Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TekniskTidskrift
KEMI
Redaktör = EVERT NORLIN
UTGIVEN AV SVCNSftA T C KNO IQGFtSREN I NGE.IM.
INNEHÅLL: Om korrosion i neutrala lösningar med speciell hänsyn till järnets röstning, av tekn. dr Sven
Brennert. — Föreningsmeddelanden.
Om korrosion i neutrala lösningar med speciell
hänsyn till järnets röstning.
Av tekn. dr SVEN BRENNERT.
Inledning.
Korrosion innebär enligt Deutsches Gesellschaft fiir
Metallkunde’s definition "ett förstörande av den
metalliska kroppen, vilket sker genom oavsiktlig
inverkan av kemiska angreppsmedel, och vilket utgår
från kroppens yta". Till korrosion skulle man
sålunda i enlighet med definitionen räkna t. e. järnets
röstning, kopparns ärgning, pittingsbildning* i
aluminium m. fi. metaller samt vidare uppkomsten av
det glödskal, som bildas på metaller vid upphettning
till högre temp. i luft. Då man i dagligt tal talar om
korrosion, avser man emellertid knappast
skalbildningen och andra angrepp, som uppstå i luft och
gaser vid högre temp. utan huvudsakligen de angrepp,
som bildas genom inverkan av vatten och
vattenlös-ningar. I första hand tänker man på angrepp i
neutrala eller i det närmaste neutrala vattenlösningar,
såsom t. e. järnets röstning. — Den nedanstående
framställningen kommer i enlighet härmed
huvudsakligen att behandla angrepp, som uppstå i vatten
och neutrala vattenlösningar.
Det har sedan länge varit känt, att korrosion i
vattenlösningar i de flesta fall är att betrakta som en
elektrokemisk process. Härvid verkar en ren metallyta
som anod och andra partier med metalliskt ledande
egenskaper som katod. I princip förlöper alltså
korrosionen på samma sätt som reaktionen i ett
kromsyreelement — i enlighet med fig. 1 a och b.
I kromsyreelementet överföres vid anoden zink i
zinksulfat, under det att vid katoden väte av
kromsyran oxideras till vatten (= "depolariseras"). Till
följd av jonvandringen (dvs. jonernas förmåga att
under strömmens inverkan förflytta sig — "vandra"
— i lösningen) sker vid katoden en utarmning med
avseende på svavelsyra, medförande att
surhetsgra-den här sjunker (jfr fig. 1 a).
Förhållandena äro i princip analoga i det enl. fig.
1 b visade korrosionselementet. Järnet övergår här i
ferroklorid vid anoden, under det att väte
depolariseras av luftsyret vid katoden. Kromsyreelementets
svavelsyra motsvarar korrosionselementets koksalt
(i det valda exemplet) och kromsyran motsvarar
syret. Skillnaden mellan elementen ligger huvudsakli-
* Med "pittings" avses lokala, djupa angrepp (i motsats
till mer eller mindre jämnt över hela ytan fördelade angrepp).
gen däri, att anodprodukterna äro lösliga i
kromsyreelementet, under det att de, till följd av den
sekundära reaktionen enl. nedan, utfalla i
korrosionselementet.
I kromsyreelementet inträffar en nedsättning av
surhetsgraden vid katoden genom jonvandringen. På
samma sätt uppstår vid korrosionselementet en
sänkning av surhetsgraden vid katodytan till följd därav,
att natriumhydrat här anrikas.
Då nu ferroklorid från anodytan och natriumhydrat
från katodytan diffundera ut i lösningen, komma de
så småningom att mötas och härvid utfälles genom en
sekundär reaktion ferrohydrat. Detta ferrohydrat
oxideras sedan av det lösta luftsyret till ferrihydrat
eller ev. basiska ferriklorider, varvid "rost" uppstår.
Fig. 1 a. Kromsyre-elementet:
Anodisk reaktion.
Zn –>• Zn" + 2 ß
Zn’’ +S04" —Zll SO4 _
Zn + SÖ4" —> Zn SO4 + 2 0
Katodisk reaktion.
2H- + 2S >H
_2H + ’fø OtO« m hao -f ’/»0*g0*
2 II - |- ’fi CrOj + 2 è> HjO 4- ’"/> Cr2Oa
9 jan. 1937. häfte 1
1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
