Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kemi
Fig. 12. Assistentrum, t. v. på golvet filterpress i halvstor skala.
på den andra 2 större. I ett av de
mindre är inbyggt ett gasdrivet sandbad
med automatisk temperaturreglering.
Särskild fläkt sörjer för en kraftig
ventilation i dragskåpen. Korridoren, nr
19, mot laboratoriets reservutgång
användes såsom verktygsrum. Det är
försett med en längsgående arbetsbänk
med två inbyggda blyinklädda vaskar.
Här finnes uppsatt ett skruvstycke,
apparatur för glasblåsning, vari ingår
motordriven kompressor, som även kan
användas som vakuumpump, skak- och
omrörarapparater m. m.
Till korridoren ansluta sig 4
förrådsrum, nr 15—18. Det första utgör
förråd för syror och lösningsmedel av olika
slag, det andra inrymmer prov, som
efter analys skola förvaras viss tid. Det
tredje rummet är glasförrådet och det
fjärde förrådet för viktigare och
dyrbarare kemikalier. Inredningen består
i hyllor runt väggarna samt en
trappstege i varje. Dessa förrådsrum hållas nämligen låsta,
och för rummens innehåll ansvaras av de olika
kemisterna.
NOTISER
Nyare utveckling av cellulosaderivaten. Dr
Hage-dorn. Kunststoffe, 1937, nr 6, s. 169.
Om man jämför utvecklingen av tillverkning av
moderna konstprodukter, kan det tyckas som om de
aktuella polymerisationsprodukterna av vinyl- och
fenyl-föreningar skulle ställa cellulosaderivaten i skuggan.
Helt säkert kommer det dock att dröja länge, innan vi
kunna undvara cellulosan i form av papper, konstsilke,
celluloid samt nitrocellulosa.
Teoretiskt sett finnes ett otal möjligheter för
bildande av estrar, etrar, blandestrar av cellulosa.
Främst av alla organiska cellulosaderivat är
cellulosaacetatet, som ifråga om kvantiteten ligger i täten. Största
delen av det producerade cellulosaacetatet användes för
konstsilkeframställningen, en mindre del till
lackindustrien samt till folier och filmer. Ett otal patenterade
förfaringssätt finnas för framställning av cellulosaacetat,
ehuru dessa nu börja bli alltmer ensartade och snart
torde ha nått höjdpunkten för en utarbetad metod. På
kvalitetens förbättrande arbetas oavbrutet och här har
nyligen framsteg gjorts. Tills helt nyligen ansågs ett
cellulosaacetat tekniskt brukbart, om det var
acetonlös-ligt. Man känner nu högre acetylerade acetat, som endast
äro lösliga i klorkolväten, och dessa anses vara
värdefullare än de acetonlösliga acetaten. En karakteristisk
egenskap hos dessa högre acetat är deras ringa känslighet
för vatten, vilket torde ha betydelse vid deras
användning till elektriskt isoleringsmaterial och läcker.
I patentlitteraturen finnes angivet framställning och
användning av cellulosapropionat, -butyrat, -krotonat
o. dyl., men dessa torde vara dyrare, men knappast
bättre än acetaten.
Blandestrarna ha begränsad användning på grund av
olägenheter vid framställningen, beroende på
förestrings-komponenternas olika reaktionshastighet. Nämnas bör
dock cellulosaacetobutyrat som anvandes till läcker.
Det teoretiskt obegränsade antalet cellulosaestrar
begränsas i praktiken i alifatiska serien efter butyratet,
emedan möjlighet sedan icke finnes att erhålla en löslig
ester genom förestring med syra-anhydrid. Ett tillgri-
pande av syraklorid som förestringsmedel medför en
avsevärd fördyring.
Bland cellulosaestrar har den vattenlösliga
metylcellulosan erhållit ökad användning som vattenlösligt
lack och som limämne. Även inom textilindustrien, som
emulgerings- och dispersionsmedel, samt för
farma-ceutiska ändamål har metylcellulosan fått ökad
användning.
Beträffande etyl- och benzylcellulosan har
utvecklingen icke tagit väntad väg, utan dessa användas nu
huvudsakligen i läcker på grund av sin kemiska
resistens, särskilt mot alkalier. Ge.
Bitumenöverdrag. H. W. Rudd. Paint Manufacture
nr 3, s. 71—72, bd 7, 1937. (Farben-Chem., h. 4, 1937,
s. 129.)
Bitumen användes som bestrykningsmedel dels försatt
med ett lösningsmedel och dels tillsammans med fernissa
och ev. flera tillsatser i likhet med en del läcker. De
bituminösa ämnena ha två nackdelar, nämligen den
svarta färgen och den spröda konsistensen. Av dessa
orsaker blandas asfalten vanligen med aluminiumpulver
eller mineraliskt färgstoff för att färgen skall bliva
ljusare samt med små mängder harts eller olja för att en
lämpligare konsistens skall erhållas. En tillsats av
stearin påstås ha den effekten, att aluminiumfjällen
fördelas så i bestrykningen, att de bilda ett jämnt
metallskikt. Den för ifrågavarande bestrykningar lämpligaste
asfalten uppgives vara "gilsonitasfalt", ehuru även s. k.
blåsta asfalter kunna användas för specialändamål.
Asfalt försatt med hartsester uppgives ha givit goda
resultat i många fall. Små mängder träolja ökar
bitumenfärgens beständighet i utomordentligt hög grad.
En s. k. "pale-bitumen" finnes som icke är för svart,
men ändock är tillräckligt hård. De bituminösa
petroleumprodukterna, som äro ljusare än naturasfalten, hava
flera nackdelar som göra att de icke äro att föredraga.
En bitumenfärg, som torkar till en hård, beständig
film på 18—20 timmar, kan beredas enligt följande:
11,3 kg "Pale-bitumen", 11,3 kg kopalharts, 6,8 kg
stand-olja, 14,8 1 lackbensin ("white spirit"), 5,7 1
solvent-nafta, 12,7 kg kromgrönt och 3,2 kg zinkoxid.
För att erhålla en lagom torkningstid kan användas
sickativ (kobolt sickativ). Bättre resultat ernås
emellertid med Bakelite XRB-254 och Bakelite XRB-302.
Som pigment för bituminösa färger ifrågakomma
järnoxid och kromoxid, däremot äro blyvitt och litopon föga
lämpliga, samt zinkvitt endast i små mängder. För att
11 sept. 1937
77
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
