under-
en liten gummirulle (se fig. 23), vilken först vid
skivans rotation skjuter fram stiftet.
Bland nya material lade man särskilt märke till
ferrocart E med en permeabilitet på ju — 25.
Till slut några bilder av ett nytt elektronstålrör
från Leybold u. v. Ardenne. Genom att använda en
keramisk sockel, som direkt uppbär elektroderna,
har rörets längd kunnat högst väsentligt nedbringas.
(Jfr fig. 25, där ett äldre utförande synes t. v.)
Kontaktplattorna äro direkt inbrända runt kanten på
sockeln. Röret på fig. 24 har en planslipad
bildskärm med 5 cm diameter.
Fig. 25. Den nya sockeln ger mindre dimensioner.
Fig. 23. Telefunkens nålmikrofon.
lättades avstämningen av det magiska ögat, AM 2
(fig. 20 och 21). .
Philips’ större apparater hade en högtalare, där de
höga tonernas spridning ökades medelst en i könens
centrum placerad "klangfördelare", bestående av en
fast kon av pressmassa (se fig. 22).
På Telefunkens nålmikrofon, vilken som bekant har
en fastlödd evighetsnål av safir, lägger man märke
till en praktisk detalj. För att skydda såväl
grammofonskivan som nålen är den senare normalt inskjuten
i dosan. När denna lägges på skivan, vilar den på
En högfrekvensugn, driven av en röroscillator, har
konstruerats av det holländska företaget Philips. Ur
den beskrivning, som tillställts oss från firmans
svenska dotterföretag, vilja vi, då konstruktionen bjuder
en del nyheter av intresse, återgiva följande.
Högfrekvensugnen har, som bekant, en normalt
formad degel, placerad i en spole utan järnkärna.
Ledes växelström genom spolen alstras
virvelströmmar i gjutgodset, som härigenom upphettas. Skall
verkningsgraden bliva godtagbar är det emellertid
nödvändigt, att frekvensen är tämligen hög, högre
ju mindre ugnen är. Vid större ugnar är en frekvens
av omkring 500 Hz i allmänhet tillfyllest, medan de
minsta ugnstyperna kräva frekvenser på ända
uppemot 20 000 Hz. För erhållande av sådan växelström
erfordras alltid en omformare av ett eller annat slag.
Behovet härav innebär självfallet en nackdel för
högfrekvensugnen.
En annan svaghet hos denna ugnstyp är att
effektfaktorn blir synnerligen låg, om ej särskilda mått och
steg vidtagas för faskompensering. Vid ugnar, ma-
4 sept. 1937
155
Fig. 22. Philip’s högtalare med
klangfördelarkonen.
Fig. 24. Modernt
elek-tronstrålrör med
planslipad skärm och
keramisk sockel.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
