Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Elektroteknik
och i vissa proportioner tillsammans med nickel kan
man också få fram ett järnfritt material med hög
permeabilitet, dvs. ferromagnetiska egenskaper, vilket
närmast utgör ett belägg för teoriernas riktighet.
I. Undersökningar av mera vetenskaplig karaktär.
A. Det rena järnets magnetiska egenskaper och
inverkan av föroreningar och kornstorlek.
Studiet av järn och järnets legeringar i magnetiskt
hänseende har intresserat en rad framstående
forskare, och redan 1880 gjorde Ewing undersökningar på
dåtidens renaste järn, svenskt dubbelvällt
lancashire-järn tillverkat av renaste träkolstackjärn.
Storleksordningen av föroreningarna var 0,1 %.
Gumlich och Hadfield använde samma material år
1900, men först omkring år 1910 började man
för-sta, cltt även så blygsamma kvantiteter främmande
ämnen som 0,1 % voro av en oerhörd betydelse för
järnets egenskaper. Det väckte sålunda ett visst
uppseende då Terry år 1910 med glödgat elektrolyt järn
lyckades påvisa ett ^-max. omkring 10 000.
Studiet av det rena järnets magnetiska egenskaper
har varit av grundläggande betydelse för vår
nuvarande kunskap om det kommersiella järn vi nu
använda i magnetiska kretsar, och utgör ett typiskt
exempel där en från början fri vetenskaplig
forskning utan praktisk inställning så småningom genom
tekniken kunnat omsättas i reda pengar.
Framför alla andra forskare torde Yensen ha
lyckats bringa klarhet i hithörande frågor, och vi skola
med några illustrationer visa de viktigaste
undersökningar, som äro utförda på området.
Fig. 1 visar magnetiseringskurvor för två mycket
rena järntyper. Den ena kurvan avser kommersiellt
rent järn med 99,90 % Fe eller vad man med
vanliga kemiska metoder skulle kalla fritt från
föroreningar. Det andra är framställt på Yensens
laboratorium med en Fe-halt av 99,99 %.
Om man särskilt jämför induktionsvärdena vid låga
fältstyrkor framstår den oerhörda skillnaden, och
hysteresisslingans storlek är ju också oerhört olika
för de båda fallen.
Fig. 2 visar en historik över vad olika forskare
uträttat ifråga om förbättring av det rena järnets
magnetiska egenskaper. Man har således kommit till
ett ^-max. av omkring 300 000 och en
hysteresisför-lust av 70 erg/cm3/period. Man har självfallet icke
nöjt sig med att konstatera föroreningarnas skadlig-
0 0.1 0.8 ti ti lo 2i 28
FÄLTSTYRKA / ORSTED.
Fig". 1. Magnetiseringskurvor för två mycket
rena järnkvaliteter (enl. Yensen).
het i allmänhet, utan med mycket grundliga
undersökningar klarlagt hur de olika ämnena inverka, dels
oberoende av varandra och dels i kombinationer.
Vi se av fig. 3 inverkan av kol på ju-max. och
observera skillnaden t. e. mellan 0,002 % C och
0,004 % C. Det förtjänar nämnas, att för att kunna
genomföra dessa undersökningar måste Yensen
utarbeta en helt ny kolprovningsmetod, som lämnar en
noggrannhet av ± 0,0005 %.
Inverkan av syre på ^-max., som är betydligt
mindre farligt än kol, se vi av fig. 4.
Fig. 5 visar hysteresisförlusterna som funktion av
kolhalten för en syrehalt av 0,02 % och en
extra-polerad kurva för 0 %.
Fig. 6 visar en sammanställning av kolhaltens
inverkan på de olika magnetiska egenskaperna för vissa
<o
I
i* ■
g
"11
t
l
1
i
sooo
3000
2000
1000
600
m
100
200
1870 1880 1890 MO /)!0 /3Zä 1330 HHO.
Ån
Fig. 2. Hysteresisförlusternas reduktion och
permeabilitetens höjning i historisk
belysning.
iIMO 0.M2
KOLMALT / PROCENT.
Fig. 3. Kolhaltens inverkan på
maximala permeabiliteten (enl. Yensen).
7 aug. 1937
175
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
