Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ijmÉÅ TekniskTidskrift – -— 1 |
-Mà" KEMI redaktör: EVERT NORLIN ■^•urGIVEN AV SVENSKA T E K IS O LOGFÖRE N INCiF. IM. ilBillllllfll
INNEHÅLL: Förslag till metod för bestämning av specifik vikt, av ingenjör B. Anderson. — Döda havet: ett
kemikaliemagasin. — Värtagasverkets nya laboratorium, av civilingenjörerna S. Qvarfort och N. Hainer. —
Meddelande.
Förslag till metod för bestämning av specifik vikt.
Av ingenjör B. ANDERSON, Asea, Västerås.
Inom den av Sveriges standardiseringskommission
tillsatta kommittén för standardisering av smörjoljor
har tillsatts ett utskott för provningsmetoder. Bland
andra frågor har även metoden för bestämning av
specifik vikt och definitionen härför samt lämpliga
apparater upptagits till granskning.
Man skulle ju vara benägen att förvåna sig över
att en så enkel bestämning, som då det gäller
specifika vikten av en vätska, kan innebära några
svårigheter och felkällor och dock stöter man på
svårigheter redan då det blir fråga om
definitionen.
Sålunda måste man först och främst avgöra, om
man verkligen avser att bestämma specifika vikten
eller tätheten och i andra rummet måste man göra
klart för sig, om man avser att bestämma dessa
storheter med eller utan korrigering av vikten för luftens
upptryck.
Upptaga vi första punkten till granskning, kunna
vi uppställa följande definitioner, om vi till att börja
med bortse från frågan om huruvida vikten skall
hänföras till lufttomt eller luftfyllt rum.
Specifik vikt definieras såsom det tal, som anger
förhållandet mellan vikten av en given volym av ett
ämne och vikten av samma volym vatten, båda fullt
bestämda till sin temperatur; ämnets och vattnets
temperaturer behöva ej vara desamma, i det att vattnets
temperatur vanligen väljes ==+4° och ämnets
temperatur vanligen = + 20°.
Riktigare är dock att, i stället för det mera
omständligt definierade begreppet vikt, använda massan
(mätt i absoluta enheten g), varvid den i förra fallet
nödvändiga förutsättningen, att vägningen sker på
samma plats och i händelse av i luft även vid samma
barometeravstånd, bortfaller. Talvärdet blir givetvis
i båda fallen lika.
Täthet definieras såsom massan (i g) per
volymsenhet (i cm3).
Då vid definitionen av specifika vikten vattnets
temperatur väljes = + 4°, blir ett ämnes specifika
vikt praktiskt taget = täthetens talvärde, förutsatt
att ämnets temperatur i båda fallen är densamma.
Skillnaden består endast däri, att tätheten hos
vatten av + 4° ej längre sättes = 1 såsom man förr
gjorde, utan 0,999973; vilket har sin grund däri att
man slopat vattnets täthet vid + 4° såsom fysikalisk
grundenhet och istället enbart utgår från arkivkilo-
grammet och -metern i Paris såsom erkända
grundenheter, förutom enheten för tid.
Dessa avvikelser äro givetvis utan ali praktisk
betydelse för bestämning av specifika vikten för
tekniska ändamål, men det torde ha sitt intresse för
förklarande av anledningen till att man måste skilja
mellan specifik vikt och täthet.
En annan och mera väsentlig skillnad mellan
dessa båda begrepp framkommer emellertid, då man
vill omräkna specifika vikten eller tätheten från
bestämningar i luft till lufttomt rum, en omräkning,
som även den är av föga praktisk betydelse men inför
vilket problem man dock kanske någon gång kan
komma att bliva ställd.
Då det gäller att korrigera tätheten är det mycket
enkelt, enär man endast har att addera luftens
täthet {=. 0,0012 g/cm3 vid 20°C) till den genom
vägningar i luft bestämda tätheten. Det är nämligen
endast ämnets (provföremålets) vikt och därmed
talvärdet för massan, som rönt inflytande (minskats)
genom luftens upptryck, varigenom talvärdet för
ämnets täthet utfallit för lågt med ett belopp lika
med talvärdet av tätheten hos det undanträngda
mediet (luften) vid bestämningstemperaturen ifråga
(vanligen — 20°C).
Då det gäller att korrigera specifika vikten, blir
problemet genast besvärligare, enär luftens upptryck
inverkat såväl vid vägningen av ämnet som vid
vägningen av vattnet (t. e. i en pyknometer). Då båda
dessa upptryck måste vara lika, alldenstund
volymerna enligt definitionen ju äro lika för ämnet och
vattnet, så förefaller det vid första påseende, som
om upptrycken skola taga ut varandra. Detta blir
dock fallet endast då ämnets specifika vikt = 1, enär
specifika vikten av ämnet i lufttomt rum är
alltså Gx = vikten (eller massan) av ämnet (oljan)
ifråga
och G„ = „ ( „ „ ) „ lika volym
vatten av + 4°
samt G1 = „ ( „ „ ) „ lika volym luft
vid bestämningstemperaturen (20°C).
Tydligt är nämligen att G t blir utan ali matematisk
betydelse, endast då Gx = G, = 1, enär i detta fall
11 sept. 1937. häfte 9
63
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
