Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kemi
hållanden, för vilka man vill undersöka
materialet" då det gäller prov i atmosfären, där
förhållandena äro allt annat än exakta. Här rör B. ihop
frågan om att jämföra tvenne material med frågan
om inverkan av atmosfärens olika sammansättning
pä olika håll och fortsätter sedan i samma anda.
Odelat löjligt är doktor Brennerts uttalande om den
av mig "konstruerade" metoden, att den "bör giva
noggranna och rättvisande resultat i de fall, man
önskar prova materialet mot kalcium- resp.
litium-kloridlösningar av hög koncentration" — ty det vore
ju onekligen egendomligt om man, ifall man önskade
pröva materialet mot dessa lösningar, icke skulle få
riktigt resultat, om man använder dessa lösningar.
Om besprutningsmetoden och metoden att bestämma
viktsförlusten, har jag yttrat mig tillräckligt i mitt nu
ifrågavarande arbete. Som exempel på en verklig
fadäs kan anföras följande yttrande av B.: "Den
metod som förf. (dvs. W. P.) beskrivit borde närmast
finna tillämpning i det fall, att i praktiken materialet
ständigt är vätt av lösningen, såsom t. e. vid
fullständig nedsänkning i lösning." Olämpligheten av
den sistnämnda anordningen har jag redan berört.
Men är det icke en stor fördel från
tidsbesparingssynpunkt att ett upphängt prov ständigt är vätt? Ty B.
tror väl ändå inte att metaller korrodera nämnvärt i
torr luft vid vanlig temperatur?
Jag har avslutat mitt ifrågavarande arbete med
orden: "Jag vågar hoppas, att metoden på grund av
den synnerligen stora tidsbesparingen skall visa sig
vara till gagn, även om dess användning i vissa fall
kan fordra någon eftertanke." I stället för ordet
eftertanke hade jag funderat på att sätta "förstånd"
— liksom i det tyska föredraget — vari jag i detta
fall innefattar förmågan att tänka logiskt och förstå
teorien. Brennerts förmaning att tillämpa
resultaten "med största försiktighet" finner jag, i
betraktande av vad jag själv yttrat, alldeles obehövlig och
han har icke lämnat något bidrag till frågan annat
än de tvivelaktiga resultaten med kopparhaltigt stål.
Jag kan därför icke komma till annat resultat än att
hans insändare är alldeles onödig. Att doktor
Brennerts egna yttranden däremot måste tagas "med
största försiktighet", tror jag mig i denna och
föregående artiklar hava uppvisat. Wilh. Palmaer.
INSÄNT
Sulfatterpentin.
Såsom landets största tillverkare av renad
sulfatterpentin, vi tillverka nämligen över 22 % av landets
totaltillverkning, hava vi med stort intresse tagit del av
såväl ingenjör Thrysins artikel om terpentineksem (Tekn.
tidskr. 1937, 30 ff.) som docenten Rundbergs (Hygiea,
.9,9, 209 ff., 1937). Vi beklaga, att vi icke på något sätt
underrättats om den pågående officiella undersökningen
eller beretts tillfälle få vår terpentin undersökt. Det
publicerade materialet synes oss nämligen i flera
hänseenden vara bristfälligt.
Enligt Thrysin (1. c. 39) synes en rening med
destillation, lika effektiv som den Skärholm och Linder utfört
på laboratoriet (Tekn. tidskr., Kemi, 1937, 25 ff.),
"kunna utföras i stor skala". En sädan destillation sker
dagligen både hos oss och, vi förmoda, andra större
destillationsverk hos svenska sulfatfabriker sedan år
tillbaka! Vår apparatur, konstruerad av ingenjör H.
Bergström, tillåter lika skarp avskiljning av
pinenfrak-tionen från karenfraktionen som kan erhållas på någon
Podbielniak-kolonn i ett laboratorium.
Thrysin anför vidare, att det är möjligt, att det är
de olika terpentinernas olika autoxidativa egenskaper,
som kunna förorsaka deras olika eksemaggressivitet.
