Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kemi
vändbarheten av och försvåra reningen av
träkol-ningsterpentinen (7). Vidare må anföras att antalet
ämnen som kunna förväntas i träolja är mycket stort,
jfr (8, 9, 10), samt att sammansättningen av oljan ofta
på ett nyckfullt och för utvinning av god
terpentin menligt sätt varierar (4). För att erhålla ökad
kännedom om trädestillaters sammansättning har förf.
igångsatt en egen undersökning, påbörjad genom
följande orienterande försök.
Förförsök visade härvid, att syror och baser voro
så sparsamt representerade, att de vid
undersökningen kunde förbises. Vid behandling med
koncentrerad natriwribisulfit-lösiiing fastställdes, att oljan
därigenom förlorade ca 20 % i vikt, vilken förlust
torde svara mot med bisulfit reagerande
karbonyl-föreningar (pius mindre mängd i vatten lösliga
ämnen). Behandlades oljan i stället med
koncentrerad natronlut och destillerades den sedan med
vattenånga, varvid i destillatet en olja, nedan kallad
råterpentin, avskildes, erhölls efter surgörning och
förnyad destillation med vattenånga (för avlägsnande
av eventuella fenoler) som icke flyktig återstod en
vid rumstemperatur spröd, svart massa, vilkens vikt
också var ca 20 % av den ursprungliga oljans. —
Vid behandlingen med bisulfit hade
karbonylförening-arna i det närmaste avlägsnats, och i den nyss
nämnda råterpentinen kunde sådana ämnen ej alis
påvisas. Vid båda dessa försök erhölls samma mängd
fenolblandning, jfr nedan. — Dessa resultat låta
förmoda, att vid alkalibehandlingen huvudsakligast en
kondensationsreaktion mellan karbonylföreningarnas
komponenter ägt rum. I överensstämmelse härmed
visade det sig också svårt att genom
alkalibehand-ling regenerera karbonylföreningarna ur resp.
bi-sulfitföreningar, i det att rikligt med svårhanterliga
"massor" erhöllos. Dessa undersöktes icke närmare,
men ur en sådan isolerades dock pyroxantin (").
Denna erhölls också, då en cyklopentanon- och
fur-furolhaltig fraktion, 140—160°, av regenererad
blandning av karbonylföreningar behandlades med
alkali (12). Det visade sig vid destillationer av sådana
blandningar att vatten uppträdde trots upprepade
torkningar av dessa, och att destillationsresterna
voro betydande, ända upp till 20 %. Härav framgår
att även vid termisk inverkan karbonylföreningarna
i viss grad torde undergå kondensation. Liknande
erfarenheter ha förut gjorts vid destillation av icke
renad träolja (13). . :
Angående övriga resultat som erhållits må nämnas,
att i fig. 1 ett destillationsdiagram för en
aldehyd-ketonblandning är uppritat. I fig. 2 återgives ett
sådant för en råterpentin. Som nedan omnämnes
påvisades A^-haren och dipenten, under det att med
Wallachs färgreaktion sylvestren ej säkert gav sig
till känna.* — Då p-cymol kan erhållas ur dipenten
genom dehydrering (") torde det vara av intresse
påpeka att dipentenhalten synes vara relativt stor
(jfr nedan).
Förf. hade glädjen att få utföra det nedan anförda
experimentella arbetet vid universitetets i Bangor
N. W., England, org.-kemiska laboratorium, och till
föreståndaren för detsamma, professor J. L.
Simonsen F. R. S., ber förf. här få uttrycka sin tacksamhet
för det tillmötesgående och intresse han visade förf.
och hans arbete.
10 70 30g 50 100 150 200 g
Fig. 1 och 2.
Experimentellt.
Den undersökta träoljan, som välvilligt ställts till
förf:s disposition av Skogens kol-a.-b., Kilafors, var
mörkbrun till färgen och hade en stickande,
obehaglig lukt. Dess spec. vikt var 0,98 och
brytningsindex 1,475. I övrigt bestämdes oljans syretal till 56,
estertal till 56 och alikoholtal till 40 (15), men då den
innehöll mycket aldehyder och ketoner, kan icke
större exakthet tillmätas de två sista talen.
Nr
1
2
Tabell 1.
A B
300 g 228
2 000 g 1 560
c
24
Vid de två första försöken i tabell 1 förfors så att
olja skakades med nästan mättad
natriumbisulfit-lösning, tills den icke längre förlorade i vikt. Under
A resp. B anges vikterna före och efter denna
behandling, under C viktsminskningen i procent. Den
vid försök 1 erhållna bisulfitlösningen destillerades
med vattenånga, varvid den droppvis försattes med
40 %-ig natronlut. Destillatet mättades med
koksalt och extraherades därpå med eter. Efter
eterlösningens torkning med magnesiumsulfat avdrevs etern
från vattenbad. Härvid erhölls en rest om 22,5 g,
ca 7 % av oljan, som vid destillation** gav 11,6 g
mellan 140—180° samt 4,7 g svart, tjärig rest. —
Av en mellan 140—160° upptagen fraktion löstes
1,5 g i alkohol och försattes med något natronlut,
? O. Aschan: Zschr. f. angew. Chem., 20, 1811 (1907) och
26, 709 (1913).
s L. F. Hawley och L. E. Wise : The chemistry of wood,
New York (1926).
9 H. M. Bunbury : The destructive distillation of wood,
London (1923).
10 G. Bugge : Techn. Fortschr. Ber., Bd. 15 : Industrie der
Holzdestillationsprodukte, Dresden und Leipzig (1927).
11 Jfr H. B. Heill: Ber. dtsch. chem. Ges., 10, 936 (1877).
12 D. Vorländer och K. Hobohm : Ber. dtsch. chem. Ges.,
29, 1836 (1896).
13 J. A. Mjöen: Zschr. f. angew. Chem., 15, 97 (1902).
* Till en närmare undersökning- av vilka ämnen som
föreligga, särskilt vad terpenkolväten beträffar avser. förf. att
återkomma.
14 O. Aschan : Naphtenverbindungen, Terpene und
Cham-pherarten, Berlin und Leipzig (1929), s. 242.
15 Jfr E. J. Parry : The chemistry of essential oiis and
artificial perfumes, Vol. II (1922).
** Vid destillation av karbonylblandningarna användes en
uppsats enl. Young och Thomas med fem kulor och vid de
övriga en ca 75 cm lång kolonn försedd med evakuerad
mantel och "fylld" med en glasstav lindad med metalltråd
(varv-höjd ca 1 cm).
10 april 1937
29
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
