Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Tekmsk Tidskrift
eningen, som tidigare representerades vardera av 7
medlemmar och följaktligen behärskade organisationen med
stark majoritet, fått antalet av sina representanter
reducerat till 3 st. vardera.
Fullmäktiges uppgift är i huvudsak att vid ett årligt
sammanträde fastställa årets stat och verkställa vissa val.
Arbetet inom kommissionen ledes av styrelsen, som
består av 6—10 medlemmar, valda för 3 år. Styrelsen
handhar även kommissionens ekonomi inom ramen av
föreliggande stat.
Styrelsen består för närmaste 3-årsperiod av följande
personer: civiling. S. Norberg, ordf., byrådir. N. Malm,
vice ordf., verkstadsdir. H. Ericson, övering. N. Eriksson,
övering. Y. Holm, civiling. Ch. Hässler, civiling. J.
Körner, byrådir. E. Nylander och tekn. dr H. Sterky.
Sakkunnigenämnderna ha att på styrelsens begäran
avge yttrande över av de särskilda normkommittéerna
framlagda förslag. De utgöras för närvarande av en
nämnd för kraftteknik, en för installationsteknik och
en för teleteknik, vardera med 18 medlemmar.
Normkommittéer tillsättas i mån av behov för
behandling av särskilda uppgifter. F. n. finnas
normkommittéer för följande arbetsområden:
högspänningsbry-tare, mätartavlor, strömriktare, jordkablar, banmateriel,
glödlampor, maskinnormer, isolatorer för lågspänning,
spänningsprov, allmänna normer, transformatorer,
teletekniska symboler och nomenklatur, nomenklatur i
säkerhetsföreskrifter, störningsskydd.
Rapportörer utses huvudsakligen för samarbetet med
IEC och med uppgift att representera vid IEC:s
sammanträden och i övrigt följa utvecklingen inom sina resp.
arbetsområden.
Den väsentligaste vinsten av den nya organisationen
torde ligga på det ekonomiska området, i det att tack
vare anslutningen av vissa nya eller tidigare mer svagt
företrädda intressen rikligare penningmedel kunna
ställas till standardiseringsarbetets förfogande.
Publiceringen av normer och föreskrifter kommer som hittills
i regel att ske genom teknologföreningens försorg i dess
handboksserie (SEN-serien).
Telefonapparatprovare. På begäran av Deutsche
Reichspost har Siemens utarbetat en provare, med vilken
man direkt vid telefonapparaten och utan att centralens
medverkan kräves kan mäta telefonapparaters
referens-ekvivalenter vid sändning och mottagning samt
abonnentledningars driftdämpning. En
förutsättning för att en objektiv mätning av
ljudstyrkor skall kunna genomföras är
emellertid, att man förfogar över en
ljudkälla, som med tillräcklig nogrannhet
och konstans efterbildar den mänskliga
rösten vad beträffar frekvensspektrum
och ljudintensitet. De mikrofoner och
hörtelefoner, som användas i
telefonapparater, ha nämligen mycket starka
resonansstoppar, som kunna förorsaka
avsevärda mätfel, om ljudkällans
frekvenser icke äro jämnt fördelade; den
summer, som användes för
ledningsmätningen, är därför icke lämplig för
provning av telefonapparater. I provaren
användes i stället en mekanisk ljudkälla, bestående av ett
glimmermembran, mot vilket små stålkulor slungas;
kulorna falla från en övre behållare mot en i 45° vinkel
lutande stålplatta, och därifrån mot membranet, för att
slutligen samlas i en undre behållare. Genom att vända
på ljudkällan kan man åter få upp kulorna i övre
behållaren för en ny provning. Ljudkällan lämnar en
blandning av ljud av olika frekvenser, vilka äro
tämligen regelbundet fördelade längs frekvensbandet 50—
8 000 p/s. Ljudstyrkan ligger, i enlighet med CCIF:s
fordringar, ca 10 phon över normalljudnivå.
Fig. 2.
För mikrofonprovning placeras ljudkällan framför
mikrofonen så, att praktiska förhållanden så nära som
möjligt efterliknas. Såväl avståndet mellan membranen
och mikrofontratten som ljudets strålningsriktning äro
avpassade efter de värden, som fastställts av CCIF för
"normalhuvudet" och erhållits ur ett stort antal
systematiska mätningar på olika huvuden. Mikrofonen matas
från centralledningen, så att normala
matningsförhållanden råda. Den spänning som mikrofonen lämnar
under påverkan av ljudkällan mätes av ett
visarinstrument, som anger sändningsreferensekvivalenten direkt i
neper. Den av CCIF föreskrivna anslutningen av
telefonapparaten över 600 ohm motstånd erhålles genom
visarinstrumentets inre motstånd.
För Jiörtelefonprovning anslutes hörtelefonen till en
provmikrofon över en mellanliggande luftkammare, vars
volym motsvarar medelörvolymen. Hörtelefonens läge
relativt provmikrofonen fixeras av en
fastspänningsan-ordning, som kan anpassas till handmikrotelefoner av
olika konstruktion. För efterbildning av örats
frekvenskurva inkopplas i strömkretsen en kondensator, som
korrigerar för örats känslighetsminskning vid låga
frekvenser. Den spänning, som matar hörtelefonen, måste ha
samma frekvensspektrum som det normala talet, och
erhålles genom att låta ljudkällan påverka en mikrofon,
vars utgångsspänning inmatas i hörtelefonen. Den av
provmikrofonen lämnade spänningen mätes över
kondensatorn med visarinstrument, som på en andra skala
anger mottagningsreferensekvivalenten direkt i neper.
De båda vid provet använda mikrofonerna äro
kol-kornsmikrofoner och måste därför kalibreras före varje
provning för att utjämna olikheter i deras känslighet.
Detta sker på så sätt, att man med seriemotstånd
in-reglerar matningsströmmarna så, att båda mikrofonerna
under ljudkällans påverkan avge lika spänningar av på
förhand bestämt värde.
För mätning av abonnentledningars driftdämpning
utsändes från centralen en normalton av 800 p/s; pä
abonnentsidan inkopplas visarinstrumentet direkt till
ledningen, varvid telefonapparaten är urkopplad.
Instrumentet anger då på en tredje skala driftdämpningen
direkt i neper.
Provarens mätnoggrannhet är omkring + 0,2 neper,
och variationerna i ljudkällans ljudtryck äro mindre än
0,1 neper.
Telefonapparatprovaren är inbyggd i en läderkoffert
med dimensionerna 430 X 280 X 160 mm. Omkoppling
för de tre olika mätningarna sker med omkastare, som
äro sinsemellan förreglade, och ljudkällans olika lägen
anges av märken och anslag, varigenom det riktiga
utförandet av de olika mätningarna underlättas. (Telegr.
Fernspr. Funk Techn. 1937, s. 49.)’ sah.
172
2 okt. 1937
Fig. 1.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
