Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknisk Tidskrift
klass r
■c.
klass ]i
fOO
att nickel i några bestämda
proportioner till järn kan giva
mycket hög permeabilitet vid låga
fältstyrkor, nämligen vid
omkring 51 % och 78 % nickel för
att vid 30 % bli helt
omagnetiskt. Man anser emellertid att
dessa kritiska nickel- och
kobolthalter svara mot bestämda
föreningar, såsom Fe2Ni3, FeNis och
det omagnetiska FesNi.
1.
JAHN * MM ANM ÄMNEN / SMAME MAN&DER
järn ’ f/tammande ämnen / sm4me mängder.
Fig. 12 och 13. Olika legeringsämnens inverkan på järnets omvandlingstemperatur.
ämnen sänka As eller y—a-omvandlingen och höja
A41 dvs. y—(5-omvandlingen.
Till klass 2 (fig. 13) räknas alla element, som höja
Aa och sänka A4 och på så sätt åstadkomma en
sluten y-cykel. Till denna grupp hör bl. a. Si och
man kan av detta diagram utläsa förklaringen till
att kiselstål med över 3 % Si vid normalt låga
kol-lialter helt saknar y-omvandling, ett förhållande, som
är av stor praktisk betydelse med hänsyn till
materialets kornstorlek och korntillväxt. Man kan således
glödga materialet till vilken temperatur som helst
under smältpunkten utan att erhålla någon
omkristal-lisation vid avsvalning.
Klass 3 utgöres enligt Wever av element, som,
såvitt man känner, äro olösliga i järn, nämligen alkali
och alkaliska jordmetaller, och följaktligen äro utan
inverkan.
Tab. 1. Wever’s klassificering av olika ämnen och
deras inverkan på järnets magnetiska egenskaper.
Magnetiska
mättningsvärde t.
Det magnetiska
mättnings-värdet förändras av olika
legeringsämnen. Av fig. 14 se vi att
alla ämnen sänka mättningsvärdet utom Co, och denna
metall åstadkommer först vid omkring 35 % någon
verklig höjning. Detta 35 % koboltstål bildar således
en grupp för sig och har i vissa fall fått praktisk
användning där man arbetar med utomordentligt
höga tätheter, men på grund av det höga priset
kan man endast utnyttja legeringen i
undantagsfall till polskor osv. Den berömda magneten, som
finnes i professor Svedbergs centrifuglaboratorium i
Uppsala och som konstruerades vid Asea, har poler
av Co-stål.
På figuren observerar man bl. a. de omagnetiska
material, som erhållas av austenitiska Mn-stål vid
något mer än 10 % Mn och Ni-stål med ca 30 % Ni.
Vidare ser man, att även Si sänker mättningsvärdet
kraftigt, då detta ämne eljest förenar de flesta goda
egenskaper, som man kan begära för ett magnetiskt
mjukt material.
Ämnen som sänka Ämnen som höja Ämnen olösliga
A3 Aj i järn
B Dålig Al God? Bi ?
C „ As
Be ? Cd ?
Zn ?
Cr ? Ca Ingen
N Dålig Mo ? Mg „
O P God?
S Sb ?
Co „
Cu „ Si God
Mn „ Sn
Ti
Ni „
Ir ?
Rh ? V God
Pt ?
W ?
a 12 3 y 5 t 7 8 3 10 20 3010 SO 1010 SåX 100%
Fig. 14. Inverkan av olika ämnen på
järnets mättningsvärde.
I tab. 1 se vi slutligen de olika elementen
klassificerade. Till första gruppen, som genomgående
försämra de magnetiska egenskaperna, höra
således alla metalloider utom fosfor. Från ovan
relaterade undersökningar återfinna vi bl. a. kol, syre,
svavel och mangan. I den andra gruppen återfinna
vi först och främst kisel, men även aluminium,
arsenik, tenn och vanadin, som visa liknande egenskaper.
Co och Ni äro upptagna i första gruppen, vilket icke
hindrar att Co, i synnerhet vid höga halter, har
förmåga att höja det magnetiska mättningsvärdet, och
/ 2 3 1 5 !0 20 30 få SÖ
LKEmSSÄMNEN / PROCENT
Fig. 15. Inverkan av olika ämnen på
järnets elektriska motstånd.
178
7 aug. 1937
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
