Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknisk Tidskrift
föring lämpliga styrfrekvensen, vanligen mellan
2 000—7 000 per/s. Vid sekundärstationen sker
upptransformering på vanligt sätt till
bärvågsfrekven-sens värde. Härvid erhålles emellertid på grund av
de nyssnämnda minimala fasändringarna ej exakt
samma frekvens som huvudstyrsändarens. För
korrigering härav nyttjas dels s. k. faskompensator, dels
frekvensregulator, vars konstruktiva detaljer jag
här icke skall ingå på. Med sådana anordningar
kan asynkronismen bringas ned till ett värde av
10—8 till 10—10. Asynkronfadingen utsträckes i samma
mån till att omfatta perioder av flera timmar och
generar följaktligen icke lyssningen inom stationernas
normala arbetsområde.
Av allt att döma är synkrondrift med linjestyrning
eller linjekontroll det system, som hittills lämnat
bästa resultat. Helt oavsett att det är tämligen
likgiltigt, i vilken utsträckning primärsändarens och
hela systemets frekvens ändrar sig, har man av
praktiska skäl sett sig föranlåten att ytterligare
förbättra kristallapparaturen samt förse varje
sekundärsändare med sådan utrustning. Linjestyrningen
övergår därmed att ej bliva styrning i ordets
egentliga bemärkelse, utan synkronismen åstadkommes
medelst individuella kristallgeneratorer vid varje
sändare i systemet men med Unjekontroll av
frekvensen från huvudsändaren till de övriga för uppnående
av högsta möjliga precision. Vid ett nät, bestående
av ett flertal synkrondrivna radiostationer, måste
man räkna med att linjeöverföringen av
styrfrekvensen vid något tillfälle icke fungerar så som den
skall. Men detta indirekta system bryter i så fall
icke det hela samman, utan varje enskild station
inom systemet fortsätter att arbeta, som om
ingenting hänt. Förutsättningen härför är att
egenstyr-frekvensen kan hållas konstant under en kortare tid,
säg någon timme eller ett par, vilket varit en av
orsakerna till att kvartskristallen så småningom
utträngt stämgaffeln som primär frekvenskälla.
Därmed har systemet också avsevärt vunnit i
driftsäkerhet. Utvecklingen av kvartskristalltekniken har
under senare år fortgått, så att kristallutrustningar
med en precision av 10~^7 numera kunna erhållas i
marknaden för överkomliga belopp. Det är givet, att
speciella krav ställas på sådan apparatur: bl. a.
oberoende av spänningsvariationer (en
olikformighetsgrad av storleksordningen 10—7 à 10—8 per voit
likspänning), temperatur- och tryckoberoende
(till-låtna variationer 10—6 à 10—7 per grad C),
termostatanordningar för automatisk temperaturreglering
till 1/100° C osv.
Det nyss beskrivna indirekta synkronsystemet
till-lämpas för närvarande i Tyskland av tvenne
stationsgrupper, vardera med fem sekundärstationer,
den ena gruppen i Nordtyskland med Hannover, den
andra i Sydvästtyskland med Frankfurt som
huvudsändare. Då samma program utsändes av samtliga
stationer inom varje grupp, kan tack vare den goda
synkroniseringsgraden och därmed åtföljande långa
fadingtiden mottagningen anses fullgod ned till
fältstyrkor i förhållandet 1 : 2 inom stationernas
närlyss-ningsområden.
Beträffande synkrondrift av rundradiostationer i
andra länder må nämnas, att ett mindre antal
synkrondrivna anläggningar bl. a. upprättats i England.
Det system, som här kommit till användning, är
stämgaffel med linjeöverföring av styrfrekvensen, i
princip analogt med förut beskrivna metoder. Av
de anläggningar, som drivas i samköming, märkes
särskilt gruppen Brookmans Park (London),
Moor-side Edge (norra England) och Westerglen
(Skottland) på 1149 kc/sek., de tvenne förstnämnda på
vardera 20 kW samt den sista på 50 kW bärvågseffekt.
Utan att göra kommentarer till vare sig det tyska
eller engelska synkrondriftssystemet vill jag påpeka,
att det vid bedömningen därav är nödvändigt hålla
i minnet, att såväl en rikligare våglängdsdisposition,
räknat per ytinnehållet, liksom gynnsammare
topografiska förhållanden skapa förutsättningar, som
göra, att direkta analogislut härutinnan icke kunna
utan vidare dragas för oss. I de båda nämnda
hänseendena äro vi icke lika gynnsamt ställda, vilket
givetvis ej utesluter, att synkronsystem kunna
nyttjas, anpassade efter resp. förutsättningar. Härvid
avser jag närmast upprättandet av stationer med
större effekt än exempelvis de nuvarande svenska
synkrongruppernas.
I Italien har likaledes stationer anlagts för
synkrondrift, enligt uppgift med användning av det
tyska indirekta kvartskristallsystemet med
kontrollstyrning av bärvågsfrekvensen.
Om rymdstrålningens inflytande.
I samband med redogörelsen för i Sverige utförda
undersökningar rörande synkrondrivna
rundradiostationer nämnde jag bl. a., att egenfadingzon och
zonen för rymdstrålningen från andra inom samma
grupp varande stationer praktiskt taget sammanföll.
Vid diskussion av synkrondriftsproblemet är det
icke tillfyllest att ånge stationernas räckvidder
såsom de områden, inom vilka resp. fältstyrkor
förhålla sig exempelvis som 1 :2 eller annat
godtyckligt värde. Detta gäller dag- men ej
kvälls-eller nattmottagning. Även med absolut synkronism
blir det därför i sista hand stationernas inbördes
förläggning (geografiska avstånd) och
rymdstrål-ningsfältets styrka inom resp. stationers
lyssnings-rayoner, som blir avgörande för omfattningen av det
icke interfererade området.
Antag en godtycklig punkt inom synkrongruppens
lyssningsområden, träffas densamma ej blott av
markstrålningen från den egna och från närmast
belägna eller övriga sändare inom gruppen utan
jämväl av rymdstrålningen från var och en. Genom
tillräckligt liten olikformighetsgrad hos
synkronfrekvensen låter sig den förra interferensfaktorn
eliminera, däremot ej den senare, då rymdstrålningens
fas och amplitud båda äro variabler. En utjämning
kan äga rum men även motsatsen. Sannolikheten
talar härutinnan för att ju flera sändare, gruppen
innehåller, desto större bör utjämningen bli. Likaså
böra förhållandena bliva gynnsammare, om samtliga
sändare äro av samma effekt, för övrigt godtyckligt
vilken, under det att en starkare station med
motsvarande större rymdstrålning starkt beskär
lyss-ningsområdet för en inom gruppen varande mindre
sändare.
Vid planering av ett nät av rundradiostationer för
synkrondrift måste man kalkylera med samtliga
dessa faktorer. Härtill kommer, vilket a priori torde
vara klart, att det mellan tvenne synkront drivna
stationer alltid finnes ett visst område, som måste
162
2 okt. 1937
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
