Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Elektroteknik
•v
VJ
1
2
ä/6 aio titi ozs
KUSEN 00/ Z/eGLER 1336
Fig. 17. Inverkan av kolhalten pà
järn—kisel-legeringars magnetiska
egenskaper.
Fig. 16. Förlustökning genom åldring vid olika
kiselhalten
2. Elektriska motståndet,
kisellegerade stål.
Det elektriska motståndet förändras av olika
ämnen enligt fig. 15, och se vi därav att Si intar en
särställning. Si löses i järnet i vilka proportioner
som helst och vid rumstemperaturer ända upp till
15 %, och på så sätt att Si-atomerna helt enkelt
utbyta järnatomerna. Kisel är ett kraftigt
desoxida-tionsmedel, vilket är av stor vikt, då syre hör till de
magnetiskt skadliga elementen. Si bildar Si02, som
förorenar materialet, och häri ligger en av de stora
svårigheterna att på rätt sätt använda Si vid
tillverkning av Si-stål. De första legerade stålen, som
lancerades av
Hadfield, visade också
mer än 100 % högre
förluster än ett
modernt material.
3. Åldring.
Kiseln har
ytterligare en viktig
egenskap, nämligen att
motverka de s. k.
åldringsförlusterna, dvs.
den egenskapen som
gör att t. e.
elektro-plåtens förluster
efter en viss tid öka,
vilket anses
påskyndas av den ringa
uppvärmning, som
uppstår i en transformator. Fig. 16 illustrerar
åldringsförlusterna för olika Si-material.
Ett vanligt prov är 600 timmar vid 100° och enligt
figuren se vi, att åldringen skulle helt upphöra vid
en viss Si-halt. Enligt allra senaste undersökningar
kan man dock få åldring även på 4 % Si-plåt, om
man icke tager nödig hänsyn därtill vid
värmebehandlingen. Enligt en teori av Yensen beror
åldringen på utfällning av kolloidal cementit i stålet till
följd av en tidigare tvångslösning, som åstadkommits
vid allt för hastig avsvalning.
Fig. 17 visar oss en undersökning av Yensen och
Ziegler över samband mellan hysteresisförluster och
kolhalt vid olika Si-halter. Vi känna genast igen
kurvan för 0 % Si från fig. 5, vartill kommer en
påbyggnad med olika grenar för olika Si-halter. En
linje med 2 à 3 % Si visar sämre hysteresisförluster
än 0 % Si. Detta beror på att kolet där förekommer i
form av perlit, under det att kiselfritt material vid
låga kolhalter i stället binder kolet i form av
cementit, som är mindre farligt. Vid högre Si-halter åter
erhåller man i stor utsträckning ofarlig grafit.
(Forts.)
Utbyggnadsplanerna vid K. T. H.
Nedan återgivas in extenso de skrivelser, som
av-låtits rörande utbyggnadsplanerna för den
elektrotekniska fackskolan, dels av den för frågans
behandling inom Svenska elektroingenjörsföreningen tillsatta
kommittén, dels av föreningen till kungl. maj:t.
Till Styrelsen för Svenska elektroingenjörsföreningen.
Sedan undertecknade anmodats att ingå i en
kommitté med uppgift att i samarbete med lärarna vid
fackavdelningen för elektroteknik vid tekniska
högskolan utreda behovet av laboratorier vid
fackavdelningen ävensom uppgöra förslag till sådana, samlades
kommitterade till sitt första sammanträde å tekniska
högskolan den 20 maj. Därvid valdes till ordförande,
vice ordförande och sekreterare resp. herrar Hemming
Johansson, Karl Erik Eriksson och Gustaf Löfgren.
Då kommittén på grund av sin omfattning givetvis
ej kunde direkt handlägga alla detaljfrågor, som måste
diskuteras och lösas, beslöt den att anförtro arbetet
härmed åt två subkommittéer, den ena för
krafttekniska, den andra för teletekniska frågor.
Yid sitt sammanträde den 3 juni fann kommittén
nödvändigt att tillsätta ännu en subkommitté,
nämligen för handläggning av belysningstekniska frågor,
vilka ansågos ej lämpligen kunna behandlas av den
krafttekniska kommittén.
I subkommittéerna insattes förutom sakkunniga
ledamöter av huvudkommittén även andra personer
med fackkännedom på de speciella områden, som
skulle bearbetas.
I subkommittéerna hava arbetat följande personer:
I den krafttekniska: överingenjör K. E. Eriksson,
civilingenjör Fr. Söderbaum, ingenjör H. Spanne,
civilingenjör R. Thorburn, civilingenjör S. Stage, tekn.
dr R. Lundholm och tekn. dr F. Dahlgren.
I den teletekniska: förste byrådirektör A.
Holmgren, byrådirektör S. Lemoine, fil. dr M. Vos, civil-
7 aug. 1937
179
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