Det är känt genom undersökningar av den Simonsenska
skolan, att karen oxideras mycket snabbare än pinen,
men Rau har också (In. Forest Rec., 1924) visat, att
oxidationshastigheten kan regleras genom tillsats av små
mängder inhibitorer. Terpentin från Pinus longifolia
Roxb., som ju till största delen utgöres av karen, får
exempelvis genom tillsats av 0,ooi % pyrogallol ungefär
samma oxidationshastighet som amerikansk, fransk eller
spansk balsamterpentin, vilka ju alla äro av pinentyp.
Någon svårighet vare sig tekniskt eller ekonomiskt att
framställa en sulfatterpentin med samma
oxidationshas-tighet som exempelvis fransk terpentin föreligger alltså
icke. Om det olika autoxidativa förhållandet hos olika
terpentiner är orsak till deras olika eksemaggressivitet
hade alltså varit synnerligen lätt att pröva.
Halten "övriga ämnen" i sulfatterpentin varierar
mycket från fabrik till fabrik. Lättare merkaptaner,
sulfider och disulfider torde väl numera vara borttagna
från samtliga och endast förekomma i rena
undantagsfall. Tunga ämnen, såsom seskviterpener, terpen-oler,
terpen-tioler etc., bestämmas approximativt genom
"avdunstningsprovet". Mängden av dessa, bestämd på detta
sätt, är synnerligen låg hos såväl vår kvalitet som hos
flertalet andra i jämförelse med den, som enligt
dagspressen använts vid Socialstyrelsens undersökningar.
Sulfatterpentinen får enligt vår uppfattning icke
jämföras med balsamterpentinerna utan med amerikansk
s. k. "wood turpentine", vilken den i flera hänseenden
liknar. Denna framställdes som bekant genom
ång-destillation av stubbar och "light" trä (dvs. töre).
Denna har också i likhet med sulfatterpentin en lukt
av nysågat trä. Priserna äro också tämligen enahanda
på båda produkterna. Någon som helst jämförelse med
denna den viktigaste konkurrentprodukten föreligger
ej, trots att den borde vara bekant enligt Rundbergs
litteraturförteckning.
För tillfället kämpar den svenska
sulfatterpentinindu-strien med svåra avsättningsförhållanden på grund av
valutasvårigheter i dess huvudavsättningsområde. Vi
kunna under sådana förhållanden blott beklaga de
ytterligare svårigheter, som förorsakats av publicerandet
under officiell egid av en så pass oavslutad
undersökning som den Rundberg—Thrysinska, grundad som den
är pä undersökning av endast en kvalitet av
sulfatterpentin, därtill från en mindre tillverkning, som tydligen
ej i alla avseenden tillhör landets bästa. Herman Möller.
Genom välvilligt tillmötesgående från Tekn. tidskr.
redaktion ha vi fått tillfälle taga del av och bemöta
den i ovanstående uttalande av direktör Möller vid
Marma-Långrör a.-b. mot våra artiklar om
terpentineksem hos svenska målare riktade kritiken.
Herr M. framkastar i början av sitt anförande, att
det publicerade materialet i flera hänseenden är
bristfälligt, men av herr M:s vidare uppgifter framgår
icke, vari dessa brister skulle bestå. Fråga är alltså
om ett löst och omotiverat framkastat påstående, som
givetvis får stå för herr M:s egen räkning.
I god tid, innan den yrkeshygieniska
undersökningen igångsattes, underrättades landets större
ter-pentinförsäljare om att en dylik undersökning skulle
företagas, och samtidigt begärdes från flera
auktoriteter på området så fullständiga upplysningar
rörande i svenska marknaden förekommande
terpentin-oljor, som möjligen stodo att få. Dessutom har
meddelande om ifrågavarande undersökning lämnats i
dagspressen. Tillfälle torde alltså ha förelegat för de av
landets tillverkare, som haft intresse för saken, att i god
tid inkomma med eventuella meddelanden och erinringar.
Den av oss framlagda undersökningen, vars
syftemål klart framgår av frågeställningen, gör givetvis
ingalunda anspråk på att hava uppklarat
terpentin-eksemproblemet i hela dess räckvidd. I förbigående
12 juni 1937
61
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
